Social interaktion på museer
Projektet “Increased Learning through social spaces”, finansierat av Nordplus vuxen, handlar om betydelsen av den sociala interaktionen för lärandet på museer. Parter i projektet är Regionmuseet Kristianstad, Den Gamle By i Danmark, Nordiskt Centrum för Kulturarvspedagogik i Östersund och Universietet i Söröst Norge. Projektet startade hösten 2018 och kommer att pågå till hösten 2021. Den första delen av projektet som nu har genomförts har handlat om en mindre kartläggning av museer som har bra exempel på lärandeupplevelser för vuxna som antingen skapar social interaktion eller som är bra lärandeupplevelser på grund av den sociala interaktionen. Vi har samlat in exempel från Norge, Sverige och Danmark genom att fråga runt bland museer och genom att besöka museer och se på deras utställningar och program. Utifrån de insamlade exemplen har vi frågat oss vad den sociala interaktionen handlar om och vad det är som skapar den.
Social interaktion handlar om människor som samtalar eller diskuterar verbalt, men det kan också vara en tyst upplevelse av någonting tillsammans, där man gemensamt läser texter och ser föremål. Även om man inte talar med varandra om upplevelsen just då kan man mycket väl prata om det senare. Ett exempel på detta var 22 juli-centret i Oslo, där många gick runt tysta för att ta in det fruktansvärde som hände, men där vi fick veta att det mycket väl kunde bli samtal om upplevelsen efteråt. Den sociala interaktionen kan också vara fysisk, att göra något som kräver samarbete eller att se någon annan göra något och känna ett engagemang för det den personen gör. Utifrån att se på vad den social interaktionen är kom vi fram till en hypotes om att den skapas genom antingen den fysiska miljön, eller genom att den berör någonting personligt, skapar nostalgi eller ger emotionella kopplingar. När det gäller den fysiska miljön identifierade vi fem element;
1) Något fysiskt som kräver samarbete mellan flera personer. Det kan tillexempel vara att bygga en bro av klossar där flera måste hjälpas åt för att lyckas.
2) En fysisk aktivitet som utförs av en person men som är engagerande för andra att se på, heja på eller kommentera. Ett exempel på detta är ett par utställningar där man kan prova en cykel och på en skärm se hur man cyklar genom en stad.
3) Spel eller tävling där man kan tävla mot varandra eller mot andra besökares resultat – lägga ett pussel så snabbt som möjligt, få höga poäng på ett dataspel eller liknande.
4) Interaktion med personal. Med detta menar vi inte pedagogiska program som leds av personal, utan personal som finns i utställningar som värdar, som kan rollspela i tidstypiska kläder, som visar upp föremål, hantverk eller annat.
5) Samlingar eller föremål som i sig är intressanta, överraskande, spännande, provocerande eller liknande och som därmed gör att besökarna börjar diskutera, peka på, förklara eller resonera om dessa.
Den andra kategorin handlar om det personliga eller emotionella engagemanget. Naturligtvis är detta också kopplat till det fysiska rummet och de intryck man får, men denna upplevelse sker mer inom personerna istället för att handla om det som är i rummet. Även här har vi hittat två olika element som vi tror är viktiga:
1) Nostalgi/igenkänning, vilket ofta skapas då museet visar upp miljöer eller föremål från ett inte så avlägset förflutet så att besökaren kan relatera till det för att han eller hon har egna erfarenheter. Ett gott exempel på detta är ett par friluftsmuseer som byggt upp hela miljöer från 1970-talet som många känner igen sig i.
2) Överraskning är ett element som gör att människor gärna vill kommentera för varandra och ge uttryck för sin förvåning. Ett exempel på detta är utställningen ”Sim Sala Bim” (Regionmuseet Kristianstad) som handlar om illusioner och trolleri där besökarna får pröva på en del magiska trick. Många besökare förundras och försöker förstå hur de fungerar, förklarar för varandra och läser texten som förklarar, provar och visar hur det fungerar när de förstår det själva.
Alla dessa element är saker som ger upphov till att besökarna börjar interagera på olika sätt, och genom andra undersökningar vet vi att den sociala interaktionen är en faktor som gör att man minns upplevelsen bättre. Vi tror därmed att man genom att skapa dessa sociala interaktioner på museer kan bidra till ett bättre lärande och att besökarna minns upplevelsen under längre tid, men också att museer genom att skapa dessa sociala upplevelser bidrar till att människor umgås mer och därmed stärker de sociala banden. När vi nu har sett hur den social interaktionen ser ut, vilka element som bidrar till att skapa den, kommer vi att fortsätta undersöka hur besökarna ser på lärandeupplevelsen i relation till den sociala upplevelsen. Därefter kommer vi att skapa en kurs för att sprida den kunskap vi har fått till andra inom lärande- och kulturarvssektorn, så att de får ta del av resultaten.
Anna Hansen är museichef för Regionmuseet i Skåne. Anna är historiker och lärare med lång erfarenhet av att arbeta med informellt och icke-formellt lärande på museer och arkiv. Hon har ett stort intresse för hur man kan nyttja informellt lärande genom kulturarvet för att nå olika målgrupper och vilka vidare effekter man kan uppnå genom att erbjuda lärande, så som bättre hälsa, motivation att komma vidare i livet, ökad livskvalitet och mycket annat.
Läs även andra bloggar av Anna på EPALE;
Uppmuntra kreativitet genom Makerspace
Samverkan kring forskning - varför är det svårt?
