Ursprunglig text på engelska av Christin Cieslak

Under det senaste decenniet, och i synnerhet sedan covid-19-pandemin, har teknologi och digitalisering hamnat i centrum av våra liv. Det som en gång var en lyxvara är nu en nödvändighet: tillgång till teknologi och digitala färdigheter har blivit oumbärligt. Men för många vuxna som lever i fattigdom är den digitala klyftan inte bara en barriär utan ett hinder som har vuxit. Denna klyfta påverkar många av livets sidor, inklusive tillgång till grundläggande samhällstjänster, utbildning och arbetstillfällen. En del länder i Europa upplever detta mer akut, men det är en utmaning för hela kontinenten. I den här bloggen ska vi titta på den inverkan digitaliseringen har haft på personer med svår socioekonomisk bakgrund och vad som mer behöver göras för att rätta till detta.

Att förstå den digitala klyftan

Den digitala klyftan syftar på avståndet mellan de som har det lätt att få tillgång till digital teknologi och de som inte har det. Denna klyfta kan påverkas av diverse faktorer, inklusive socioekonomisk status, geografisk hemhörighet och utbildningsmässig bakgrund. Konkret kan detta betyda begränsad eller obefintlig tillgång till datorer, internet eller de färdigheter som behövs för att navigera digitalt på ett effektivt sätt. I vissa fall kan det röra sig om bristande digital infrastruktur, eller annars om individer som kanske har den nödvändiga utrustningen men saknar de färdigheter eller det intresse som fordras för att använda digitala verktyg och tjänster.

Vikten av digital kompetens

Digital kompetens handlar inte bara om att kunna använda en dator eller en smarttelefon; snarare handlar det om att ha de färdigheter som behövs för att navigera online, förstå digitalt innehåll och använda digitala verktyg för att lösa problem. Digital kompetens innebär alltså att tänka kritiskt, skydda sina personuppgifter och utvärdera onlineinformation.

Varför är detta viktigt? För det första påverkar det hur individer får tillgång till grundläggande samhällstjänster. Allt fler myndighetstjänster, hälso- och sjukvårdsresurser och stödprogram i lokalsamhället flyttas online. Utan digital kompetens blir det svårt för folk att komma åt dessa tjänster, vilket kan bli en betydande barriär.

Vidare påverkas förmågan att delta i fortbildning av den digitala kompetensen. Många kurser och resurser finns nu uteslutande tillgängliga online, där de erbjuder möjligheter till personlig utveckling och förbättrade karriärutsikter. Utan digitala färdigheter riskerar man att missa dessa chanser till gratis lärande.

Till sist får vi inte glömma förvärvsarbete. Många jobbansökningar och rekryteringsprocesser genomförs online. Utan digitala färdigheter riskerar man att missa chanser till jobb eller få det svårt att fylla i ansökningar online. Till och med om ansökningsprocessen ändå genomförs offline kan ansökningar online föredras.

Vad har gjorts hittills?

Lyckligtvis har flera vuxenutbildningsprogram överallt i Europa med framgång integrerat digital kompetens i sina kursplaner. 

• Online lärplattformar: Plattformar som EUacademy och EPALE har skapats för att erbjuda gratis online resurser, material och kurser utformade för att förbättra den digitala kompetensen. Dessa erbjudanden förbättras kontinuerligt för att svara på vuxenstuderandes behov på bästa sätt och hjälpa dem till ökat självförtroende när de använder digitala verktyg.
• Projekt på plats: Ett exempel är projektet för projektet Media Literacy in Palestine. Det startades år 2015, och programmet fortsätter med sin strävan att lyfta mediekompetensen i Palestina (Västbanken och Gaza). Projektet drivs av the Finnish Lifelong Learning Foundation, och stöder mediekompetensutveckling genom att ta fram undervisningsmaterial och verka för rätten till information. Finska mediaspecialister och studenter arbetar ideellt som lärare och programmet har utbildat mediaspecialister, medarbetare i frivilligorganisationer och aktiva medborgare i diverse aspekter av digital och mediarelaterad kompetens.
• Forskning: Studier som belyser den allvarliga inverkan fattigdom kan ha på strävan efter utbildning har visat att individer som lever i fattigdom ofta står inför betydande utbildningshinder, som kan avskräcka dem från att söka efter utbildningsmöjligheter. Samtidigt finns det också belägg för att utbildning kan vara ett kraftfullt verktyg för att bryta ner fattigdomens onda cirkel. Exempelvis presenterar Paul C. Gorski effektiva strategier för att stödja missgynnade studenter och belyser hur utbildning kan kan skapa vägar ut ur fattigdom. Likaså understryker Colin Power och Rupert Maclean den roll som livslångt lärande spelar när det gäller att förbättra ekonomiska förhållanden och åstadkomma hållbar utveckling. Förutom dessa finns det studier som sammantaget bekräftar att även om fattigdom medför påtagliga utmaningar så förblir utbildning en livsviktig hävstång för människors egenmakt och för strukturomvandling.
• Policy: Europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer (an Declaration on Digital Rights and Principles) främjar en människocentrerad, säker och hållbar digital omställning i Europa. Den ålägger EU och dess medlemsstater att säkerställa att teknologi är till nytta för alla, stöder universell tillgång till digital anslutning och utbildning, möjliggör informerade val online och främjar mångfaldiga och mångspråkiga onlinemiljöer. EU har åtagit sig att stödja digitaliseringen med 250 miljarder euro från NextGenerationEU-fonden, med målet att 80 % av EU:s befolkning ska ha grundläggande digitala färdigheter till 2030. Dessutom ska 43 miljarder euro i policyledd investering underbygga EU:s förordning om halvledare till 2030, som bekräftelse av satsningen på att vidareutveckla digital infrastruktur och kompetens. Detta policyramverk ger riktning åt EU:s digitala strategi och strävar att minska den digitala klyftan.

Trots att vi vet allt detta och trots oräkneliga ansträngningar står vi fortfarande inför betydande utmaningar:

• Tillgång till teknologi: Att säkerställa att människor har tillgång till datorer och pålitligt internet är fundamentalt. Det är av största vikt därför att det helt enkelt avgör om det blir möjligt att engagera sig med digitala tjänster och utbildningsmöjligheter överhuvudtaget. Utan tillgång hjälper det inte att ha all världens digitala kompetens.
• Skräddarsy program: Utbildningsprogram för digital kompetens behöver fortsätta att anpassas till olika vuxenutbildningsgruppers specifika behov. Detta innebär att tänka på faktorer som språk, utbildningsbakgrund och tidigare bekantskap med teknologi.
• Fortsatt stöd: Digital kompetens är inte en färdighet som man skaffar sig en gång för alla och som räcker för hela livet. Det är inte som att åka cykel. I stället behövs kontinuerlig övning och stöd. Tillgång till fortsatta utbildningsmöjligheter och tekniskt stöd hjälper till att upprätthålla och förstärka kompetensen.

Vägen framåt

Att ta itu med skärningspunkten mellan digital kompetens och fattigdom är inte bara en fråga om att tillhandahålla teknologi; det handlar om möjligheten att delta på jämlik fot i vårt samhälle allteftersom det utvecklas. Som vi har sett är digital kompetens av yttersta vikt för att få tillgång till nödvändiga samhällstjänster, genomgå utbildning och skaffa anställning – nyckelfaktorer för att besegra fattigdom. Betydande framsteg har gjorts genom diverse program och policyer men det återstår fortfarande utmaningar. Tillgång till teknologi måste garanteras, program skräddarsys efter varierande behov och kontinuerligt stöd ges för att säkerställa att färdigheter underhålls och utökas..

När vi investerar i initiativ för digital kompetens är det inte bara teknisk träning vi erbjuder; vi ger individer makten att omforma sin framtid och bryta sig ur fattigdomens onda cirkel. Denna egenmakt genom utbildning har möjlighet att överbrygga klyftor, minska ojämlikhet och främja ett mer inkluderande samhälle. Men vi måste fortsätta att satsa på att utvidga dessa insatser och säkerställa att varje människa, oavsett socioekonomisk bakgrund, har möjlighet att frodas i en alltmer digital värld.