”Jag hoppas jag dör under en kompetensutvecklingsdag eftersom övergången mellan liv och död då knappt skulle vara märkbar.” Det är ett populärt citat ur forskaren Helen Timperleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft. Citatet är roligt, men innebörden fångar en sorglig verklighet.

I vuxenutbildningens brokiga landskap finns det många olika lärargrupper. Deras undervisningssituation är unik och utmaningarna specifika. De söker ständigt efter lämpliga pedagogiska och didaktiska lösningar kopplade till sina ämnen och är i behov av regelbunden ämnesrelaterad kompetensutveckling.

Komvux har kombinationsutbildningar och ett ständigt ökat antal distanskurser (ett tidigare inlägg om distanskurser finns här). På kombinationsutbildningar behövs det kunskap om språk- och yrkesintegrerande arbetssätt och i mångt och mycket även hur man stöttar elever med kort eller ingen skolbakgrund. 

Ca varannan elev inom Komvux har svenska som andraspråk, utan att räkna in Sfi. Det är ett faktum som allmänt ställer krav på ämneslärarnas kunskap om språkutvecklande arbetssätt, oavsett om det gäller närundervisning eller distanskurser. 

Att kunna använda digitala verktyg som ett stöd i undervisningen och för elevernas lärande, kräver förutom digital kompetens också en ämnesrelaterad kompetens i relation till tekniken, eftersom läraren måste göra välgrundade didaktiska val av apar, program och tjänster.

Ett annat område som kräver en ämnesinriktad fortbildning är hur lärarna kan jobba med formativ bedömning i sitt eget ämne och hur de utifrån sin egen undervisningssituation kan skapa en lärmiljö där det finns mer fokus på lärande och mindre på resultat (ett tidigare inlägg på det temat finns här). Det kan vara en särskilt stor utmaning på distanskurser. Jag kan också tänka mig att det finns många vux- och sfi-lärare där ute som undrar vad differentierad undervisning innebär i relation till deras ämne, elevgrupp och undervisningsform.

En central komponent för att möta lärarnas behov av kunskap och fungerande pedagogiska verktyg är ämnesinriktad fortbildning. Vet du om att kommunalt anställda lärare omfattas av ett kollektivavtal (HÖK 21, även kallat Skolavtal 21) som reglerar antalet fortbildningsdagar per heltidsanställd lärare och år? I HÖK 21 kan man bl.a. läsa att arbetsgivaren ska säkerställa fortlöpande fortbildningsinsatser så att kvalitén i verksamheten upprätthålls. Det betyder att lärarnas fortbildning ska syfta till att utveckla deras förmåga att skapa goda förutsättningar för elevernas lärande. Antalet berättigade fortbildningsdagar är 11,4 arbetsdagar för en ferieanställd lärare och 13 arbetsdagar för en lärare med semestertjänst.

I nuläget finns det två stora problem. Det första är att mängden fortbildning som lärare inom vux/sfi får, är inte ens i närheten av vad de har rätt till. Det andra är att fortbildningen ofta bestäms över deras huvuden och är extremt sällan ämnesinriktad.

Det är mycket billigare att fösa in all pedagogisk personal i en aula under en dag och bjuda på en inspirationsföreläsning med någon käck konsult, än att bjuda in flera olika föreläsare och fortbildare som bottnar i läraryrket och erbjuder ämnesspecifik fortbildning av hög kvalitet utifrån arbetslagens aktuella behov.

Tyvärr fungerar det sällan med en one-size-fits-all-lösning inom fortbildning. Istället bör huvudmän och skolledare överväga att skräddarsy utbildningen för olika grupper av lärare. En fortbildning som ska leda till förändrade arbetssätt tar tid. Om man vill att den ska komma eleverna till del och påverka deras lärande, måste den också ges tid.  

Jag har några förslag på vad huvudmän och skolledare bör göra:

• Se ämnesinriktad fortbildning för lärare som en investering i elevernas lärande och inte som en utgift för en studiedag.
• Ge lärarna den tid som de har rätt till enligt HÖK21.
• Prata med lärarna och lyssna på dem för att förstå deras behov av ämnesstöd och utveckling.
• Investera i fortbildningar som inte bara generellt fokuserar på undervisning, utan är inriktade på ämnespedagogik och -didaktik.
• Skapa förutsättningar för att fortbildningen kan leda till förändrade arbetssätt, d.v.s aktivt stödja lärarna före, under och efter en fortbildning för att säkerställa en smidig övergång från teori till praktik.
• Utvärdera fortbildningens effektivitet genom att ta reda på hur lärarnas arbetssätt har förändrats och undervisningen utvecklats.

Lärarnas professionella utveckling är ett pågående lärande. I stället för att anta en universell syn på fortbildning bör huvudmän och skolledare anamma en strategi för individanpassning på gruppnivå. De behöver bli bättre på att erkänna och möta ämnes-, yrkes-, distans- och sfi-lärarans unika behov. Genom att investera i meningsfull fortbildning för lärare kan de skapa en lärmiljö där både lärarans och elevernas lärande kan blomstra.

Skrivet av: Ivana Eklund, föreläsare och fortbildare