I maj 2021 godkändes ett lagförslag enligt vilket studieprestationer inom det fria bildningsarbetet kan registreras i informationsresursen Koski som upprätthålls av Utbildningsstyrelsen. I Koski är det möjligt att skriva upp uppgifter om studieprestationer och examina på olika utbildningsstadier som den studerande själv kan granska. Många läroanstalter på fältet har med entusiasm väntat på denna förändring, men en del avvaktar ännu.

Utbildningarna ska beskrivas kompetensbaserat i Koski. Kompetensen har under den senaste tiden väckt diskussion även i den här bloggen, av en anledning. Betydelsen av begreppet kompetens diskuteras dock inte i samhället inom det fria bildningsarbetet eller så avses olika saker beroende på talaren. Vad betyder kompetens som begrepp och vad avser man med den?

Svårt att beskriva begreppet kompetens

Kompetens är ett vardagligt ord och är därför intuitivt lätt att förstå. Vardagligheten kan dock dölja även sådant betydelseinnehåll som ursprungligen inte ingår i begreppet. Kompetensen är starkt förknippad med det trendiga begreppet kontinuerligt lärande. Kompetens i anslutning till kontinuerligt lärande handlar dock inte främst om kunskaper, utan som bland annat Jyri Manninen hänvisar till är det fråga om kompetens i anslutning till arbete för personer i arbetsför ålder.

Själva kompetensen är inte definierad närmare ens i forskningslitteraturen, delvis just på grund av vardagligheten och den politiska laddningen.  En intressant definition ger dock Marita Mäkinen och Johanna Annala (2012) som har granskat tolkningarna av den kunskapsbaserade läroplanen i högskoleutbildningen. Enligt dem kan kompetens ses som antingen linjär eller dynamisk och de utesluter inte varandra men står i ett spänningsförhållande till varandra.

Linjär och dynamisk kompetens

Linjär kompetens syftar på mekanisk, enkelriktad och ackumulerande kompetens. Kompetens betraktas som en resurs som individen kan öka genom att lära sig nya saker. Granskningen av kompetensen fokuserar på att uppnå kompetensmålen, det vill säga inlärningsresultatet. Kompetensen kan alltså bedömas genom att granska om personen uppnått på förhand fastställda allmänna mål med på förhand fastställda metoder. I den linjära kompetensen kan kompetensen inskränkas till kompetensklasser, varvid inlärningen är mätbar och bedömningen enkel. Det finns dock en risk att något mycket väsentligt om individens unika lärande och kompetensens mångfald faller utanför definitionen av kompetens.

I dynamiskt kompetens inriktas granskningen på inlärningsprocessen istället för på inlärningsresultaten. Kompetensen anses vara föränderlig, unik och baserad på individens potential. Kompetensupplevelsen ges därför mer utrymme för förändring, situationsbundenhet och fördjupad förståelse. En stärkande erfarenhet som uppstår genom att man märker eller uppnår kompetens blir möjlig i en övergripande, individuell och dynamisk process. Då kan individens inlärning inte bedömas utifrån på förhand fastställda mål, utan utvärderingens uppgift är att stöda individens färdigheter och processer. Att beakta situationsbundenhet innebär också att beakta social interaktion som en del av individens inlärningsprocess.

En sådan dynamisk syn på kompetensen och bedömningen av den som stöd för individens potential kommer nära den bildningsprocess som Seppo Niemelä definierar. Enligt Niemelä ska individen i bildningsprocessen ha möjlighet att utveckla sin potential och personlighet, vara kritisk och kreativ, lära sig växelverkan med samhället och påverka sin omgivning. Också Hannu Heikkinen och Harri Kukkonen (2019) ser sambandet mellan dynamisk kompetens, kritiskt tänkande och ekosocial bildning. Bildandet och utvecklingen i dynamisk kompetens är genuint interaktiva processer som pågår hela livet, men de är svåra att bedöma eftersom de aldrig är färdiga.

I dagens samhällsdebatt talar man om kontinuerligt lärande, kompetens kopplad till arbetslivets fördelar, identifiering och erkännande av lärande. Koski-dugliga utbildningar ska i det fria bildningsarbetet vara på förhand fastställda och kopplade till läroplanerna. Kompetensen ska kunna bedömas i förhållande till dem. Utgångspunkten är alltså att kompetensen antas vara linjär, mätbar och anknuten till färdigheter.

Stanna upp, fundera och diskutera kompetens

När vi nu inom det fria bildningsarbetet koncentrerar oss på att identifiera och erkänna sådan här linjär kompetens som är kopplad till arbetslivets fördelar, gör vi då alla de andra kompetensspektrumen synliga som är viktiga och väsentliga inom det fria bildningsarbetet? Kan vi med tillfredsställelse anta att dynamisk lärande automatiskt sker vid sidan av identifiering och erkännande av linjär kompetens och att värdet av dynamisk kompetens även syns om vi inte talar om den?

Möjligheten till fritt bildningsarbete, att identifiera och erkänna arbetslivskompetens genom att införa det i informationsresursen Koski, är enligt min åsikt en välkommen möjlighet. Jag vill dock inte som Raija Meriläinen se att kompetensen ersätter bildningen, eller att människans unika och mångformiga kompetens avtar så att den blir smal, linjär och gynnar arbetslivet.

Enligt Sanna Rekolas exempel efterlyser jag förhållandet mellan bildning och fritt bildningsarbete i stora frågor – även kompetens. Att ställa stora och kritiska frågor börjar alltid av sig självt. Stanna alltså upp en stund och fundera på vad du menar med kompetens. Kan vi i bildningsprocessens anda gå samman, diskutera den kompetens som uppstår inom det fria bildningsarbetet och bjuda in även andra samhällsaktörer att delta i diskussionen om vad vi vill att kompetens ska betyda?

Text: Tiia Kontkanen

Tiia Kontkanen är utbildningsproducent för studiecentralen KSL och har skrivit lärdomsprov för högre YH inom samhällspedagogik om den kompetens och validering som uppstår i organisationerna. Hon är dessutom politices kandidat och snickare till sin utbildning. Tiia upptäckte fritt bildningsarbete efter att ha hört professor i kritisk pedagogik Peter McLaren och dyker nu djupare ner i kaninhålet.  På fritiden försöker Tiia komma ihåg hur viktigt det är att sakta ner och vara i stunden genom att yoga och ta ryggsäcken på ryggen och bege sig ut i skogen.

***

Denna text är en del av SVV:s bloggserie Sivistytstori. I bloggserien publiceras i genomsnitt ett blogginlägg per vecka. Texterna skrivs av forskare inom fritt bildningsarbete och experter från läroanstaltsfältet samt SVV:s samarbetspartner.