Hur passar den grundläggande utbildningen för vuxna, den examensinriktade och ibland myndighetsbundna allmänbildande utbildningen in i idealen för det fria bildningsarbetet?

Det fria bildningsarbetet har många ansikten. Utgångspunkten är att den är öppen för alla, frivillig och icke-examensinriktad. Studierna kan vara allmänbildande, förberedande för medborgarfärdigheter eller hobbyliknande, de kan grunda sig på utökning av kunskaper och färdigheter med anknytning till objekt av eget intresse. Målet är att främja människornas mångsidiga utveckling och välbefinnande samt stärka gemenskapen och delaktigheten. 

Alla människor kan oberoende av bakgrund delta i undervisningsformer som är öppna för alla inom det fria bildningsarbetet, till exempel kurser som ordnas av medborgarinstitut. Dessutom har det fria bildningsarbetet en viktig roll när det gäller att ordna utbildning för vuxna personer med invandrarbakgrund. Den grundläggande utbildningen för vuxna är en av utbildningsformerna för vuxna personer med invandrarbakgrund och utgör ett tydligt undantag från utgångspunkterna för det fria bildningsarbetet genom att vara en examensinriktad utbildning. Vilka utmaningar ställer denna konstellation på utgångspunkterna för det fria bildningsarbetet?

Vilken grundläggande utbildning för vuxna?

Den grundläggande utbildningen för vuxna är ofta ganska okänd även för många experter inom utbildningsfältet. Den är inte en ny utbildningsform, men den har under senare hälften av 2010-talet utvecklats kraftigt för att motsvara behoven hos vuxna personer med invandrarbakgrund. Den grundläggande utbildningen för vuxna kunde enligt min åsikt som utbildningsform beskrivas som en slags hybrid eller kameleont: Hybridkarakteriseringen grundar sig på att utbildningen i enlighet med grunderna för läroplanen är en del av det allmänbildande undervisningssystemet, en del av vuxenutbildningssystemet och en del av systemet vuxna invandrares integrationsutbildning. Kameleont-jämförelsen använder jag för att samma utbildning varierar i enlighet med värdegrunden och verksamhetsidén vid den läroanstalt som ordnar utbildningen, beroende till exempel på om anordnaren är ett vuxengymnasium, ett folkinstitut eller ett medborgarinstitut. Under åren 2019-2020 erbjöd 47 utbildningsanordnare grundläggande utbildning för vuxna.

Leena Saloheimo skriver på webbplatsen Kansalaisyhteiskunta.fi att utbildningen inom det fria bildningsarbetet har goda förutsättningar och kompetens för att stöda integrationsprocessen för vuxna personer med invandrarbakgrund. I den här texten frågar jag dock hur den grundläggande utbildningen för vuxna, som en examensinriktad allmänbildande utbildning, och som dessutom stöder integrationen, passar in i andan för det fria bildningsarbetet.

Strikt utbildningsled eller frivilligt livslångt lärande?

Päivi Rosnell lyfter i Medborgarinstitutens förbunds blogginlägg fram kollisionerna mellan studiernas självständighet och den studerandes självbestämmanderätt med målen för den nationella integrationen och arbets- och näringsmyndighetens krav. Myndigheten beslutar om den studerandes studier ska stödjas inom den grundläggande utbildningen för vuxna eller inte, och den kan också avbryta stödjandet av den studerandes studier mitt i. Då kan man fråga sig hur fri man i själva verket är att bilda sig själv om man deltar i utbildningen förpliktigad av myndigheten.

Päivi Rosnell konstaterar också att den studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna på kort tid ska uppnå samma kunskaper och färdigheter som barn och unga har nio år på sig att ta in. Den grundläggande utbildningen för vuxna har egna grunder för läroplanen, som skiljer sig från grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen för läropliktiga, men likheterna är åtminstone tills vidare större än skillnaderna. Därför är det svårt att undvika att jämföra med barn och unga som har gått hela grundskolan i Finland.

Jag stötte på samma jämförelsekonflikt när jag undersökte grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen för vuxna, samt när jag intervjuade utbildningsanordnare, lärare och studerande för min pro gradu -avhandling. Enligt mina forskningsresultat sågs studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna lätt som bristfälliga vuxna och i viss mån som barn eftersom de saknade sådana kunskaper och färdigheter som en vuxen antas ha i vårt samhälle. Kompetens som en vuxen som kommer från ett annat samhälle och en annan kultur har förvärvat tidigare, identifiering och erkännande av kompetensen, är en utmaning inom ramen för den grundläggande utbildningen för vuxna. Därför ses människans kompetens lätt som felaktig och bristfällig. Det finns mycket litet utrymme för frivillighet i enlighet med idealen inom det fria bildningsarbetet, att sätta sig in i egna intressen och att utvecklas på ett mångsidigt sätt i studierna, då målen är strikt givna uppifrån.

Enligt grunderna för läroplanen är den grundläggande utbildningens uppgift för vuxna att stärka den studerandes delaktighet och uppmuntra till ett aktivt medborgarskap. I mina forskningsresultat framhävdes tanken att vuxna personer med invandrarbakgrund genom att avlägga grundskolan "kan komma på samma linje" som vuxna som hör till majoritetsbefolkningen. I synnerhet utbildningsanordnarna och undervisningspersonalen ansåg att de studerande via utbildningen kan bli "delaktiga" i den västerländska bildningen.

Det är på många sätt viktigt att studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna lär sig grundläggande kunskaper om sådant som man anser hör till den så kallade allmänbildningen i det finländska samhället. Det är dock problematiskt att tro att en vuxen som vuxit upp i en annan kultur och i ett annat samhälle är en tom tavla som under sitt liv har blivit utan någon som helst bildning. Jag frågar samma sak som Satu Heimo i bloggen Sivistystori: vems röst hörs i bildningsdiskussionen och vems bildning är "riktig" bildning?

I jakt på förenande faktorer

När olika utbildningsformer fungerar under samma tak lönar det sig att i stället för att placera varandra i fack, sträva efter att fälla murar och hitta en gemensam utgångspunkt. Även Sanna Rekola konstaterar i bloggen Sivistystori att det i stället för att betona skillnaderna är viktigt att se delad mänsklighet och faktorer som förenar oss. Bildning kan enligt Rekola stärka delaktigheten i världen och motivera till att verka för en önskad framtid, och detta mål eftersträvas både av det fria bildningsarbetet och den grundläggande utbildningen för vuxna.

Utmaningen för den grundläggande utbildningen för vuxna är att förena målen i läroplansgrunderna, myndigheternas krav och respektive verksamhetsmiljö. Även om kameleonten alltid skulle anpassa sig till sin omgivning, skulle det också vara möjligt för omgivningen att anpassa sig till kameleonten? Vilka ideal kan det fria bildningsarbetet ha för den grundläggande utbildningen för vuxna och annan utbildning för vuxna personer med invandrarbakgrund?

Man kunde sträva efter att uppnå ett gemensamt mål för delaktighet och aktivitet i medborgarskapet till exempel genom att marknadsföra medborgarinstitutets kursutbud för studerande inom den grundläggande utbildningen för vuxna som en möjlighet att hitta en hobby som passar dem själva och studera för eget nöje. Kursutbudet i det egna huset kunde säkert också utnyttjas som en del av utbudet av valfria ämnen inom den grundläggande utbildningen för vuxna, så att den studerande bättre kan välja kurser som passar de egna målen och påvisa sin kompetens på ett mångsidigare sätt. Genom samarbete mellan olika undervisningsformer skulle det också bli möjligt att på ett mångsidigare sätt än tidigare mötas och föra en dialog mellan människor med olika bakgrund. Då blir det också möjligt för integration att bli en genuint dubbelriktad process.

Källor:

Holopainen, Anni. 2021. Samalle viivalle? Aikuisten perusopetus kotoutumista tukevana koulutuksena. Tammerfors universitet. Fakulteten för pedagogik och kultur. Magisterprogrammet i fostran och samhällsforskning. Pro gradu-avhandling. 

Anni Holopainen (KM, FM) arbetar som pedagogisk expert inom administrationen för Helsingfors stads sektor för fostran och utbildning. Hon har tidigare arbetat som språklärare inom den grundläggande utbildningen för vuxna och för elever i läropliktsåldern. Som bisyssla arbetar hon dessutom som timlärare i engelska vid medborgarinstitutet. Anni är mycket intresserad av de olika skedena i resan för livslångt lärande, och hennes hjärta brinner i synnerhet för utbildningsfrågor som gäller invandring, likabehandling och flerspråkighet. På sin fritid studerar Anni nya saker och spelar altviolin.

***

Denna text är en del av SVV:s bloggserie Sivistystori. I bloggserien publiceras i genomsnitt två blogginlägg per månad. Texterna skrivs av forskare inom fritt bildningsarbete och experter från läroanstaltsfältet samt SVV:s samarbetspartner.