Utmaningar leder till förändring 

Ett gammalt ordspråk lyder så här: “När förändringens vindar blåser, bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar”. TUnder de senaste årtiondena har de demografiska förändringarnas och samhällsförändringarnas vindar blåst i Europa. Förändringar i befolkningsstrukturen har gett upphov till flera utmaningar. En av de största demografiska förändringarna och utmaningarna i Europa är  invandringen. Dess omfattning under de senaste åren har onekligen påverkat och påverkar fortfarande alla aspekter av samhället, och yrkesvägledningen är inget undantag. Den fråga som tas upp i workshoppen är huruvida Europa är redo för de demografiska förändringarna och utmaningarna. 

Alla dessa förändringar har gjort yrkesvägledarna medvetna om att vi bedöms med en ny måttstock, nämligen hur vi fungerar i förhållande till oss själva och dem som är annorlunda. Detta kallas ofta ”mjuka färdigheter” – en nödvändig färdighet för 2000-talet. Mjuka färdigheter omfattar förmågan att samarbeta med olika grupper för inkludering. 

Monokulturalism – mångkulturalism – interkulturalism 

Under decennier har Europa gått från att vara en  monokulturell kontinent till att bli en mångkulturell kontinent. Sätten att förstå och hantera både mono- och mångkulturalism har också varierat under åren. Under många år har assimileringspolitiken– som innebär att personer med olika kulturell bakgrund tar till sig majoritetskulturens grundläggande vanor och attityder, varit den dominerande modellen. Assimileringen betonade enheten på bekostnad av mångfalden. Därefter har mångkulturalismen– dvs. åsikten att minoritetsgrupper förtjänar särskilt erkännande av sina särdrag inom en dominerande kultur, präglat sättet att förstå och hantera mångfald. Mångkulturalismen betonar kulturella skillnader på bekostnad av enheten. Mångkulturalismen  (som erkänner mångfald) har dock inte lyckats ta itu med de utmaningar Europa står inför på grund av det växande antalet invandrare med olika kulturell bakgrund och världsåskådning.

Ett bättre sätt att förstå och hantera mångfald som tas upp i workshopen är interkulturalism som innebär att kulturer utbyter erfarenheter med varandra. 

Interkulturalismen har följande fördelar: 

• Interkulturalismen bygger på en förhandling mellan (”inter”) människor och främjar ömsesidigt inflytande, ömsesidig förståelse, inkludering, omfattande av mångfald och en kritisk hållning till fördomar. 
• Interkulturalismen syftar till att uppnå jämlikhet och sammanhållning i ett samhälle som bygger på mångfald.
• Interkulturalismen är konsten att leva tillsammans på en gemensam plats, sträva efter det gemensamma bästa och påskynda integreringen.  
• Interkulturalismen strävar efter att omfatta den kulturella mångfaldens rikedom och samtidigt erkänna det allmänmänskliga som förenar oss alla.
• Interkulturalismen hjälper oss att inse att det allmänmänskliga överbryggar individuella skillnader och i stället bygger broar mellan kulturer för att främja ett inkluderande samhälle som välkomnar skillnader och värnar jämlikhet och social rättvisa. 

Yrkesvägledning – ett västerländskt koncept

Yrkesvägledning som yrke och tjänst är ett västerländskt koncept och arbetssätt som måste förklaras och sättas in i sitt sammanhang för människor från andra delar av världen. Man kan inte förutsätta att yrkesvägledningstjänsten och tanken bakom den erkänns och till fullo kan utnyttjas av målgruppen. Ett sätt att se det här är att ta fasta på en av de många mångfaldsaspekterna, nämligen begreppen grupporienterade (kollektivt orienterade) samhällen och individorienterade samhällen.

Grupporienterade och individorienterade samhällen representerar två skilda kulturella inriktningar. Dessa kulturella inriktningar har ett starkt inflytande på olika aspekter av det sociala beteendet, värderingarna och normerna. Olika samhällen kan befinna sig på en skala mellan dessa två kulturella inriktningar, och individerna i ett samhälle kan också ge uttryck åt en kombination av dessa värderingar och beteenden. En förståelse av dessa kulturella inriktningar och viktigare skillnader kan dock främja interkulturell förståelse och effektiv kommunikation i en yrkesvägledningsmiljö. I ett nötskal: yrkesvägledning är ett västerländskt koncept som förekommer ofta i individorienterade  västerländska samhällen med sin särprägel. De flesta invandrare kommer från grupporienterade samhällen med sin särprägel.

Yrkesvägledare har en unik och central funktion vid integreringen av invandrare i Europa. Deras funktion är mångfasetterad och omfattar flera viktiga aspekter som bidrar till en framgångsrik integrering av invandrare i värdsamhället. Yrkesvägledare kan överbrygga klyftan genom att fungera som kulturförmedlare  som hjälper invandrare att förstå de olika sidorna av värdlandets arbetsmarknad och arbetsplatskultur. Det är centralt att erkänna att invandrare genomgår olika faser under migrationen till ett nytt land.

Normer, och att vara normkritisk  

Normer kan betraktas som något universellt och lokalt. Universell normalitet syftar på idén att vissa beteenden, aktiviteter och behov betraktas som normala i alla kulturer och samhällen. Den gör gällande att vissa universella aktiviteter är allmänmänskliga, oavsett människornas kulturell bakgrund. Det kan röra sig om att äta, dansa, gråta eller hälsa. Dessa är grundläggande mänskliga beteenden som förekommer överallt – detta är ”vad”. 

Men uttrycket, eller ”hur”, beror på sammanhanget och är lokalt.  Exempelvis, hur vi äter, våra klädval, våra könsroller och hur våra sociala vanor kommer till uttryck kan variera i hög grad mellan olika kulturer. I vissa kulturer äter man med händerna, medan det i andra är brukligt att använda bestick. Vad som betraktas som passande beteende för män och kvinnor kan också variera i hög grad mellan olika kulturer. Det innebär att ingen kulturs normer objektivt kan betraktas som bättre eller sämre – bra eller dåliga. Skillnaden ligger ju inte i vad vi gör, utan hur vi gör det.

Syftet med att vara normkritisk är att ifrågasätta och utmana våra normer och de maktstrukturer vi är vana vid för att bli mer inkluderande. 

• Normkritiken strävar efter att analysera och dekonstruera normer som står i samband med kön, ras, sexualitet, funktionsnedsättning och andra sociala kategorier för att uppmärksamma deras inverkan på individer och grupper i ett samhälle.
• Normkritiken  strävar efter att främja social rättvisa och jämlikhet genom att ifrågasätta förtryckande normer och förespråka mer inkluderande och rättvisa samhällen. 
• Normkritiken  erkänner komplexiteten i dessa interaktioner och de unika erfarenheter de ger upphov till.
• Normkritiken  ifrågasätter de normer för och förväntningar på beteende och sociala roller som tas för givna.
• Normkritiken strävar efter att avslöja maktdynamiken bakom normerna och deras konsekvenser för marginaliserade grupper.
• Normkritiken gör det möjligt för individer att ifrågasätta normer och motstå samhällstryck som begränsar deras frihet och självförverkligande. 
• Normkritiken ifrågasätter skadliga normer och strävar efter att skapa mer inkluderande miljöer som uppskattar mångfald och skillnader. 
• Normkritiken  betonar vikten av att förstå normerna i deras historiska, kulturella och sociala sammanhang för att hitta rötterna till diskriminering och ojämlikhet.

För att främja ömsesidig förståelse och respekt mellan olika samhällen är det därför centralt med kulturrelativism och ett erkännande av normaliteten som universell. Det förebygger etnocentrism, vilket är tendensen att bedöma andra kulturer med utgångspunkt i de egna kulturella normerna. 

Slutsats 

När det gäller kultur hjälper det inte att tänka i termer av ”bättre eller sämre” eller ”bra eller dålig”. Problem och konflikter uppstår normalt på grund av brist på (re)flektion. Vi måste tänka på att det kan finnas andra verkligheter som präglar sättet att vara. De kommande demografiska utmaningarna kan vara stora, men så är också möjligheterna om de utnyttjas rätt. Genom ett förbehållslöst engagemang i livslångt lärande, en öppenhet för nya idéer och en vilja att omfatta mångfald och inkludering kan yrkesrådgivarna och samhället i stort bidra till att göra Europa redo för den nya normen. 

Är Europa redo? Hur redo Europa är att ge invandrare yrkesvägledning kan variera från ett land till ett annat och beror på en rad faktorer, däribland regeringspolitik, tillgängliga resurser och den allmänna inställningen till invandring och integration. Varje land har sin hållning till invandring och integration. Vissa länder har väletablerad yrkesvägledning och stöder program för invandrare, medan andra kanske ligger efter. Länder som anslår tillräckliga resurser till program för integration av invandrare och ger yrkesvägledarna utbildning kan ofta tillhandahålla bättre yrkesvägledningstjänster. 

Interkulturella perspektiv kan framstå som en ljusglimt genom att erbjuda ett grundligt och dynamiskt sätt att ta itu med yrkesvägledarnas unika utmaningar och komplicerade situation. Denna fråga bör absolut beaktas av de politiskt ansvariga och yrkesverksamma i deras strävan att göra Europa redo för den nya verkligheten och tillgodose de unika behoven hos personer med olika kulturell bakgrund. Genom att införliva interkulturella perspektiv i strategier och praxis kan yrkesvägledningen anpassas bättre till en allt brokigare global befolkning i Europa. Detta gör att kulturkompetens inte längre är frivillig utan nödvändig.

Den demografiska utvecklingen och utmaningarna driver oss framåt, men något som förblir oförändrat är behovet av medkänsla och empati. Det är vår mänsklighet som får oss att tillhandahålla rätt tjänster och utforma rätt politik. Och oavsett hur lika vi är kommer det alltid att finnas skillnader! Oavsett hur olika vi är kommer det alltid att finnas likheter! Så frågan är vad vi väljer att fokusera på.

Foto (c) OeAD/APA-Fotoservice/Hörmandinger

Om författaren: 

Daniel Hailemariam (Hailemariam Consulting) är ursprungligen från Etiopien men har bott i Sverige sedan 1984. Hans utbildning omfattar teologi, pedagogik och yrkesrådgivning. Efter ungefär tolv års arbete som pastor och föreståndare för en kyrka slog han in på den pedagogiska banan. Daniel har ägnat över två årtionden åt detta nya område, och har arbetat som yrkesrådgivare på alla utbildningsnivåer och mer nyligen som lärare vid Stockholms universitet. För närvarande är han egenföretagare som bland annat erbjuder studie- och yrkesvägledning, allmän rådgivning, föredrag och kompetensutvecklingsseminarier.

Om detta blogginlägg: 

Detta blogginlägg bygger på en workshop som författaren höll vid den österrikiska Euroguidancekonferensen ”Skills for the future” den 9 november 2023.