Blog 5 april 2024

”Hur gammal är du?” Psykosocial resiliens i vuxenutbildningen för demokratikultur

Vi blir äldre. Det beräknas att antalet människor i världen som är 65 år eller äldre kommer att fördubblas under de kommande 30 åren..

EPALE NSS Sverige

Ursprunglig text skriven på engelska av Ivana Krsmanovic

Vi blir äldre. Det beräknas att antalet människor i världen som är 65 år eller äldre kommer att fördubblas under de kommande 30 åren och nå 1,6 miljarder 2050, då äldre kommer att utgöra mer än 16 procent av världens befolkning (The World Social Report 2023: Leaving No One Behind In An Ageing World). Att vi blir äldre är med andra ord en global trend, och vi blir äldre än någonsin. Detta beror främst på de många vetenskapliga och medicinska framstegen och den fantastiska tekniska utvecklingen som har gjort det möjligt för oss att gå över från ren överlevnad och dålig näring till en mer hållbar livsstil som leder till ett längre liv.

Enligt statistiken finns det dock stora skillnader i tillgången till hälso- och sjukvård, eftersom inte alla har samma förmåner. Människor med begränsad inkomst och dålig utbildning får sämre stöd, särskild i svåra tider. Covid-19-pandemin avslöjade svagheterna i tillgången till hälso- och sjukvård och bekräftade samtidigt hur dåligt informerade vi är när det gäller egenvård och egenskydd. När krisen 2020 visade tecken på att fortsätta under obestämd tid eller ha oklara utsikter blev det tydligt att vi saknade både den beredskap och de resurser som krävs för att ta itu med problemen på ett effektivt sätt. Många kände att de borde ha varit bättre förberedda på kriser när de fick tampas på egen hand med nedstängningarna.

Nyckeln till att hantera dessa kriser kan vara kapacitetsuppbyggnad inom vuxenutbildningen, som direkt kan förbättra kompetenserna för välbefinnande och egenvård. Detta bekräftas i UNESCO’s Global Report on Adult Learning and Education, , enligt vilken välutbildade har större kunskap om sin hälsa, en bättre förståelse av de behandlingar som finns tillgängliga och fler färdigheter för att sköta hälsan. På liknande sätt anges det i Manifesto for Adult Learning for the 21st Century att hälsa och välbefinnande är en av de nio europeiska utmaningar som man måste ta tag i ordentligt i framtiden. Europarådet (som råkar fylla 75 år i år och därmed är en del av den globala åldrandetrenden som ”PENSIONÄR”) har slutligen utarbetat en kompetensram för en demokratikultur, med ingående vägledning för utbildare om hur kompetensmodellen och deskriptorerna kan användas för att skapa utbildningssystem som på ett effektivare sätt främjar kompetens för demokratikultur och demokratiskt liv. När du tar del av den inser du att alla värderingar, attityder och kunskaper i denna ram bäst kan sammanfattas med ett enda ord – resiliens.

Att förbättra resiliensen (den digitala och psykologiska) i ett akademiskt sammanhang är den främsta prioriteringen i det Erasmus+-program jag har arbetat med de senaste två åren. Tre europeiska universitet beslutade nämligen att med användning av ramen för ömsesidigt stöd vid kriser (när professionell hjälp saknas eller inte kan nås) upprätta ett nätverk som skulle göra det möjligt för universitetens studenter och personal att ge stöd till varandra vid en kris (https://digipsyres.kg.ac.rs/). I år, när projektet närmar sig sin slutfas, blir det uppenbart att det finns ett stort behov av sådant stöd i utbildningsmiljöer, på högskolor och universitet där tusentals vuxna studerar och arbetar, eftersom det är de som blir sårbara vid en kris om de tappar kontakten med sina hem och familjer under en längre tid. Universitetens studenter och personal måste lära sig att ge varandra första självhjälp så att de kan återhämta sig från stress, öka sin resiliens och/eller bibehålla sitt välbefinnande. Genom en sådan utbildningsinsats skyddar vi demokratin genom utbildning, eftersom den högre utbildningen är avgörande för utvecklingen av en demokratikultur som lär människor hur de får tillgång till hälsa trots ojämlikhet och sociala skillnader. För att ytterligare stärka denna princip om enklare tillgång till psykosocialt stöd som ett demokratiseringsmedel har våra tre team i projektet (universitetet i Kragujevac, Serbien, Kazimierz Wielki University, Polen och University of Foggia, Italien) utvecklat en portal (https://studentresnet.kg.ac.rs/) som kommer att fungera som ett nav med gratis resurser för dem som söker och dem som tillhandahåller stöd, vilket gör att tusentals vuxenstuderande kan få tillgång till material, kurser och workshoppar som har utformats av akademikerna på dessa tre universitet. När portalen är klar (förhoppningsvis i slutet av året) kan vi få ett nytt perspektiv på hur vuxenutbildningen kan bidra till den demokrati som är knuten till världens framtida välfärd.

För att avsluta det jag sade om resiliens har jag kommit fram till följande: somliga har svårt att klara en kris. Andra förefaller vara mindre sårbara och mer tåliga. Dessa två tillstånd växlar hos var och en och kan uppstå och försvinna i en ständig ebb och flod i vårt inre. Resiliens kan läras ut och bör tränas. Samhällets hälsa kommer till stor del att vara beroende av vuxenutbildningen, eftersom en friskare befolkning arbetar bättre och längre. Och en sådan befolkning är faktiskt lyckligare trots att den blir äldre.

Källor: