Hoppa till huvudinnehåll
Blog
Blog

Maria Joutsenvirta: Bildning kräver att man saktar ner

Om någon bad mig på ett tips för att öka bildningen i vårt samhälle skulle jag vilja säga till de vuxna: ”sakta ner gott folk”. I den här artikeln ber

Människan är bunden till det icke-mänskliga, och bildningens nya uppgift är att korrigera naturrelationen. Förändringen är brådskande, men framtiden skapas genom att sakta ner.

Om någon bad mig på ett tips för att öka bildningen i vårt samhälle skulle jag vilja säga till de vuxna: ”sakta ner gott folk”. I den här artikeln berättar jag varför.

Vi lever i en snabb, teknologisk och individcentrerad kultur. Vårt samhälles strukturer stöder ökat materiellt välstånd och att klara sig själv. Verksamheten färgas av att man ständigt strävar efter nytt och försöker tillfredsställa konstgjorda behov. Inget verkar vara tillräckligt. Man inbillar sig att ökad konsumtion och att tjäna mer och mer pengar ger lycka.

På arbetsplatserna ligger fokusen på prestationer, som man vill göra allt effektivare. Smidighet är ett trumfkort och lösningar påskyndas. Att hela tiden tvingas prestera och arbetssätt som belastar hjärnan gör att vuxna alltid har bråttom och orsakar utmattning. Hjärnan går på övervarv och kontakten med kroppen försämras. Känslor av meningslöshet tar över.

Oförmåga att vara närvarande för arbetskamrater och närstående hindrar oss från att identifiera sambandet mellan vardagliga val och de stora frågorna i livet och arbetet. Många saknar en uppfattning om vad det lönar sig att sikta på med sina val och hur mycket av det materiella goda som räcker till för ett gott liv. Klimatförändringens framskridande och de begränsade naturresurserna skjuts bort ur tankarna.  

Kuva: Pixabay

Foto: Martin Gonzalez, Picabay

 

BARNDOMENS LÅNGSAMMA TID

Ett minne från barndomen dyker upp. Det var vinter och jag åkte skidor med min storebror och lillasyster mitt i mormors barrskog. Det kändes spännande att skida långsamt på orörd snö mellan vita tallar och granar. Vi kunde inte se långt, men naturen omkring oss var som bäst. Vi äventyrade genom att kryssa mellan granarnas nedre grenar som sträckte sig till marken. I ryggsäckarna hade vi packat varm choklad och mormors smörgåsar. En stor grans nedre grenar erbjöd en färdig koja där vi åt matsäcken. Vi hade ingen tidtabell och ingen klar destination. Vi skidade inte i hård fart längs skidspåren med aktivitetsklockor på handlederna. Lineärt sett existerade tiden inte. Det fanns ett intensivt nu där känslan av en cyklisk tidsrelation blandades med naturens tidevarv och den egna kroppens naturliga rytm. Kunde en hållbar framtid uppstå om vi leddes av den ”långsamma tid” som vi upplevde i barndomen? Det intensiva nuet, tyngdkraftens koppling till sig själv och naturen, framskridande enligt kroppens rytm, ett nyfiket kryssande utan en specifik destination?  

Kuva2

Foto: Victoire Joncheray, Unsplash

 

FRÅN ETT GODTAGBART TILL ETT ÖMSESIDIGT NATURFÖRHÅLLANDE

Våra barn upplever en värld vars livskraft avgörs nu. Vi vuxna måste sakta ner och göra en grundläggande kursändring. Vi behöver åstadkomma en radikal och kontrollerad social förändring där strävan efter välstånd anpassas till jordens ekologiska ramar. Det finns mycket att göra, eftersom klimatkrisen också är förknippad med förlusten av biologisk mångfald och den sjätte utrotningsvågen. Ett snabbt försvinnande av flera arter har upprepats med miljontals års mellanrum till följd av naturkrafterna. Den sjätte utrotningsvågen som nu pågår har orsakats av människan.

Människans liv är helt bundet till den icke-mänskliga naturen och dess kretslopp. Därför är det ohållbart att vår uppfattning om både bildning och ekonomi fortfarande bygger på en utnyttjande naturrelation och på att skilja människan åt från naturen. Förändringarna i klimatet, jordmånen och vattencirkulationen kommer att definiera våra barns framtid mycket mer än man ännu förstår. En god framtid avgörs av om vi kan förvandla vårt utnyttjande naturförhållande till en ömsesidig relation i tid, och detta är ett mått på bildningen i överkonsumtionssamhällen som Finland.

En mångsidigare tidsrelation hjälper till med att förändra kulturen. Klimatet är ett långsamt skepp att vända, så det är först efter en lång tid som man kan se om vändningen lyckas. Vi måste dock radikalt förändra tidsspannet för människans arbete. Man måste övergå från en kortsiktig konsumtions- och vinstdrivande ekonomi till en modell där material och värderingar cirkulerar. Uppfattningen om välstånd och om att skapa socialt mervärde måste utvidgas.  

BILDNING ÄR ETT NYTT SLAGS AKTÖRSKAP – ÄR DU REDO ATT VÄXA SOM MÄNNISKA?

Även om det är bråttom med lösningar som förnyar kulturen borde vi lära oss att sakta ner. Verksamhetsmodellen för transformativt ledarskap och lärande är på uppgång. I dess kärna finns förmågan att förstå världen på ett mer övergripande sätt och identifiera sakers sammanflätade natur genom att sakta ner.

Barndomens upplevelse av en tyngdkraftig långsam tid kan komma till vår hjälp. Transformation syftar både på de vuxnas andliga tillväxt och på att aktörskapet förändras. Lösningarna kommer inte från traditionella effektivitetsmodeller eller inlärningsformler. Vi måste erkänna att vi inte vet allt och satsa på djupinlärning tillsammans med andra.

I tyngdkraftiga långsamma stunder kan man frigöra sig från gamla föreställningar och skapa kontakter utifrån sin egen upplevelse. Att leva sig in i andra människors och andra arters ställning hjälper oss att konkretisera de livsstilsförändringar som behövs. Betydelsen av kunskap som uppnås genom sinnen och erfarenheter ökar. Det som får oss att uppleva och pröva och därigenom öppna oss för andra världar skapar en transformativ förnyelse: vi börjar känna av sambanden mellan olika saker utifrån helheten och göra dem synliga.

Bildning innebär att vi vuxna kan fortsätta växa som människor och ifrågasätta föreställningarna i vår ohållbara livsstilskultur. Vad är verkligen betydelsefullt och vad är onödigt i vårt liv? Hur skapar man ett gott liv också utanför den ekonomiska nyttan och expertmedborgarskapet som optimerar prestationer? Alla strävanden efter ett gott liv är inte längre etiskt godtagbara eller möjliga med tanke på jordens bärkraft. Vi måste omvandla grunderna för att vara människa, för kunskap och för handling. Som en del av gemenskaper och samhället kan vi börja se, uppleva och leva annorlunda.

Endast genom att sakta ner kan vi lyckas förändra vårt sätt att existera i världen och skapa en hållbar framtid för våra barn.

 

Kuva3

Foto: Satu Heimo

 

Kuva4

Maria Joutsenvirta är ekonomie doktor och inlärningsdesigner. Hon är intresserad av bildningsarbete som kan vända utvecklingens riktning in på ett ekologiskt och socialt hållbart spår. Maria inspireras av gemensamt lärande där man genom en övergripande upplevelse kan öppna sig för processerna för att skapa en hållbar framtid. Maria rör sig flitigt i naturen. Hon upplever att naturen inte bara erbjuder oändliga saker att förundra sig över, utan också en stark grund för mänskligheten i en postmateriell tid.

 

Text: Maria Joutsenvirta.

Texten har ursprungligen publicerats på finska i programmet Sivistystyön Vapaus ja Vastuus blogg Sivistystori 9.2.2021. EPALE Finland har låtit översätta texten.

Programmet Sivistystyön Vapaus ja Vastuu publicerar under 2021 bloggen Sivistystori. I bloggen skriver forskare och experter inom det fria bildningsarbetet samt SVV:s samarbetspartner som är intresserade av bildning om bildningsarbetet och bildningens betydelse i samhället. Bloggen kommer att publiceras ungefär en gång i veckan på SVV:s webbplats.  

Login (3)

Logga in eller Registrera dig så kan du kommentera.

Vill du byta språk?

Detta dokument är också tillgängligt på andra språk. Du kan välja språk här under.

Want to write a blog post ?

Don't hesitate to do so! Click the link below and start posting a new article!

De senaste diskussionerna