Arbetsplatsen är ett centrum för arbetslivslärande. Arbetsgivarna har ett omfattande ansvar för att upprätthålla och utveckla de anställdas färdigheter. Bild: ThisIsEngineering/Pexels

Den arbetsföra befolkningen lär sig mest på arbetsplatserna. Studiestigarna hålls öppna så länge man sörjer för inlärningssvårigheter, en jämn fördelning av utbildningen samt identifiering av kunnande och erkännande.

Européerna blir gråare. En allt mindre grupp personer i arbetsför ålder har den digitala och gröna övergången på sina axlar. Samtidigt kämpar tre av fyra företag inom EU för att hitta arbetstagare med kompetens som passar just dem.

Lösningar på arbetslivsfärdigheter och arbetstagarnas lärande hittas ofta i arbetslivet. Så tror projektchef Milma Arola och specialsakkunnig Teea Oja. EPALE intervjuade Arola som arbetar vid Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning (Skols) och arbets- och näringsministeriet (ANM) i den andra delen av artikelserien om temaåret för europeisk kompetens. Artikeln skapar en helhetsbild av arbetslivsfärdigheternas tillstånd i Finland och lyfter fram de mest intressanta fenomenen och utvecklingsförloppen inom arbetslivslärande.

Vi är bättre än vi tror

Finland har tre egna prioriteringar för EU:s temaår för kompetens. Den första är identifiering och synliggörande av kompetens, den andra är kontinuerligt lärande och den tredje är tillgången på kompetent arbetskraft.

Det är ingen slump att identifiering av kompetens lyfts upp på första plats. Arbets- och näringsministeriet anser att de finländska arbetsplatserna är en enorm reserv av kompetens.

– Ska vi fira det vi redan har för en gångs skull i stället för att oroa oss för det som saknas, frågar Teea Oja.

Milma Arola är på samma linje. Arola hänvisar till en forskning, enligt vilken cirka 80 procent av inlärningen i arbetslivet sker på arbetsplatserna medan man arbetar.

Därför är det klart att arbetsplatserna spelar en nyckelroll när man talar om inlärning i arbetslivet. Oja skulle ge arbetsgivarna större ansvar för att sörja för arbetstagarnas färdighetsnivå: 

– Ibland känns det som om arbetsgivarna redan vill ha erfarna experter i sina rekryteringar. Vem har bättre förutsättningar att utveckla den arbetsplatsspecifika precisionskompetensen än arbetsplatserna själva?

Megatrenderna skapar framtidens arbetsfärdigheter

Skols kärnuppgift är att sammanställa, analysera och tolka arbetskrafts- och kompetensbehov särskilt med tanke på kontinuerligt lärande och finansiera utbildningen enligt dessa behov. Skols finansieringsansökningar är ett utmärkt fönster för framtidens arbetslivsfärdigheter.

 Enligt Milma Arola är det svårt att göra upp en allmän lista över så kallade framtida arbetslivsfärdigheter, eftersom kompetenskraven är branschspecifika. Megatrender som den digitala gröna övergången har visserligen störst betydelse i bakgrunden.

 – I anslutning till den gröna övergången och energibranschens brytningstid har vi till exempel ansökt om finansiering för utbildningar inom batteri- och väteindustrin. Sedan finansierar vi till exempel inom handelsbranschen utbildning som stöder övergången till digital handel, berättar Arola

Bakom de branschspecifika färdigheterna ligger framtidens metafärdigheter: kritiskt och kreativt tänkande, teamarbetsförmåga och attityder och färdigheter för kontinuerligt lärande. Dessa metafärdigheter skyddar arbetstagaren också på en arbetsmarknad som kanske snart omvälvs av artificiell intelligens.

Från problemprat till en informerad helhetsbild

Oja och Arola anser att helhetssituationen för arbetslivsfärdigheterna i Finland är positiv. Enligt en ny enkätundersökning som Skols låtit göra är finländarna fortfarande mycket positivt inställda till lärande: åtta av tio personer i arbetsför ålder anser att det är viktigt för dem själva att lära sig nytt. Som bekant samlar sig utbildningen och studieviljan hos personer med högre utbildning, men även tre eller till och med fem av tio lågutbildade hade velat utbilda sig längre. Ett hinder är ofta svårigheterna med att kombinera studier och andra livssituationer, utkomsten, tiden, utbildningsalternativens olämplighet eller bristen på information om alternativen.

Både Arola och Oja anser att den stora oron för polariseringen av utbildningen kan vara överdimensionerad.

– Låt oss komma ihåg att en stor del av inlärningen av personer i arbetsför ålder sker på arbetsplatsen. För många räcker detta till för att upprätthålla arbetsrelaterade färdigheter. Problemprat som riktar sig till lågutbildade kan i sig polarisera vår bild av samhället.

När utbildningen hopar sig är det dock skäl att fråga om de metafärdigheter som behövs i framtidens arbetsliv är desamma för alla. Måste de grundläggande färdigheterna skötas först innan man kan ta hand om till exempel tidigare nämnda färdigheter i kreativt och kritiskt tänkande?

Enligt Milma Arola gäller framtidens metafärdigheter alla oberoende av utbildningsbakgrund och uppgift.

– Digitaliseringen har redan minskat det arbete som utförs i Finland, så nästan varje uppgift är förknippad med problemlösning, som är förknippad med kreativitet. Såväl kunskapsarbetare som serviceproffs behöver sociala färdigheter. Var och en behöver kritiskt tänkande för att klara sig i samhället i dessa tider av desinformation.

Är inlärningssvårigheter vanligare än man trodde?

Arola lyfter fram det förlamande resultatet av enkäten. Uppskattningsvis var tionde person i arbetsför ålder har diagnostiserade inlärningssvårigheter. Dessutom upplever över tio procent utmaningar i lärandet, även om de inte har någon diagnostik i anslutning till detta. Detta innebär att antalet personer i arbetsför ålder som lider av inlärningssvårigheter kan vara större än man trodde.

– Ofta tänker man att till exempel personer som arbetar i expertorganisationer i princip inte lider av inlärningssvårigheter, men så är det ju inte. Nu vet vi att den dolda utmaningen är större än man trodde. Ämnet kräver fortsatt forskning!

Examenscentrering dominerar valideringssamtalet

Inom EU uppfattas Finland ofta som en toppexpert på identifiering och erkännande av kompetens. Erkännande av kompetens görs ofta i förhållande till utbildningsexamina: någon färdighet omvandlas till studiepoäng och räknas till godo när man söker till studierna. Detta sänker studietröskeln. Teea Oja anser dock att för mycket examensfokus vid identifiering av kompetens tar uppmärksamhet från en annan mycket viktig och uppenbar mätsticka: arbetslivet. Enligt Oja kan fokus på examina överskugga att identifiering och erkännande av kunnande även sker utanför utbildningen. Kärnan är trovärdigheten hos den identifierade kompetensen. Detta visar sig mest avskalat i rekryteringssituationen.

– Den arbetssökande identifierar sin kompetens och gör den synlig i arbetsansökan. Arbetsgivaren erkänner, dvs. validerar, färdigheterna genom att anställa den sökande. Identifieringen av kompetensen hos personer i arbetsför ålder bör göras så att man speglar behoven i arbetslivet, som ofta är den mest betydelsefulla referensramen för individens utkomst.

Arbetslivsorientering kunde också fräscha upp valideringslösningar. Som exempel lyfter Oja fram Island, där man i centrum för kontinuerligt lärande får personlig karriärvägledning och validering av kompetens på samma ställe. Den isländska modellen är alltså ett möjligt sätt att ge livslång handledning (ELO) som stöd för kontinuerligt lärande. I Finland ansvarar bland annat NTM-centralerna för utvecklingen av styrningen. NTM-centralen utvecklar styrningen regionalt i omfattande samarbetsnätverk.

Innovationer och uppsökande verksamhet i handledningen

Temat för handledningen får Arola och Oja att bli entusiastiska: det händer nytt inom branschen. Oja nämner arbetet med att utveckla projektet för den digitala servicehelheten för kontinuerligt lärande (JOD), vars syfte är att erbjuda digitalt stöd för planeringen av utbildnings- och karriärvägen för ett stort antal människor.

Utlovas alltså masstjänster i stället för individuell handledning? Tvärtom, försäkrar Oja. Enligt henen strävar tjänsten som färdigställs 2025 efter att erbjuda stöd för individuell karriärplanering via den digitala tjänsten och samtidigt frigöra resurser för annan handledningsverksamhet.

– Individuella handledningstjänster är också viktiga för att motivera personer som deltar i utbildningen mindre, fortsätter Oja.

Enligt henne är handledning inte bara att marknadsföra utbildningen, utan handledningen skapar motivation och intresse för att utveckla kompetensen utifrån individens egna utgångspunkter.

– Det behövs alltså också uppsökande verksamhet! Skols startade ett pilotprojekt för uppsökande verksamhet, där man besöker arbetsplatserna, tillägger Arola. 

I pilotprojektet utreds bland annat enskilda arbetsplatsers kompetensbehov och de anställda hänvisas till lämpligt utbildningsinnehåll.

Redan i oktober ordnar vi veckan Upptäck ditt kunnande, vars syfte är att uppmuntra människor och samfund att upptäcka sin mångsidiga kompetens, synliggöra den och lyfta fram ämnet i den offentliga debatten. Veckan ingår i firandet av det nationella året för europeisk kompetens, och i oktober kan den som är intresserad dessutom delta i evenemang med kompetenstema och ordna egna temarelaterade evenemang. UKM och ANM fungerar som nationella koordinatorer för temaåret.

Projektchef Milma Arola och specialsakkunnig Teea Oja

***