chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Vems ansvar är det att vi röstar, egentligen?

25/01/2018
by Julia Larsson
Språk: SV

Vems ansvar är det egentligen att se till att våra invånare röstar i de val som arrangeras?

Det är kanske inte en helt lätt fråga att svara på. Den är helt klar flerdimensionell och både politik och förvaltning spelar en stor roll - så att få ett klockrent svar på den frågan kanske inte går.

2018 och det är valår. Enligt SCB var det 85,5 procent av Sveriges befolkning som valde att använda sin rösträtt i valet 2014. Sedan valet 2002 har det blivit allt vanligare att rösta, framförallt i grupper där valdeltagandet tidigare har varit lågt. Men än är det långt till toppnotering i valdeltagande.

Hela det demokratiska systemet bygger på möjligheten att få göra sin röst hörd i samhället och det är aldrig så påtagligt att vi lever och verkar i ett demokratiskt samhälle som när det är dags för val.

Men hur fungerar det för dem som kanske inte alls är intresserade av att verka i en demokrati? De som är uppvuxna och lärda ur en annan skola – i till exempel en diktatur där man tidigare har tvingats att rösta. Att då ha friheten att få välja om man vill rösta eller inte när man väl bor i Sverige kanske värderas högre än att faktiskt uttrycka sina politiska åsikter? Om vi vill att våra invånare ska vara engagerade och rösta måste det finnas en slags tillit och kunskap om svensk politik. Men hur lär man sig besitta den kompetensen? Måste det vara av egenintresse?

I Sverige har det gjorts en rad insatser, både av politisk natur men även av neutral offentlig förvaltning, för att öka valdeltagandet i Sverige. En insats som har använts av flera kommuner är att anlita så kallade demokratiambassdörer.

I samband med valet 2014 så arbetade Göteborgs kommun med ökat valdeltagande genom demokratiambassadörer som hade de primära målgrupperna förstagångsväljare, unga föräldrar och utrikesfödda. Demokratiambassadörerna arbetade uppsökande med information genom att besöka fritidsgårdar, gymnasieskolor, öppna förskolor, föreningar och moskéer. De fanns på torgen, festivaler, besökte bostadsområden och höll i informationsträffar på Medborgarkontoret. I samband med högtiden Eid ordnades en tjejmiddag då lokala politiker pratade om sina visioner för området och svarade på frågor. Vid ett tillfälle innan valet ordnades med en politikerkväll då möjlighet gavs att få information från alla de politiska partierna som kandiderade till kommunfullmäktige och att ställa frågor till dem. Efter valet ordnades en liknande träff med temat ”Vad händer efter valet?”. [1]

I Helsingborg har ett studieförbund kallat Tillsammans, under hösten 2017, rekryterat demokratiambassadörer till att hålla studiecirklar och de som ska vara ”online-ambassadörer” där de möter invånarna på sociala medier.[2]

Att på detta sätt jobba nära invånarna är kanske inte alls en dum idé. Om vi vill få våra invånare intresserad av den svenska politiken kanske vi först måste ge dem verktygen för att förstå det svenska politiska systemet, förstå relevansen av att rösta i valen och förstå vad det innebär att leva i en demokrati. Det gör vi först genom att möta dem på deras villkor, på deras språk och i de arenor som de känner sig trygga i.

// Julia Larsson

 

Julia Larsson är utbildad statsvetare som brinner för samhällsutveckling och frågor som rör digitalisering och digital delaktighet. Hon har arbetat som projektledare i Motala kommun för DigidelCenter som är ett lärcentrum för ökad digital delaktighet på Motala bibliotek.

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn