Häromdagen läste jag en debattartikel om nätneutralitet som publicerades i Göteborgsposten med rubriken: ”Nätneutralitet avgörande för demokratin”.

Ingressen lyder:
Demokratin står på spel när USA river upp lagen om nätneutralitet. Svenska Post- och telestyrelsens uppfattning om att vi i Sverige inte blir drabbade är naiv. Frågan om ett öppet internet är en av vår tids viktigaste och måste tas på allvar, skriver Mikael Ek, vd Svenska Stadsnätsföreningen.

Jag som har studerat och jobbat med frågan om digital delaktighet är helt såld på Mikael Ek:s debattartikel redan vid ingressen. Varför? Jo, det ska jag berätta för er.

Kortfattat bygger nätneutralitet på principen att all internettrafik ska behandlas och mottas likvärdigt oavsett vem som är avsändare, mottagare, plattform eller innehåll. Begreppet kom till i början av 2000-talet av politiska motståndare till möjligheten för internetleverantörer att kontrollera informationsflödet över internet. Ett av världens främsta länder och stormakter har alltså rivit upp den lagstiftning som garanterar nätneutralitet och därmed ett öppet internet. Med fel styre bakom ratten är detta farligt, riktigt farligt. För att citera Ek: ” Beskedet visar på en oroväckande utveckling som riskerar att leda till ett internets bokbål där enskilda operatörer nu får ökad makt över vilka sidor och tjänster som vi medborgare har möjlighet att använda.”

Samtidigt som detta händer på andra sidan Atlanten, släpper Internetstiftelsen i Sverige sin årliga rapport Svenskarna och internet. 2017 års rapport visar att det bara är var tredje vuxen som har fått någon form av utbildning eller information om hur de kan göra för att värdera information på nätet. Statistiken visar även att ju yngre du är, desto större chans är det att du har fått/får utbildning och information om källkritik. Men vilka är det som sitter på den egentliga makten i samhället? Nog för att det är otroligt bra, viktigt och nödvändigt att skolan utbildar i källkritik – men vi kan inte stanna där!

Nu har vi övergått till ett nytt år – år 2018 och det är val i september. Det här valåret kommer kanske att bli det svåraste någonsin. Inte svåraste i den mening att det är svårt att rösta eller välja parti (vilket det också kan vara så klart), men det jag åsyftar är snarare svårt i det sammanhang att vi som medborgare ska kunna ta till oss, granska, sortera och värdera all information vi kommer att motta under årets gång.

I år är det viktigare än någonsin att Sveriges medborgare besitter den kompetens som krävs för att vara källkritisk. Vi ska rösta fram det politiska styre som ska styra Sverige i fyra år framöver – då måste vi kritiskt granska det de står för och den information de ger oss. Men! Det handlar inte bara om att vara källkritisk mot politiken – utan allt runtomkring oss. Internet och sociala medier är en fantastisk utveckling i vårt demokratiska samhälle där yttrande- och pressfriheten ges till alla som vill och har tillgång till medierna. Det finns plattformar och innehåll för de som vill göra sin röst hörd. Med det sagt, är internet och sociala medier även utsatt för bland annat det vi i dag kallar ”fake news”.

I år är det viktigare än någonsin att vi vuxna, i alla kategorier och professioner, vågar ifrågasätta trovärdigheten i källan. Vågar lära varandra. Vågar lära av varandra. På så sätt skapar vi rättvisa för internets och sociala mediers fantastiska potential vid ett valår.

// Julia Larsson

Julia Larsson är utbildad statsvetare som brinner för samhällsutveckling och frågor som rör digitalisering och digital delaktighet. Hon har arbetat som projektledare i Motala kommun för DigidelCenter som är ett lärcentrum för ökad digital delaktighet på Motala bibliotek.