Ursprunglig text på tyska av Sonja Luksik

Med samhällskunskap för vuxna är målet att öka deltagandet bland vuxna, särskilt i den politiska sfären. Det österrikiska samfundet för samhällskunskap, (Österreichische Gesellschaft für Politische Bildung, ÖGPB), har antagit följande definition av samhällskunskap:

„Vi ser samhällskunskap som ett väglett, institutionaliserat tillfälle att reflektera över politiska idéer för att främja kritisk medvetenhet, förmågan att göra bedömningar på egen hand och aktivt delta i politiken. Reflektionsprocesser kring politik och samhälle som initieras på ett riktat sätt kan potentiellt förbättra individuell och strukturell potential att förändra, öppna upp möjligheter till agerande och låsa upp påtagliga ingripanden.“

Nyckeltermerna i den här definitionen är "aktivt deltagande inom politik", "möjlighet till förändring", "möjligheter till agerande" och "ingripanden". Huruvida de motsvarande målen kan uppnås beror på ett antal specifika miljöfaktorer, som kan återfinnas inom den politiska sfären. Som det ser ut nu verkar det som att ett antal hinder ligger i vägen för "nya sätt att åstadkomma deltagande", för att låna från konferensens titel.

Diskussion vid EPALE-konferensen © OeAD APA-FotoserviceHörmandinger

Tre hinder på vägen till deltagande

Tre trender tycks mig vara särskilt relevanta: 1.) skiftet mot auktoritarism, 2.) konspirationsteorier och desinformation, 3.) exklusiv demokrati. Jag ska nu sammanfatta dem kort innan jag går vidare till möjliga lösningar från ett perspektiv på samhällskunskap.

Skiftet mot auktoritarianism

"Skiftet mot auktoritarianism" är en övergripande term som omfattar trender där politik och samhälle blir mer auktoritära till sin natur. Ett viktigt kännetecken är den ökade överföringen av lagstiftande makt till verkställande makt. Samtidigt som världen tampades med de finansiella och ekonomiska kriserna 2008 iakttog observatörer hur "trojkan" – en på den tiden nyetablerad grupp bestående av Europeiska centralbanken, Internationella valutafonden och EU-kommissionen – påtvingade strikta och åtstramande åtgärder på Grekland, en EU-medlemsstat. Denna policy om sparsamhet förordnades av en icke-vald organisation och hade en förödande effekt på de grekiska invånarna. Ett annat exempel på lagstadgad makt som överförs till verkställande makt är Frankrike där regeringen utlyste ett undantagstillstånd efter den islamistiska terrorattacken 2015, som president François Hollande förlängde flera gånger under de följande två åren. Hans efterträdare Emmanuel Macron införde sedan huvudvillkoren från undantagstillståndet i den nationella lagen i form av tuffare lagstiftning om säkerhet. "Illiberal demokrati", det vill säga en auktoritär variant av dess representativa släkting, är en annan nyckelkomponent i ett skifte mot auktoritarianism. Länder som Ungern, Turkiet och Ryssland kanske besitter de institutionella förutsättningarna för en demokrati, men deras invånare möts av restriktioner – vissa av dem allvarliga – när de utövar sina grundläggande rättigheter. Det finns en påfallande brist på medborgerliga rättigheter och friheter (till exempel begränsningar av politisk opposition) såväl som statliga kontroller över media och förbud mot icke-statliga organisationer. Stater med auktoritära beståndsdelar inriktar sig på inaktiva invånare och förhindrar därmed deras deltaganden.

Konspirationsteorier och desinformation 

Under covid-19-pandemin framträdde helt nya konspirationsteorier samtidigt som befintliga teorier växte – vad de två strängarna har gemensamt är den underliggande antisemitiska uppfattningen. Disinformation, det vill säga att uppsåtligt sprida inkorrekt information, har också ökat i betydelse de senaste åren. Båda fenomenen ingjuter i sina följare en känsla av att vara informerad ("Vi är de enda som vet sanningen!") och att få något gjort ("Vi avslöjar den stora konspirationen!"), vilket gör det svårare att få medborgare att delta.

Exklusiv demokrati 

Det finns två sidor av konceptet exklusiv demokrati: länken mellan rösträtten och medborgarskap samt sambandet mellan röstdeltagande och social ojämlikhet. I Österrike kan inte icke-medborgare rösta (bortsett från EU-medborgare, som får rösta i lokala val). Detta innebär att fler och fler invånare i Österrike berövas sin egen rösträtt. Även om den federala regeringen skulle kunna använda lagstiftande medel – i det här fallet naturalisering – för att stärka politisk inkludering, så har Österrike en restriktiv policy gällande naturalisering, med avsevärda svårigheter att ta sig igenom för de som vill ha få medborgarskap. Till följd av detta har landet en av de lägsta nivåerna av naturalisering i EU. Om vi pratar om hindren för politiskt deltagande så måste vi även ta upp social ojämlikhet. Redan 2015 demonstrerade den politiske forskaren Armin Schäfer i sin bok Der Verlust Politischer Gleichheit (“Förlusten av politisk jämlikhet”) att minskningen i deltagande sker extremt ojämnt, eftersom det framför allt är fattiga delar av befolkningen och kroppsarbetare som allt oftare väljer bort att rösta. Och den här förlusten kompenseras inte av andra former av deltagande då frivilligt och politiskt engagemang ökar med människors utbildning och inkomst. Det finns en tendens i "exklusiva demokratier" att vissa delar av befolkningen blir strukturellt exkluderade från deltagarprocesser.

De här tre trenderna – skiftet mot auktoritarianism, konspirationsteorier och disinformation samt exklusiv demokrati – skapar ett ambivalent förhållande mellan samhällskunskap och den politiska sfären. Detta beror på att lärare inom politik konfronteras av hindren på väg till deltagande samtidigt som de förväntas att stärka deltagandet. Även om de inte kan överkomma dessa problem på egen hand så är det möjligt att identifiera ett flertal utgångspunkter för att uppmuntra delaktighet.

Förslag om samhällskunskap för vuxna

Jag skulle vilja lägga fram tre förslag för att främja deltagande, genom att tackla de tre hindren som ligger i vägen. De är menade att vara initiala förslag och behöver sedan utforskas på djupet samt testas under verkliga förhållanden.

Tackla juxtapositionen av demokrati och diktatur 

Även om det är vanligt i offentliga debatter och i politiskt undervisning att representera politiska system genom att jämföra "demokrati" med "diktatur", så kommer man inte till kärnan i dagens problem på det sättet. Med hänsyn till befintliga samhällstrender måste vi främja en förståelse för mellanliggande former som "illiberala demokratier" i politisk undervisning. Lärare inom politik framhäver ofta att demokrati inte bara är ett regeringssystem utan ett sätt att leva. Många elever undrar säkert – och med all rätt – exakt var demokratin existerar i deras liv om de är uteslutna från den eller om viktiga delar som deras skola, arbetsplats eller till och med institution för vuxenutbildning inte är organiserad på ett särskilt demokratiskt sätt. Även om det onekligen är viktigt att belysa möjligheterna som kommer med demokratier så förtjänar varje försök att överdriva dem kritisk granskning, inte minst för att förhindra att eleverna blir frustrerade.

Ökad relevans för verkliga världen

„Det går inte att säga till vuxna vad de ska göra", var utbildningsexperten Horst Sieberts fasta tro. Professorn med många års erfarenhet inom vuxenutbildning dog 2022. Om detta faktiskt stämmer innebär det att det finns ett stort behov av att också göra verkliga problem, metoder och åtkomstkriterier en desto större del av vuxenutbildningen, med början i vad eleverna upplever och påverkas av i det vardagliga livet. En av de största utmaningarna med samhällskunskap är faktumet att personerna som deltar i evenemang är de som redan är intresserad av och besitter kunskap om ämnena som diskuteras. Därmed är inte heller samhällskunskap, till viss del, immun mot ekokammare och filterbubblor. Verkliga omständigheter måste också tas i beaktande när evenemang designas och marknadsförs, såväl som val av tid och plats. En annan viktig uppgift är att tillhandahålla tjänster för strukturellt exkluderade delar av befolkningen samtidigt som anledningen till att människor är missgynnade framhävs (i fråga om utbildning), vilket inte har någonting med brist på ansträngning att göra från deras sida – snarare är det så att omgivningen hindrar deras deltagande. Istället för att det främst är en fråga om att erbjuda något till målgruppen, är det snarare så att utbildningserbjudanden måste planeras och designas tillsammans med dem. 

Bättre förankring och finansiering i utbildning av samhällskunskap för vuxna

Jag skulle vilja avsluta med ett förslag för att förbättra deltagandet som, även om det kanske verkar uppenbart, inte är något annat än centralt: att förbättra förankringen och öka finansieringen av utbildningen i samhällskunskap för vuxna. Det står klart att Österrike är hem till ett stort antal organisationer och förbund med ett djupt engagemang i samhällskunskap. De borde stärkas ytterligare genom att offentlig finansiering ordnas i större utsträckning, och på så sätt befrämjar samhällsacceptans, samt att det säkerställs att samhällskunskap är institutionaliserat i en acceptabel utsträckning, så att politiskt deltagande även uppmuntras i det här mediet på lång sikt.

Om detta blogginlägg: 

Det här blogginlägget är baserat på ett huvudanförande vid EPALE och ERASMUS+ Adult Education Conference i Österrike 2024 med titeln  EPALE und Erasmus+ Konferenz 2024 „Partizipation im Fokus: Wege zur aktiven Beteiligung durch Erwachsenenbildung“ 

Om författaren: 

Sonja Luksik, studerade statsvetenskap på Wiens universitet och på Centre Européen Universitaire (CEU) i Nancy i Frankrike. Hon är forskarassistent och handledare på enheten för utbildningstjänster och projektkonsultation vid Österreichische Gesellschaft für Politikwissenschaft – ÖGPB (det österrikiska samhället för politisk utbildning). Hon sitter dessutom i styrelsen för Interessengemeinschaft Politische Bildung – IGPB (österrikiska intressesällskapet för politisk utbildning). https://politischebildung.at/

Referenser:

Bauböck, Rainer; Valchars, Gerd: Migration und Staatsbürgerschaft. Wien: ÖAW Verlag 2021. https://austriaca.at/0xc1aa5576_0x003cce28.pdf

Fauth, Lea (2018): „Frankreich: Der Ausnahmezustand als Regelfall“. In: https://www.blaetter.de/ausgabe/2018/januar/frankreich-der-ausnahmezust…

ÖGPB-Grundsatzpapier „Politische Bildungsarbeit in der Erwachsenenbildung“: https://www.politischebildung.at/upload/oegpb_image_folder_2018.pdf

Schäfer, Armin (2015): Der Verlust politischer Gleichheit. Warum die sinkende Wahlbeteiligung der Demokratie schadet. Frankfurt am Main: Campus Verlag 2015

Wagner, Antonia (2020): Exklusive Demokratie. Vom Wahlrechtsausschluss fremder Staatsangehöriger. In: Die Armutskonferenz et al. (Hrsg.): Stimmen gegen Armut. BoD-Verlag, S. 207-212. https://www.armutskonferenz.at/media/wagner_exklusive-demokratie_2020.p…