Hoppa till huvudinnehåll
Blog
Blog

Att leda som i Game of Thrones

Att leda vuxna med livserfarenhet och starka åsikter kan vara en utmaning. Denna bloggpost diskuterar ledarskap med inspiration från Game of Thrones.

John Snow

Det finns en scen ur tv-serien Game of Thrones, där Jon Snow tvingas låta avrätta några problematiska personer för att visa vem som bestämmer.

Jon Snow är den utomäktenskapliga sonen till lord Ned Stark och dessutom en av seriens mer älskvärda gestalter. Jon Snow ser ofta plågad ut. Han vill inte låta avrätta folk, han vill inte ens vara ledare. Men för att få ordning på det laglösa, medeltida samhälle han lever i måste han göra detta. Han måste visa att han menar allvar, att hans motståndare inte kan köra över honom.

Det psykologiska maktspelet mellan människor (och andra varelser) i Game of Thrones är väldigt intressant, som en uppskruvad spegelbild av vårt moderna arbetsliv, skolans värld inräknad.

Visserligen är vuxenstuderande sällan makthungriga falskspelare som är ute efter att lönnmörda läraren. Däremot kan det vara en konst att vinna respekt hos en grupp människor som man inte känner. Särskilt vuxna som bär på olika erfarenheter och åsikter.

Jag läste en gång en krönika som gick ut på att en lärare bör undvika att le under sitt första år i en klass. Ett leende är nämligen avväpnande och kan eventuellt signalera svaghet.

Det låter lite sorgligt, tycker jag.

Men apropå svaghet: en annan intressant gestalt i GoT är Sansa Stark, Jons halvsyster. Hon har uppfostrats till att bli en dekorativ drottning. Hon tas inte på allvar och utsätts för allehanda plågor från sin make och andra, tills en dag då hon får nog och tar makten över alla.

Drottningen Cersei Lannister är däremot mordisk, självisk och maktlysten. Hennes motsvarighet i lärarnas värld finns idag förhoppningsvis bara i fiktionen. Tänk Caligula i filmen Hets, Dolores Umbridge i Harry Potter-böckerna eller fröken Domderasson i Roald Dahls barnbok Matilda.

Cerseis mer sympatiska bror, Tyrion Lannister, har en annan ledarstil under sin korta period vid makten. Då försöker han leda med hjälp av diplomati och förhandlingar.

Anledningen till att jag tänker på ledarskap just nu är att jag för några månader sedan valdes till ordförande för en sektion inom min fackförening. Sedan dess har min identifikation med Jon Snow växt. Inte för att jag behöver avrätta någon, men jag känner mig pressad av kraven och förväntningarna som åläggs en ordförande. Jag förväntas till exempel säga kloka saker i egenskap av talesperson för styrelsen och medlemmarna. Samtidigt är vi ofta väldigt oense inom styrelsen.

Jag kommer att tänka på att politiker ofta framstår som mer sympatiska när de har avgått från sina ämbeten och inte längre syns i offentligheten som representanter för ett parti. Först då får de vara mångfacetterade människor.

Jag är en sådan person som eftersträvar balans, och vars hjärna kan bubbla över av grubblerier när jag upplever disharmoni i relationen till andra människor. Att lyssna på alla, att vilja göra alla i en grupp nöjda, kan tolkas som svaghet och velighet.

En del människor verkar dock gilla att vara ledare och strävar efter det. För att hårdra det föreställer jag mig att dessa människor är mer som Cersei Lannister än som Jon Snow, inte lika känsliga. De verkar inte grubbla över andra människors tankar och känslor, de bara följer sin egen kompass.

Cersei-människorna kanske gillar att spela spelet om tronen. De är säkert också bättre på att skilja sin professionella roll från den människa de är i privatlivet, eller så är de lika bossiga mot sina nära och kära, vad vet jag?

Själv föredrar jag relationer med människor som jag inte behöver spela inför. Kanske passar jag inte som ledare, eller så skulle världen bli bättre om det fanns fler ledare som inte var så bra på att spela. Vad tror ni?

 

Bild: Actionfigur föreställande Jon Snow. Foto Pixabay.

Tack till Clara Löfvenhamn vars bloggpost ”Olika ledarskapsstilar i Game of Thrones” gav mig inspiration och idéer till den här texten.

(GoT-nördar: jag ber om ursäkt om jag minns något fel, det var ett tag sedan jag såg serien.)

 

Marja Beckman är frilansande skribent som skriver mycket om utbildning och livslångt lärande. Marja är även Sverigeredaktör på DialogWeb.

Login (1)

Logga in eller Registrera dig så kan du kommentera.

Want to write a blog post ?

Don't hesitate to do so! Click the link below and start posting a new article!

De senaste diskussionerna