Kort biografi

Idag jobbar jag som museichef på Norrbottens museum i norra Sverige. Mina ursprungliga högre studier inleddes på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där jag studerade klassisk sång, eurytmi, olika instrument och pedagogik. Jag har tidigare arbetat som lärare i musik och franska för vuxna och tonåringar, chef på kulturskolan i Stockholm, chef för Internationella biblioteket i Stockholm

Min berättelse

Lärandet har alltid varit en central del av mitt liv, också som vuxen. Personligen tror jag att nyfikenheten och kreativiteten är mina ledstjärnor. Ny kunskap bidrar till mitt välmående eftersom det alltid finns så mycket mer att lära och veta, samt nya sätt att komma på hur jag ska använda den.

Jag har studerat i formella, icke-formella och informella läromiljöer, vilket har gjort mig till personen jag är idag. Lika viktiga för mig är stickningen, sömnaden och hur man tar hand om ett hus och en trädgård, vilket jag lärde mig från mina far- och morföräldrar och föräldrar under mina första 20 år, för att inte tala om de högre studierna på Kungliga musikhögskolan och andra universitetsstudier senare i livet. 

Med kunskap följer självmedvetenhet och, förhoppningsvis, vishet.

Jag blir glad och håller mig livskraftig när jag lär mig nya saker. Jag har arbetat som lärare, och det är kanske därför det är så viktigt för mig att dela med mig av kunskap till andra. Senare i livet, i mina roller som ledare och chef på större institutioner och organisationer, har metoder och pedagogik från mina tidigaste studier såväl som mina lärarerfarenheter varit centrala..

Det finns också en betydelsefull sak vad det gäller lärandet. Det är att dela och dela och dela med sig till varandra. Håll inte fast vid din kunskap utan var generös och dela med dig av den. Diskutera, ta reda på hur andra tänker och bli nyfiken på varandra. Från ett större perspektiv bidrar detta till inkludering och social utveckling.

Detta kanske låter för stort, men att se andras glädje över att upptäcka och testa nya saker fyller mig med lycka. Exempelvis var nyss ett av mina barnbarn superglad för hon hade precis lärt sig att cykla utan stödhjul, och hon ville visa det för mig och dela sin upplevelse. Det är exakt det vi behöver göra: dela, stötta och glädjas åt varandras framsteg, såväl barn som vuxna och det främjar inkludering i samhället.