European Commission logo
Skapa ett konto
Blog
Blog

Stickning - Informellt lärande

I arbetet med livslångt lärande har jag på senare tid fördjupat mig i wellbeing/välbefinnande. Vad är det som påverkar att man mår bra?

Stickning - Informellt lärande

Stickning.

 

I arbetet med livslångt lärande har jag på senare tid fördjupat mig i wellbeing/välbefinnande. Vad är det som påverkar att man mår bra?

WHO har tagit fram en definition av begreppet. Två forskare, Thomson och Marks, fick i uppdrag att konstruera en modell för att visa på komplexiteten och samtidigt lägga grunden för hur man skulle kunna mäta välbefinnande. Definitionen blev följande:

En individs upplevelse av sin position i livet, beroende av i vilken kontext, kultur och värdesystem de lever i, satt i relation till individens egna mål, förväntningar, normer och bekymmer. Det är ett omfattande begrepp som påverkas på ett komplext sätt av en persons fysiska hälsa, psykologiska status, personliga värderingar, sociala relationer samt personens relationer till viktiga kännetecken/särdrag i sin omgivning (översatt från WHO, 1997).

Detta blev min utgångspunkt för att kunna sätta välbefinnande i en kontext av Studieförbundens studiecirklar och stickcaféer. I det senare fallet kan deltagarna träffas på bibliotek, garnaffärer, kaféer och andra platser. De som vill träffas kommer och tar med sig sin stickning. Möjligheten att lära sig nya metoder och tekniker är stor och här finns en positiv potential för utveckling av det informella lärandet. Samtidigt finns en social relation i ett möte där alla har samma utgångspunkt och intresse och där både de teoretiska och praktiska färdigheterna kan öka.

Det finns inte mycket forskning inom området, men Jill Riley, Betsan Corkhill and Clare Morris har fått resultat som visar att stickning kan hjälpa ”stickarna” att komma bort från passivitet, problem, slippa medicinering och att terapeutisk stickning på så sätt kan hjälpa en person att hålla sig frisk och förebygga sjukdom. Det visar sig att de som är aktiva stickar ofta flera gånger i veckan på olika ställen. Stickning har visat sig vara bra för hälsan och har en lugnande verkan eftersom händernas rörelse med stickorna är avstressande och alla tankar måste koncentreras på hur stickningen utvecklas, genom att räkna varv, maskor och andra tekniker. Hjärnan kan därmed koppla av andra tankar och en skön stämning, liknande den man får av yoga kan infinna sig. Det går även lätt att ta med sig stickningen – den behöver inte göras på ett ställe.

I juni 2021 var jag på torget i Varberg och stötte på Hemslöjdsföreningens representanter. Det öppnade upp för ett samarbete med Studiefrämjandet som hade studiecirklar i stickning. Jag kunde diskutera frågor om stickning med deltagarna och väva in deras erfarenheter i mina tankar.

Resultatet blev en konstruktion av en enkät för att kunna mäta stickningens betydelse. Den byggde på en metod där man samlar in svaren på frågor som mäter välbefinnande med utgångspunkt från Thomson och Marks. Dessutom fanns frågor som undersöker när, var, och hur deltagarna i enkäten stickar. Svaren på alternativen behandlades i en kvantitativ analys. För att få mer kött på benen fanns det möjligheter att skriva kommentarer på varje fråga.

Det var mycket intressant att analysera resultaten. De flesta hade lärt sig sticka som unga, av släktingar, mamma, mormor, farmor, faster eller i skolan. Några hade lärt sig senare i livet och en hade upptäckt glädjen med stickning under pandemin. De hade mycket olika vanor när det gäller hur ofta man stickar och definierade sig allt från garnmissbrukare, besatta eller periodare, som antingen stickade hela tiden eller inte alls. När de hade en rolig stickning längtade de flesta till att fortsätta med den. Många hade även med sig sin stickning utanför hemmet. Man stickade när man väntade eller var på resande fot. Flera tog bara med sig stickningen när de var på stickkafé för att vara sociala.

Stickning 2.

Det viktigaste med stickning var för de flesta ren avkoppling eller avkoppling i kombination med att lära nya tekniker. Kommentarerna tog upp att det är viktigt att sticka, lära nya sätt att sticka samt att få till ett egentillverkat plagg.

Vad gör en stickare lycklig? Är det att sticka tekniskt avancerade mönster, hitta och sticka efter nya mönster eller är det när man hittar fina garner att sticka med? De flesta uppskattar mest fina garner, därefter kommer fina garner i kombination med nya mönster. Slutligen är det en hel del som uppskattar alla delarna och kryssat för alla alternativ.

Även här finns en del kommentarer.  En deltagare menar att det inte går att välja ett alternativ, en annan att hon gillar utmaningar. Stickare menar att det är spännande att sticka med nya garner, se och känna strukturen. De flesta stickar för att de mår bra av det. Flera kopplar också ihop det med att de glömmer bekymmer när de stickar. En stickare tycker att det är för att kunna skapa unika plagg och en annan menar att det sker när hon har garn och känner lust för att sticka. En tredje uttrycker att det ger utlopp för kreativitet och är därför tillfredsställande och ytterligare en kommentar är att ”Stickning är min yoga!”

 

Slutsats

Det visade sig att den modell som Thompson och Marks har utarbetat stämmer för denna undersökning. Välbefinnande är ett komplext begrepp som består av flera komponenter.

Jag kom i min undersökning fram till att det går att mäta välbefinnande genom stickning och fann att oron kan minska, vännerna blir fler, lärandet pågår tillsammans med andra och sist men inte minst upplevs bekymmer inte så starkt, eftersom de flesta glömmer annat när de stickar.

 

 

Ann-Kristin Boström är fil.dr. Internationell pedagogik och docent på Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping Universitet

 

Nämnden för hemslöjdsfrågor stödde genomförandet av undersökningen.

 

 

 

 

 

 

Login (0)

Logga in eller Registrera dig så kan du kommentera.

Want to write a blog post ?

Don't hesitate to do so! Click the link below and start posting a new article!

De senaste diskussionerna