chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Samverkan kring forskning - varför är det svårt?

30/05/2019
by Anna HANSEN
Språk: SV

2017 kom en museilag i Sverige som tydligt stipulerar att museer ska bidra till forskning, för att museernas verksamhet ska vara väl underbyggd och förankrad i gedigen kunskap. Det har aktualiserat hur museer och universitet samverkar, men också vilken sorts forskning museerna själva ska bedriva, respektive vad universitet bör ägna sig åt. Idag bedrivs forskning vid många museer. I en nyligen publicerad undersökning framgår att 52 av 87 tillfrågade museer bedriver forskning och att 39 av 87 har personer med doktorsexamen anställda (Bygdell & Hansen i Lindqvist (2019) Kompetens i museisektorn). Det betyder att museerna har kompetensen och färdigheterna att bedriva forskning, men också att de förstår vad forskning är och hur forskningsprocessen går till. Det gör att de lättare kan kommunicera med forskare vid universitet och att samverkan borde bli lättare.

Frågan är då om museerna ska göra samma sak som universiteten eller något annat. Naturligtvis ska forskningen vara av lika god kvalitet, samma krav ska ställas på vetenskaplighet och medel ska kunna sökas i konkurrens med andra forskare – på så sätt är det ingen skillnad på forskning som bedrivs vid universitet och forskning som bedrivs vid museer. Men jag menar att syftet och målet med vad forskningen ska användas till skiljer sig åt. Vid universiteten handlar det i stor utsträckning om att nya och nyfikna frågor får ett svar, att få en bättre underbyggd undervisning och om de enskilda forskarnas meritering. Att bedriva forskning är i sig ett mål och ett värde vid universiteten, även om det naturligtvis bidrar till väldigt viktiga kunskaper och framsteg för samhället i stort. För museerna är uppgiften att forska för att skaffa djupgående kunskaper om sina egna samlingar, eller om verksamhet som bedrivs vid museer (t.ex. pedagogisk verksamhet, uppdragsarkeologi eller hur besökarna upplever museet). Även om museer har så stort ämnesområde att nästan alla akademiska discipliner kan täckas in, handlar det om att forskningen måste ha en tydlig koppling till museet och kunna användas direkt på något sätt. Forskning kostar pengar och tar tid. Ska man som museum göra en sådan investering, med eller utan extern finansiering, är det viktigt att ha en tydlig bild av hur forskningen bidrar till museets verksamhet och till besökarnas upplevelse av museet. Därför är det viktiga för museerna att ha en plan för vad vi gör med kunskapen, hur resultaten ska användas och komma många till del. Och här är museernas stora fördel framför universiteten: Museerna har möjligheter att omsätta forskningsresultaten till tillgänglig vetenskap för en stor mängd besökare. De har stora möjligheter att nå ut till många människor, som aldrig skulle läsa en akademisk artikel, genom att ta in forskningen i utställningar, pedagogiska program eller arbetssätt. Universiteten har som uppgift att sprida sina forskningsresultat till samhället, den ”tredje uppgiften”, men det ses sällan som en tungt vägande merit i akademiska sammanhang och prioriteras därför sällan i lika hög grad som undervisning och forskning.

Eftersom forskarna, oavsett vilken arbetsplats de har, är skolade inom universitetsvärlden finns ofta en önskan om att bedriva forskning så som man gör på universiteten, det vill säga att ägna tre-fyra år åt ett ämne för att sedan skriva en bok eller några vetenskapliga artiklar att publicera i lämpliga, granskade tidskrifter. På det viset hänger forskarna i viss mån med i det akademiska meriteringssystemet. Det är bra eftersom det då blir tydligt att forskningen på museer håller samma kvalitet och finns på samma arenor som universitetens forskning. Men det är också problematiskt att bedriva forskning vid museer på samma sätt som vid universitet. Jag menar att forskare på museer behöver tänka annorlunda. Forskningen så som den utförs vid universitet har universitetens andra uppgift som mål (forskning), meden den forskning som museerna behöver har den tredje uppgiften (att sprida forskningen) som mål. Ofta behöver inte museerna flera års forskning för att fylla sina behov av kvalitativ och djupgående, granskad kunskap, framtagen på ett sätt som är vedertaget inom forskningen – med källkritik och objektivitet och ett förhållande till tidigare forskning på området och en teoretiskt förankrad frågeställning. Det ger dock inte samma akademiska prestige att ägna ett år åt forskning som blir en akademisk och/eller populärvetenskaplig artikel som många kan ta till sig och en utställning eller ett pedagogiskt program. Hur ska museerna få de forskningskompetenser de behöver och kunna samverka i forskningsprojekt med universitet när man har olika mål med forskningen, olika perspektiv och där den enskilde forskarens personliga meritering är en helt naturlig del av universitetssystemet, men inte är det inom museivärlden? I ärlighetens namn ska sägas att de flesta forskare vid museer naturligtvis försöker vara till nytta för sitt museum, men i samtal med forskarna framstår ofta hur viktigt det är med den akademiska meriteringen och att få forskningsmedel för att kunna fördjupa sig i något projekt en längre tid, vilket ofta inte ligger i linje med museernas primära behov. Detta gör att den viktiga samverkan som eftersträvas, ofta både av museer och universitet, blir mycket svårare.

 

Anna Hansen är museichef för Regionmuseet i Skåne. Anna är historiker och lärare med lång erfarenhet av att arbeta med informellt och icke-formellt lärande på museer och arkiv. Hon har ett stort intresse för hur man kan nyttja informellt lärande genom kulturarvet för att nå olika målgrupper och vilka vidare effekter man kan uppnå genom att erbjuda lärande, så som bättre hälsa, motivation att komma vidare i livet, ökad livskvalitet och mycket annat

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn