Annica Skarphagen arbetar som lärare på en sluten anstalt för kvinnor med säkerhetsklass två som är den högsta för kvinnor som sitter i fängelse. Att undervisa i den här miljön är mycket speciellt. De som jobbar här är också inlåsta. ”I början var det inte lätt att hantera situationen med all säkerhet som krävs. Det var jobbigt att vara inlåst och att inte kunna röra sig fritt. Men nu kan jag inte tänka mig att arbeta någon annanstans.

Annica Skarphagen utanför Anstalten Ystad

Kvinnor som är dömda till fängelse avtjänar sitt straff på anstalterna Hinseberg, Färingsö, Sagsjön, Ljustadalen, Ringsjön eller anstalten Ystad. Där är personalen utbildad för att kunna möta särskilda behov hos dömda kvinnor. Annica Skarphagen, lärare i engelska och tyska på gymnasienivå och behörig lärare i SFI och svenska som andraspråk på grundskolenivå, arbetar på anstalten Ystad sedan 17 år tillbaka. 

– Anstalten Ystad är ett samhälle i samhället kan man säga. Jag kan inte röra mig fritt på området. För att komma till det hus jag håller till i passerar jag fyra grindar, jag kan inte gå ut och ta en lunch utan är inne på anstalten tills jag passerar sista slussen ut i det fria igen när arbetsdagen är slut. Inga fönster eller dörrar får vara öppna och jag har alltid en vårdare som ansvarar för övervakningen under tiden jag undervisar. Det är en mycket speciell arbetsmiljö men jag trivs fantastiskt bra.

Många av de kvinnor som sitter fängslade i Ystad har ofta ett straff som är drogrelaterat. Annica och hennes studenter delar utrymme med de som även genomgår ett missbruksprogram och det finns stunder på dagen då alla ska släppas in både från lärcentrumet och från missbruksprogrammet. Det sker konstant hämtningar och lämningar av de intagna så Annica och hennes lärarkollega har vårdare med bevakningsansvar med sig hela tiden. I början kände hon att det var tufft att sitta bredvid någon som hon visste hade begått hemska brott.

– Men vi vill att alla ska kunna hitta en väg ut ur kriminaliteten och mitt arbete är att bidra till det. Jag har en unik möjlighet att vara en lärare som kan stötta och hjälpa varje individ som jag möter.

I hennes klassrum är det sju, åtta studerande åt gången och varje lektion är tre timmar lång. Under den tiden hinner hon fokusera länge på varje person och ge den det hen behöver. De personer hon möter kanske aldrig har gått i skolan. En del kan inte läsa eller skriva medan andra har läst matematik 3c, har bra betyg men saknar betyg i alla ämnen för att få en examen

– Vi hinner mycket mer under dessa lektioner än en lärare som undervisar i vanlig skola gör. Jag kan ta hänsyn till allas behov och förutsättningar. Kvinnorna har inte alltid orken att studera då oron för sina barn många gånger tar över. Då gäller det att motivera dem och få dem att hålla ångan uppe menar Annica Skarphagen. Vi utbildar både lokalt och digitalt och i fler ämnen än mina egna. Det kan vara matematik och ibland även läxläsning. Att undervisa på distans öppnar många möjligheter för våra studerande.

Vad vill de bli när de är fria igen?

– Jurister, socionomer eller behandlingsterapeuter är något som jag ofta hör att de fundera över. En del har högre utbildning som nästa mål efter studierna här hos oss. En del vill lära sig mer engelska eller svenska för att få en bättre tillvaro i vardagen. Jag undervisade en tjej som är född i Centraleuropa som berättade för mig att om hon lär sig bra svenska så skulle hon senare kunna resa hem och arbeta inom turistbranschen. Det är härligt att se hur kunskap får någon att börja se en framtid utanför kriminaliteten.