I en undervisningssituation och i en pågående lärandeprocess möter läraren olika elevers olika kunskapsuppfattningar. Samtidigt har läraren också en egen kunskapssyn och ett eget förhållningssätt till vad undervisning och lärande är och kan vara. Läroplanen och kursplanerna som bygger på vuxenpedagogisk forskning förmedlar i sin tur en kunskapssyn utifrån vuxenpedagogiska perspektiv. 

I den bästa av världar skulle läroplanens, lärarens och elevernas kunskapsuppfattning sammanfalla. Men vi lever inte i den bästa av världar och därför behöver vi fortsätta att diskutera begreppet kunskapssyn. Här är 4 frågor att förhålla sig till om du är lärare:

1. Hur ser dina elever på kunskap och sin egen roll i lärandet?
2. Vilken kunskapssyn har du själv?
3. Vilken kunskapssyn förmedlas i kursplanen?
4. Vilken kunskapssyn är det som du i ditt dagliga arbete i klassrummet förmedlar genom uppgifter, aktiviteter och sättet du ger återkoppling på?

Först när vi börjar vända och vrida på begreppet som vi verkligen kan se hur komplext det är. Vuxna elever är ganska påverkade av sin kunskapsuppfattning när det gäller hur och vad de lär sig och därför är det önskvärt att läraren har en förståelse för hur eleverna ser på just kunskap och lärande. Utifrån sin kunskapssyn förväntar sig nämligen eleverna att undervisningen är på ett visst sätt, liksom graden av deras egen aktivitet och delaktighet.

I kapitlet ”Lära som vuxen” i boken Vuxenantologin: en grundbok om vuxnas lärande (Bokförlaget Atlas, 2006. Red: Borgström, L. & Gougoulakis, P.) skriver forskaren Lena Wilhelmson bl.a. om 4 grundläggande typer av kunskapsuppfattning och hur de påverkar vad och hur eleverna tenderar att lära sig.

1. Enkel kunskapsuppfattning: Läraren är en auktoritet som förmedlar endast givna sanningar och lärandet handlar om mekanisk inlärning och passivt återgivande av inlärt stoff. Lärandet sker på ytan i form av memorering och man nöjer sig med reproduktion utan förståelse. En självständig kunskapsutveckling är inte möjlig. Prov är viktiga.
2. Enkel dualistisk kunskapsuppfattning: Utgångspunkten är att sanningen är polariserad så till vida att något antingen är rätt/godkänt/acceptabelt eller så är det fel/inte godkänt/inte acceptabelt. Världen är svartvit och en sanning eller lösning motsäger en annan. Det här kan försätta eleven i svåra mentala kval. Det kan vara jobbigt och kan leda till att eleven hellre väljer att stå fast vid sina ursprungliga uppfattningar än att ändra sitt synsätt. Kunskapsutveckling riskerar att utebli.
3. Utvecklad kunskapssyn: Äntligen börjar det hända något! Nu börjar eleven tänka mer självständigt och bidra också mer aktivt till att bygga sin egen kunskap. För att lyckas måste eleven kunna se på sig själv som en lärande person och som någon som kan och vill utvecklas. Läraren är inte längre en ohotad auktoritet. Båda förstår vikten av att värdera och kritiskt granska kunskap, bl. a. genom att ompröva den på olika sätt och sätta den i ett större sammanhang. Eleverna diskuterar, reflekterar, argumenterar och gör kopplingar till sina egna erfarenheter och tidigare kunskaper. Läraren skapar rikliga tillfällen för interaktion.
4. Komplex kunskapssyn: Nu inser man att det finns olika sätt att se på världen och förstå den och att det därmed också kan finnas olika lösningar på olika problem. Man förstår helt enkelt att det inte alltid finns något enkelt rätt eller fel svar på en fråga, utan att fler svar eller lösningar kan vara möjliga. På den här nivån är eleven delaktig i lärprocessen och medverkar aktivt i sitt kunskapsbyggande och för att skapa förståelse och mening. Lärandet sker på djupet i syfte att förstå både enskilda kunskapsdelar och hur de tillsammans hänger samman och bildar en helhet. Att lära sig att självständigt tillämpa ny kunskap är viktigt.

Vuxenutbildningen ska vara identitetsutvecklande och hur vi människor ser på kunskap och eget lärande är en del av vår identitet. Därför behöver utbildningen jobba aktivt även med att stretcha elevernas kunskapsuppfattning eftersom den påverkar deras förmåga att lära. Dessutom är både läroplanen och kursplanerna utformade på ett sätt som kräver att eleverna har en mer eller mindre utvecklad kunskapssyn för att kunna klara av målen. Det är tufft! Läraren behöver veta hur eleverna tänker för att kunna utmana och stötta dem på rätt sätt.

Lärmiljön i klassrummet och hur undervisningen är designat spelar alltså en stor roll. Hur ser lektionsaktiviteter, övningar och examinationsuppgifter ut? Vilken typ av återkoppling får eleverna och när? Får de mest bara korrektiv återkoppling i form av poäng/betyg eller får de formativ återkoppling på olika nivåer genom hela lärprocessen?

Avslutningsvis vill jag återvända till de 4 frågorna högre upp. Ta dem gärna som ett underlag till en diskussion i kollegiet.

Skrivet av: Ivana Eklund, utbildare vux/sfi