Jag som har skrivit det här blogginlägget heter Cecilia Hahne och har blivit inbjuden av Skolverket att gästblogga på Litteracitetsverkstaden. Jag arbetar som förstelärare och lärare i svenska som andraspråk inom grundläggande vuxenutbildning på Säffle lärcenter. Jag har i rollen som förstelärare arbetat med att utveckla arbetet med kartläggning på vår enhet. Jag har också varit en del av den nationella referensgrupp som under ledning av Stockholms universitet tog fram Skolverkets kartläggningsmaterial (läs om materialet här).

Varför kartlägga överhuvudtaget?

Det viktigaste syftet med kartläggningen är att kunna anpassa utbildningen efter elevens förutsättningar, intressen och behov. Primärt handlar det om hur vi på bästa sätt ska kunna anpassa elevens individuella studieplan, så att vi möter eleven på ett så bra sätt som möjligt. 

Min erfarenhet är att många av eleverna upplever det här första mötet som något positivt. Det är ett välkomnande samtal med eleven i fokus. Hen får chansen att beskriva sina egna resurser och berätta om sitt liv. En elev uttryckte det så här: “Nu är jag inte längre ett oskrivet blad, du ser att jag också VAR någon i mitt hemland. Jag är inte bara en flykting.”

Användbar information i kartläggningen 

Resultaten från kartläggningarna ger oss mängder av relevant information, och jag kommer nu att nämna några intressanta områden.

Kartläggningen ger oss kunskap om elevens litteracitetserfarenheter. Vi får veta på vilket sätt eleven har använt skriftspråkliga aktiviteter –  inte bara i skolan, utan också på arbetet och på fritiden. Min erfarenhet är att elever med kort studiebakgrund ofta har rikliga erfarenheter av kontakt med skrift i andra sammanhang. 

Ur ett resursperspektiv är det här oerhört viktigt! Jag har mött elever som sagt att de aldrig gått i skolan och inte kan läsa men som vid kartläggningen visat sig ha god läs- och skrivkunnighet. Eleven kan själv ha en uppfattning om att hen inte lärt sig på “rätt sätt” när inlärningen inte har skett i skolan.

Det är bra att få reda på vilka typer av texter eleven kommit i kontakt med tidigare både vad gäller att läsa och skriva och på vilket sätt. Vet man ens vad skönlitteratur är? Har man skrivit texter självständigt eller har man bara skrivit av det läraren skrivit eller dikterat? Jag tycker att det här är otroligt relevant när jag undervisar elever om skrivning av olika textgenrer. I mitt arbete med cirkelmodellen, vet jag då hur mycket jobb jag behöver lägga ner på att göra eleven medveten om vad som är typiskt för olika typer av texter.

En viktig del av kartläggningen är elevens digitala litteracitet. En del elever kan, trots låg läs- och skrivkunnighet, ändå vara duktiga på att hantera saker med hjälp av till exempel mobiltelefonen och i de fallen är det viktigt att eleven i undervisningen får använda mobilen som ett hjälpmedel. Andra elever kan ha gedigen studiebakgrund, men aldrig ha kommit i kontakt med en dator. I dessa fall behöver man kanske ge eleven extra stöttning kring digitala verktyg för att säkerställa elevens möjlighet till progression i studierna.

Ytterligare ett område som vi kan få kunskap om är ifall eleven är i behov av extra stöttning och stimulans i lärandet. Det här är givetvis ett område som är otroligt viktigt att fånga upp i ett tidigt stadium av elevens studieperiod. Min erfarenhet är att det med kartläggningens hjälp går snabbare att upptäcka de här eleverna, eftersom de inledande svårigheterna att kommunicera gemensamt på svenska i undervisningen ibland försvårar lärarens arbete med att analysera och identifiera orsakerna till bristande progression. 

Hur anpassar vi undervisningen? 

Den information som framkommer i kartläggningen behöver delges samtliga undervisande lärare. Ibland kanske det finns annan personal som också behöver involveras, som till exempel specialpedagog, studie- och yrkesvägledare eller studiehandledare. Fundera helt enkelt kring vilken personal som på ett bättre sätt kan stötta eleven med kännedom om innehållet i kartläggningen.

När undervisande lärare tagit del av informationen behöver man lägga upp en plan för hur undervisningen kan anpassas efter vad man fått reda på om elevens kunskaper och erfarenheter. Framför allt är det viktigt att utgå från vilka saker eleven faktiskt kan och är bra på och använda det som en resurs i undervisningen. Det kan också vara så att läraren får veta att eleven saknar kunskap om vissa färdigheter som de flesta andra behärskar, och då behöver man ha kompensatoriska strategier för att tillgodose elevens behov. Ibland har det vid kartläggningen funnits indikationer på att eleven kan ha någon typ av funktionsnedsättning alternativt vara i behov av extra stöttning eller anpassningar, och då är det bra om man redan här kopplar in specialpedagog för att lägga upp en gemensam plan.

Jag tycker dock att man inte bara ska fastna i vad som är bra för den enskilda eleven utan också analysera informationen på grupp- och organisationsnivå. Finns det till exempel flera elever i gruppen som skulle behöva träna på användning av digitala hjälpmedel? Hur kan man i så fall organisera stödet för dem? Är det så att vi ser mönster i kartläggningarna som ifrågasätter hela vårt arbetssätt, så behöver rektor involveras, så man kan diskutera hur man kan organisera och anpassa verksamheten i stort. Med den kunskap vi får från kartläggningarna har vi förutsättningar att genomföra anpassningar i verksamheten och koppla dessa till det systematiska kvalitetsarbetet. 

Uppföljning av kartläggningen 

Jag tycker det är viktigt att den gedigna dokumentationen i kartläggningen inte bara blir en hyllvärmare, som man diskuterar vid ett enstaka tillfälle. Därför bör kartläggningen tas upp i samband med elevens utvecklingssamtal och revideringar av den individuella studieplanen. Ställ gärna frågor både till eleven och dig själv som lärare: Hur väl har vi tillvaratagit dina kunskaper inom skönlitterärt skrivande? Använder vi mobiltelefonen som en resurs i undervisningen? Hur väl utvecklade metoder har vi för att arbeta med transspråkande utifrån dina kunskaper i andra språk?

Genom att systematiskt följa elevens kunskapsutveckling med koppling till elevens tidigare litteracitetserfarenheter, har vi förutsättningar att hjälpa eleven framåt i en för individen anpassad takt och med tillvägagångssätt som eleven upplever som verknings- och meningsfulla. 

 Läs mer om kartläggning i andra blogginlägg:

Tolken som verktyg i kartläggningsarbetet

Kartläggning av digital litteracitet

Kartläggning av litteracitet - på vilket språk?

Kartläggning - Vad är meningen och vad vinner man?

Hur går kartläggning av vuxnas litteracitetserfarenheter till?

Kommentarer  

Dela gärna med dig av dina tankar kring och erfarenheter av kartläggning. Hur gör ni på din skola? För att kunna lämna kommentarer på plattformen, behöver du skapa ett konto på plattformen EPALE och vara inloggad. Det kan ta ett par dagar att bli registrerad.  

Litteracitetsverkstaden: en blogg och ett nätverk  

Litteracitetsverkstaden är inte bara en blogg, utan även ett framtida nätverk som ska växa. Nätverkets syfte är att du ska kunna komma i kontakt med kollegor runt om i landet för kollegialt stöd och utbyte av erfarenheter kring kartläggning av vuxnas litteracitet. Vill du bli medlem, gå till sidan för nätverket och anmäl dig där.  

Har du allmänna frågor om bloggen och nätverket, mejla till litteracitetsverkstaden@skolverket.se.