Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) använder i en av sina artiklar orden ”testtung” och ”testtrött” i samband med sfi-verksamhet (svenska för invandrare) och i en av Skolverkets artiklar om forskning kring hur formativ bedömning stärker lärandet kan man läsa att trots att forskningen tydligt visar att formativ bedömning är mycket effektivt för elevernas lärande och prestationer, verkar det svenska utbildningssystemet gå åt ett helt annat håll. Test, prov och betyg tar nämligen ett allt större utrymme i undervisningen. ”Trenden är problematisk”, menar artikelförfattaren.

Trots att Skolverkets artikel inte berör specifikt vuxenutbildningen, utan det svenska utbildningssystemet generellt, känner jag att beskrivningen även speglar sfi. Jag tycker att det för sfi:s del är problematiskt i dubbel bemärkelse. Nu sätter jag på mig sfi-glasögon och fortsätter resonemanget.

När det finns för mycket fokus på summativ bedömning, ”leder det till att fokus hamnar på enkla mätbara resultat istället för elevernas lärande”, står det i slutet av forskningsartikeln. Sedan kan man undra om trenden inom sfi i så fall är ett symptom på att lärarna inte får tillräckligt med stöd att utveckla undervisningen i en mer formativ riktning, eller om det är en konsekvens av att det råder en skev uppfattning om vad som är syftet med sfi-utbildningen och hur sfi:s färdighetsbaserade kunskapskrav är tänkta att tillämpas i undervisningen. Eller är det kanske en kombination av båda de sakerna?

Språkutveckling och kommunikativa förmågor i tal och skrift är inte så lätt att mäta i enkla termer av eleven kan eller eleven kan inte. Att utveckla läsning, skrivning och muntliga färdigheter på andraspråket är en lika lång som komplicerad process. I den processen är kontexten och förståelsen central, liksom det faktum att språklig reproduktion inte är detsamma som att kunna producera språket på egen hand.

Kunskapssynen påverkar också. Det är inte lätt för vuxna andraspråkselever med erfarenheter från andra skolsystem än det svenska att förstå hur man förväntas göra i den nya utbildningssituationen. Om man har en föreställning om att det som förväntas av en är att memorera vad läraren har sagt och sedan reproducera det på ett prov för att leverera ett förväntat resultat, är täta summativa avstämningar också något man välkomnar som elev. Det är knappast en slump att sfi-elever älskar att exempelvis hålla på med grammatik och jobba med uppgifter som enkelt kan rättas med facit och ge en tydlig ”kunskapsbild” i form av poäng för antalet korrekta svar. Åtta rätt av tio, bra, det går framåt med svenskan! Eller?

Pedagogikforskaren Dylan Wiliam som är en frontfigur gällande formativ bedömning i klassrummet ställer i sin videopresentation Providing feedback that moves learning forward frågan om vilken form av återkoppling som har störst påverkan på elevens fortsatta lärande. Han ger 3 svarsalternativ: endast betyg/poäng (A), endast kommentarer (B) eller poäng/betyg och kommentarer sida vid sida (C). Vad tror du? Vilket alternativ är bäst för eleven? Här får du ett par tomma rader till att tänka innan du läser svaret…

Det rätta svaret är B. Enligt Wiliam är det vanligaste svaret C, eftersom många lärare tycks tro att C förenar det bästa från två världar. Men så är det alltså inte. Den mest effektiva formen av återkoppling är kommentarer. Endast! Om du vill veta varför och även veta mer om forskningsstudierna bakom, rekommenderar jag dig att se Wiliams video.

I kunskapskraven för sfi (SKOLFS 2021:61) gällande till exempel skriftlig färdighet hittar vi begrepp som begriplighet, sammanhang, fungerande struktur, flyt och variation i ordförråd och meningsbyggnad. Om nu de här sakerna är en del av kunskapskraven för skriftlig färdighet i sfi, hur bedömer vi dem? Och om vi nu ska bedöma dem, hur övar vi på dem under utbildningens gång? Det är färdigheter som gradvis utvecklas genom hela utbildningen och som endast svårligen låter sig bedömas med enkla testverktyg och summativ bedömning. I stället är en varierande formativ återkoppling (kommentarer) med fokus på funktion och kommunikation i elevens språk det mest effektiva verktyget för att leda elevens språkutveckling framåt.

Med för mycket fokus på endast korrektiv återkoppling (alltså vanlig rättning av fel) riskerar vi att fastna i en summativ fälla. Konsekvensen kan bli att vi, om än omedvetet, också främjar en kunskapssyn som handlar om mekanisk inlärning och passiv reproduktion av innehåll.  

För att främja sfi-elevernas språkutveckling och göra dem till aktiva användare av svenskan i livets olika domäner, måste vi absolut tänka i andra termer än test, poäng och prov.

Vad tycker du? Kommentera gärna.

Skrivet av: Ivana Eklund, föreläsare och utbildningskonsult inom vux/sfi