Akamella ödekyrkogård - återbegravning av mänskliga kvarlevor
Det är en solig och varm sensommarsöndag den 18:e augusti i år. Faktiskt ovanligt varm för att vara så långt norrut. Jag är på väg till Muodoslompolo i Pajala kommun, Norrbotten. Närmare bestämt är målet för resan Akamella ödekyrkogård. Det är en ganska lång bilresa från Luleå så jag bestämde mig för att resa redan på lördagskväll och övernatta i Pajala, för att sedan på söndag morgon åka de resterande 100 km med bil. Väl framme, var det bara att parkera bilen och vandra några kilometer för att slutligen nå kyrkogården. Tack och lov hade jag ingenting tungt att bära. Målet för min resa var att delta på en unik, högtidlig och historisk ceremoni, en återbegravning av mänskliga kvarlevor.
Bakgrund
År 1878 grävde Edvard Pfaler, medicine kandidat upp cirka 25 kranier på Akamella ödekyrkogård, eventuellt ytterligare något barnkranium. Syftet var rasbiologisk forskning, men det var också en regelrätt plundring sett från en annan synvinkel. Kvarlevorna fördes till Helsingsfors universitet och införlivades i den anatomiska samlingen där. Några år efter uppgrävningen, gjordes en sammanställning av kvarlevorna och de beskrivs då som mycket välbehållna. Anledningen var troligen att kvarlevorna kom från gravar som bara var några årtionden gamla.
Historiskt har platserna runt Akamella och Muodoslompolo bebotts av tornedalingar, kväner, lantalaiset och urfolket samerna, därför bedöms de uppgrävda kvarlevorna vara av tornedalskt, kvänskt, lantalaisiskt och samiskt ursprung. Fortfarande befolkas platserna i och runt Muodoslompolo av ättlingar till den fruktansvärda händelsen i slutet av 1800-talet och det har satt sina spår i befolkningen och platserna.
På hösten 2022 återfördes kvarlevorna till Pajala församling och togs emot av Svenska Tornedalens riksförbund och Muonio sameby. Närvarande var också representanter för sannings- och försoningskommissionen, Luleå stift, Pajala församling och lokalbor. De förvarades i Muodoslompolo kapell i väntan på återbegravning.
Platsens historia
Akamella kyrkogård ligger på en holme vid Muonio älv. Jordmånen består mest av sand. Kyrkogården har inte varit i bruk sedan 1817 när det drogs en gräns mellan Sverige och Finland. I samband med gränsdragningen byggde man en kyrka och en ny kyrkogård Muonio. I Akamella har det aldrig funnits någon kyrka, trots att kyrkogården invigdes redan i mitten av 1600-talet.
Den högtidliga ceremonin
När vi kommer fram till Akamella ödekyrkogård denna sensommarsöndag i augusti finns redan mycket folk på plats. Ett långt altare vackert smyckat och med vita dukar fångar min blick. Det känns overkligt och vördnadsfullt att stå här nästan 150 år senare och få delta på ceremonin. Ett tyst sorl ljuder men så plötsligt bryts det av bilkortegen, de tre bilar som kommer med de mänskliga kvarlevorna som ska återbegravas. Bilarna körs av unga personer. De går ur bilen, fäller ner bakluckan på pick-upen, brer ut filtar och renskinn och till sist kommer ”kistorna”. Det är näveraskar av olika slag som bärs fram och ställs på altaret.
Till sist står det 23 näveraskar på altaret med kranier som ska återbegravas. Det är en varm känsla som går genom min kropp. Vid hela den högtidliga cermonin deltar cirka 300 personer. Det är ortsbor från byarna runt omkring. Det är släktingar till de döda. Det är också ärkebiskopen, biskopen i Luleå stift, biskopen i Uleborgs stift, landshövdingen i region Norrbotten, Sáminuorra, Sametinget, Met Nuoret, STR-T, Samiska rådet i Svenska kyrkan, flera museer, däribland Norrbottens museum, kommuner och församlingar med flera.
Akamella ödekyrkogård är ett fornminnesområde och för att inte några andra lämningar skulle röras eller skadas undersökte arkeologer från Norrbottens museum kyrkogården veckan innan och tog upp och stängde själva graven för cermonin.
Alla närvarande fick rönnkvistar att lägga på graven och efter hela begravningsakten upplevde jag att det vilade ett lugn över platsen och deltagarna vandrar så småningom därifrån.
Margaretha Lindh, Länsmuseichef Norrbottens museum
------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs fler texter av Margaretha Lindh:
Sprakande konstfest på KIN i Kiruna - museet för samtidskonst i Norrbotten | EPALE
Norrbottens museum lämnar museibyggnaden och flyttar ut i regionen | EPALE
Fönsterrenovering och fotodokumentation i Norrbotten | EPALE
