chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE - En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

Blogg

Varför lärarutbildningarna behöver ta vuxenutbildningen på allvar

19/07/2020
av Andreas Fejes
Språk: SV

I Sverige skall både ämneslärarutbildningarna och yrkeslärarutbildningen enligt högskoleförordningenförbereda studenter för arbete i vuxenutbildningen. I en studie jag genomförde våren 2019 visade det sig dock att så inte tycks vara fallet. Med anledning av rapporten gav regeringen universitetskanslersämbetet i uppdrag att utreda frågan ytterligare, ett arbete som pågår. Även om nu utbildningarna skall förbereda för arbete i komvux, vill jag i detta inlägg diskutera varför det är så viktigt att lärarutbildningarna tar detta på allvar.

Undervisning är enligt mig en konstart. Ett hantverk som lärs över tid genom praktiskt utövande i kombination med inspel av mer teoretisk art. Hur väl detta hantverk utövas beror inte bara på den ensikilde läraren och vad denna ”kan”, utan även på de villkor som denna lärare erbjuds och möter i sin vardag. Det kan handla om allt från regelsystem, materiella villkor, de elever läraren har att handskas med mera. Vissa av dessa villkor är möjliga att identifiera på förhand (läroplan, kursplaner, lönevillkor i enskilda kommuner etc.), medan andra är något som är mer kontextspecifika (hur dessa planer hanteras lokalt, arbetsvillkoren på en specifik skola, elevunderlaget etc.)

Om nu lärarutbildningen har att förbereda för arbete i olika skolformer, menar jag, dessa utbildningarna bland annat skall erbjuda kunskap om de villkor som gäller för de skolformer som utbildningen ger behörighet för, tillika kunskap om vad det innebär att undervisa elever i dessa olika skolformer. Om vi åter vänder till vuxenutbildningen blir frågan, vad handlar dessa skilda villkor om, jämfört med grund- och gymnasieskolan? Nedan listar jag några av alla de skillnader som finns.

  • Komvux riktar sig till vuxna personer i olika åldrar från 20 år och uppåt.
  • Andelen elever födda utomlands uppgår idag i komvux (exklusive sfi) till hälften av eleverna, vilket är en större andel än inom grund- och gymnasieskola.
  • Vuxenutbildningen är till skillnad från grundskola, och i princip gymnasieskola, frivillig, även om vuxenstuderande genom yttre tryck av olika slag, t.ex. via myndigheter, mer eller mindre kan tvingas in i studier. Skälen till vuxnas deltagande i studier varierar därmed stort, varpå frågor om rekrytering och vuxnas motivation till studier är centrala kunskapsområden.
  • Studierna inom komvux är, till skillnad från grund- och gymnasieskolans programbaserade system, kursbaserade, där den enskilde individen kombinerar olika kurser med sikte på anställning eller vidare studier.
  • Komvux har flera kursstarter per år, men i praktiken antas elever kontinuerligt, vilket innebär att elevgruppen, till skillnad från i grund- och gymnasieskola, kan skifta vecka till vecka.
  • Vuxna har, till skillnad från barn och ungdomar, ett försörjningsansvar, ofta inte endast för sig själv, utan även för en familj. Många elever kombinerar därmed studier med arbete. Skollagen slår t.o.m. fast att det inom sfi skall gå att kombinera studier med förvärvsarbete.
  • Kraven på en flexibel och individanpassad utbildning och undervisning är större inom komvux än inom grund- och gymnasieskola. Det innebär bland annat att andelen elever som läser via distans ökat kraftigt under senare år, samtidigt som olika kombinationsformer av klassrumsundervisning, handledning och distans är vanligt förekommande.
  • Med anledning av att vuxenutbildningen skall vara individanpassad, och möta elever med så olika bakgrund, blir kartläggning och bedömning av elevers kunskap innan studiedeltagandet centrala områden. Men även olika former av erkännande av tidigare kunskap och kompetens. På senare år har framförallt validering kommit att bli ett framträdande inslag inom vuxenutbildningen.
  • De flesta vuxna elever har tidigare erfarenheter av studier inom det obligatoriska skolväsendet, flera av misslyckade sådana.
  • Samtidigt är variationen stor bland eleverna vad gäller deras utbildningsbakgrund, där vissa inte har någon erfarenhet av utbildning, medan andra har en akademisk examen.
  • Vuxnas kognitiva utveckling skiljer sig från den hos barn och ungdomar. Detta innebär att undervisningen behöver formas annorlunda. Det är t.ex. inte samma sak att lära ett barn att läsa som att lära en vuxen det samma, något som framförallt blir tydligt för de som arbetar som alfabetiseringslärare för vuxna.
  • Komvux är marknadsutsatt på annat sätt än grund- och gymnasieskolan – genom framförallt upphandling, till skillnad från fritt skolval och fri etablering. Det innebär att leverantörer av utbildning ofta har korta kontrakt, 2–3 år, varpå lärares anställningsförhållanden riskerar att bli otrygga, och diskontinuitet uppstår för elever i samband med ny upphandling. Hälften av alla kursdeltagare deltar idag i kurser levererade av en icke kommunal utbildningsanordnare, att jämföra med att 26% av eleverna inom gymnasieskolan går på en fristående skola.
  • För grundskola respektive gymnasieskola finns särskilda läroplaner. Sedan 2012, så även för vuxenutbildningen. Kurser på grundläggande nivå inom komvux och sfi har även egna kursplaner, medan kurser inom komvux på gymnasial nivå följer samma kursplaner som gymnasieskolan.

Som listan ovan ger för handen, är det ganska många skillnader som finns om vi jämför olika skolformer. Läraren i komvux jobbar därmed i ett sammanhang med väldigt annorlunda villkor och förutsättningar än den lärare som jobbar inom gymnasieskolan. Så den fråga jag vill ställa till de som ansvarar för ämneslärar- och yrkeslärarprogrammen är: Hur förbereder ni era studenter på arbete i komvux?

Läs gärna hela rapporten om hur lärarutbildningarna (inte) förbereder för arbete i komvux. Där finns även en referenslista för den som vill läsa vidare och se vad jag grundar detta blogginlägg på.

 

Andreas Fejes
Professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn Share on email