Det har länge varit känt att järn- och ståltillverkning pågick i romarriken för cirka 2000 år sedan. Historieskrivningen berättar sedan att kunskapen färdats uppåt i Europa för att så småningom komma till norra Sverige någon gång på 1600- 1700-talet. Ny forskning visar att det här stämmer inte längre. Avancerad järn- och stålframställning pågick redan för 2000 år sedan, samtidigt som romarna gjorde samma sak och handelsutbytet i norr färdades i öst-västlig riktning.

När Norrbottens museum gjorde arkeologiska undersökningar i samband med byggandet av Haparandabanans sträcka Kalix – Haparanda 2009, gjorde arkeologerna sensationella fynd i Sangis. Fynden bestod av smideslämningar, slagg, yxor och knivar.

De hittade också en holkyxa med en kärna av stål och knivar hade flera lager järn som vällats samman. Fynden visade sig vara cirka 2000 år gammal. De var tillverkade med avancerat stålsmide i ett jägare- och samlarsamhälle. Idag är holkyxan bland det äldsta temperaturbehandlade stålföremål som hittats i hela Europa. Holkyxan daterades till 200 – 50 f Kr.

2019 gjordes utgrävningar i Vivungi, cirka 10 mil från Kiruna. Där hittade arkeologerna två järnframställningsugnar, båda två belägna nära varandra på kanten till en sjö. Den sommaren gjordes också ett försök att bygga upp en ugn och framställa järn på samma sätt som för 2000 år sedan. Det skedde på Arkeologins dag, i nära samarbete med lokalbefolkningen och försöket fick stor uppmärksamhet. Alla järnframställningsugnar man har hittat har legat nära sjöar. Både sjömalm och myrmalm har använts vid järnframställningen då de har en hög halt av järnoxid.

Följ länken och du kan titta på hela järnframställningsförsöket i Vivungi.  https://youtu.be/AF4pYTZROvI

I samband med fynden och järnframställningsförsöket genomförde Norrbottens museum ett flertal pedagogiska program riktat till grundskolorna.

Dessa fynd omkullkastade helt den tidigare synen på jägar- och samlarsamhällena. Dessa samhällen var förmodligen mer bofasta än man tidigare trott och dessutom hade människorna avancerad kunskap i järn- och stålframställning. Att samla in sjömalm och myrmalm var krävande och det behövdes ved till kolning, verktyg för att framställa stål och de levde i ett växlande klimat. Allt detta sammantaget ger oss en fascinerande bild av människorna.

Carina Bennerhag, arkeolog på Norrbottens museum har ingått i den tvärvetenskapliga forskargruppen Järn i norr på Luleå tekniska universitet. Arbetet med den förhistoriska järnhanteringen i norr har skett under teknikprofessor Kristina Söderholms ledning. För några veckor lade Carina fram sin doktorsavhandling Steel Making Hunter-Gatherers in Ancient Arctic Europe. och här kan du läsa mer. Steel Making Hunter-Gatherers in Ancient Arctic Europe

I forskningen har de funnit och kartlagt 40 platser i nuvarande Norge, Sverige och Finland där järn- och stålframställning pågått. Ett nästa steg i forskningen är att försöka få veta mer om varför så många i jägar- och samlarsamhället ägnade sig åt järn- och stålframställning och vilka var egentligen deras drivkrafter? Det skedde dessutom samtidigt på ett vidsträckt geografisk område. 

Dessa sensationella fynd har fått stor uppmärksamhet i Skandinavien och internationellt. De nya forskningsrönen skriver helt om den gängse bilden av den nordligaste delen av Sverige och berättelsen om människornas kunskap och leverne i jägar- och samlarsamhället behöver också revideras. 

Text och foton av Margaretha Lindh, länsmuseichef Norrbottens museum och EPALE/Erasmus+ ambassadör