Fler och fler har intresserat sig för ämnet och bokcirklar med biblioterapeutiska metoder har startats upp på många håll runt om i landet. Men vad är egentligen biblioterapi och vem kan ha nytta av att använda sig av metoderna?

”Våra livsproblem blir alltmer medikaliserade, vi får piller för allt och det är en sorglig utveckling. Vi behöver hitta andra vägar till våra etiska, andliga och existentiella frågor.”

Citatet ovan är från Juhani Ihanus, docent i kulturpsykologi vid Helsingfors universitet och en av initiativtagarna till biblioterapi i Finland. Citatet sammanfattar, i mitt tycke, mycket bra vad biblioterapi handlar om.

I Mjölby kommun pågår projektet Bokappétit, ett litteraturprojekt som drivs med hjälp av medel från Kulturrådet och satsningen Stärkta bibliotek.

En del av projektet har varit att utbilda bibliotekspersonalen i biblioterapi. Under en heldag höll Eva Bergstedt, kommunikatör vid Linköpings universitet, frilansjournalist och utbildad inom biblioterapi och shared reading en föreläsning om vad biblioterapi och Shared reading är kombinerat med en workshop då bibliotekspersonalen fick prova på metoderna.

Enkelt förklarat är biblioterapi ett samlingsnamn för metoder där man använder sig av litteratur för att utforska tankar, känslor, minnen och framtidsdrömmar. Samtalen kan ske enskilt eller i grupp.

Deltagare som medverkat i biblioterapeutiska samtal vittnar om att det är skönt att få prata om sig själv, fastän utifrån en karaktär i en bok. Formerna möjliggör för samtal om allt och ingenting. Svåra och tunga ämnen kan till exempel behandlas på ett nytt sätt och utifrån nya synvinklar.

Samtalen kan också bidra till att deltagarna får en djupare förståelse för sina känslor och handlingar och många säger också att samtalen fått dem att känna sig mindre ensamma i sin situation.

Det finns några mindre forskningsstudier gjorda kring biblioterapi och dess långtidseffekter i Sverige. Cecilia Pettersson, forskare i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet  har forskat om biblioterapi sedan 2011. Hennes bok Biblioterapi. Hälsofrämjande läsning i teori och praktik är det första större vetenskapliga verket om biblioterapi på svenska. I boken ger Cecilia Petterson en bred introduktion till det biblioterapeutiska fältet. Hon ger också flera råd till de bibliotekarier, lärare eller andra som vill börja använda sig av biblioterapeutiska metoder.

Shared reading är namnet på en metod för högläsning i grupp som utvecklas av The Reader i Liverpool. Metodens grundare är noga med att betona att Shared reading inte är en biblioterapeutisk metod, utan social högläsning i grupp som i sig kan medföra positiva effekter på deltagarnas hälsa. Dock används metoden ofta för att stärka människor i utanförskap eller med psykisk ohälsa.

Shared reading passar för olika typer av uppsökande verksamhet. Typiskt för metoden är att den inte ställer några krav på förkunskaper eller förberedelse hos deltagarna utan vem som helst kan delta.

Det är läsledaren som väljer vilken text som ska läsas och som ofta börjar läsa högt. Efter en stund lämnar läsledaren över till någon av deltagarna att fortsätta läsa. Med jämna mellan rum görs pauser för reflektion och kommentarer från deltagarna. Ofta pågår en Shared reading träff i en till en och en halv timme och deltagarna läser vanligtvis en dikt och ett kortare stycke prosa.

Det finns inget krav på att deltagarna ska säga något eller läsa högt. Att delta och lyssna är fullt tillräckligt. Det öppna samtalet ställer stora krav på läsledaren. Hen måste vara lyhörd och öppen för de tankar och känslor som kan dyka upp under läsningens gång.

Den här videon ger en en bra introduktion till hur Shared reading kan fungera på bibliotek.

I Sverige är intresset för biblioterapi och shared reading stort. Några exempel är projektet Bokbandage som biblioteken i Halmstad driver och shared reading-cirklar som drivs av bland annat Studieförbundet Vuxenskolan. På bloggen

kan den som är intresserad följa vad som händer inom ämnet runt om i landet.