chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Några tankar utifrån svensk vuxenutbildningsstatistik

17/06/2018
av Hans Melén
Språk: SV

Några tankar utifrån svensk vuxenutbildningsstatistik

I ett tidigare inlägg har jag berört resultaten i matematikkurser med utgångpunkt från Skolverkets statistik. Här ska jag dels belysa några allmänna utvecklingstendenser, dels lyfta fram några intressanta och delvis motsägelsefulla fakta.

För den statistikintresserade finns flera användbara källor. Skolverket publicerar årligen statistik över bl.a. deltagande, kostnader och resultat. I en databas finns möjlighet att själv välja jämförelsegrund. Här kan man t.ex. jämföra data för den egna kommunen med andra specifika kommuner eller kommungrupper som storstad/större städer/glesbygd   Även i Kolada, en databas för kommuner och landsting, hittar man mycket spännande.

Efter Kunskapslyftet har flera betydande förändringar skett. Den totala volymen har minskat kraftigt men en svag uppgång kan noteras de senaste åren. Antalet studerande minskade regelbundet från början av 2000-talet för att sedan stanna upp. De tre senaste åren syns en svag ökning. 2002 sysselsatte vuxenutbildningen drygt 9000 lärare, i dag bara ungefär 5000. Man kan lägga märke till att det också skett en viss åldersmässig omfördelning av de studerande. Andelen studerande som är äldre än 35 år har stadigt minskat liksom andelen av de som är under 25 år. Andelen män i åldern 20 - 24 år har dock ökat märkbart under de senaste åren. Totalt sett är den könsmässiga fördelningen i stort oföränderlig. Kvinnornas andel är ungefär 65%.

En mycket tydlig trend är att fler och fler kurser bedrivs av annan utförare än huvudmannen. Från 2009 till 2016 ökar andelen kurser som bedrivs av externa aktörer från 33% till cirka 46%. Under samma tid sker också en markant ökning i ett annat avseende. Andelen ej schemalagd undervisning ökar under samma tid från 13% till 22%. Minskningen av antal olika kurser som de studerande läser är tydlig, från drygt 2000 år 2009 till ungefär 1 400 år 2016. Möjliga orsaker till det senare kan vara introduktionen av nya kursplaner men också att utbildningsanordnare inte vill riskera svag ekonomi genom att erbjuda kurser som man tror lockar få deltagare.

Andelen studieavbrott totalt, cirka 19%, är i stort konstant underperioden 2009 - 2016.Däremot finns det intressanta enstaka avvikelser. Det är ingen större skillnad mellan de som är födda utomlands eller i Sverige men 17,5% av kvinnorna avbryter studierna jämfört med nästan 22% av männen. Ungefär samma värden får man vid en jämförelse mellan glesbygd och storstad Ännu mera anmärkningsvärt är att det är jättestora skillnader mellan olika kurser. Flera kurser inom vårdområdet ligger i intervallet 10%-15%, samhällsvetenskapliga/humanistiska kurser i intervallet 20 - 30 procent medan matematik 2b ligger i topp med 38%. Liknande skillnader i betygsresultatet kan man finna för dessa ämnesgrupper. Hur dessa skillnader ska förklaras och minskas är en komplicerad fråga.

Vid en jämförelse mellan studieresultaten i några vanliga gymnasiekurser för studerande från olika geografiska områden hittar man ett och annat anmärkningsvärt. Under perioden 2013 - 2016 är resultaten (mätt som andel kursdeltagare med lägst betyget E) i kurserna engelska 5, engelska 6, svenska 1, svenska som andraspråk 1 och matematik 2b i stort oförändrade. Under den här tiden sänks resultaten märkbart i de tre förta kurserna i glesbygdskommunerna medan de två andra uppnår ett högre resultat. Glesbygdsresultaten ligger 2016 genomgående över riksgenomsnittet utom i matematik 2b där de ligger märkbart under. Beror detta på en temporär förändring av sammansättningen av studerandegruppen (den här grupper är liten) eller finns det också andra orsaker?

Man skulle kunna gissa att andelen studerande med låg studiebakgrund ökat i tider då man bl.a. av ekonomiska skäl fokuserat på den grupp som har störst utbildningsbehov. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut. Andelen studerande med lägst utbildningsbakgrund har varit i stort sett oförändrad 2009 - 2016. Däremot har andelen studerande med längre gymnasieutbildning/högskoleutbildning ökat från ca. 54% till 61% under samma tid. För gruppen högskoleutbildade är andelen mycket högre bland de utlandsfödda.

Slutligen några funderingar kring hur deltagande och resultat fördelar sig mellan män och kvinnor. En jämförelse utfaller i de flesta fall till männens nackdel. De deltar inte i samma utsträckning, en större andel avbryter sina kurser och resultaten (betyg och nationella prov) är i många fall lägre. Såväl inom grundläggande som gymnasial utbildning är det en högre andel män som får betyget F, dock kan man se en svag utjämning mellan 2014 - 2016. I några kurser är männens resultat på det nationella provet avsevärt bättre än kvinnornas. Det gäller kurserna engelska 5 och 6. Här är männens andel av höga betyg (A och B) märkbart högre samtidigt som andelen F är något lägre.

Att på allvar reflektera över männens deltagande och resultat borde vara en av vuxenutbildningens viktigare utmaningar. Satsningar har gjorts och görs men är knappast tillräckliga.

Skolverkets databas SIRIS

Skolverkets databas Jämförelsetal

 

Hans Melén är aktiv i föreningen ViS, Vuxenutbildning i Samverkan, och har lång erfarenhet som skolledare vid vuxenutbildningen i Stockholm.  

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn