chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Krissu Sirola-Korhonen: Kamratcoaching som en guide till uppskattande dialog

31/05/2019
av Linda JUNTUNEN
Språk: SV
Document available also in: FI EN

/sv/file/epalekrissupeercoachingjpgepale_krissu_peer_coaching.jpg

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när planet mot Ljubljana i Slovenien lyfte. Jag skulle delta i en kurs ordnad av Skupina Primera, på temat kamratcoaching som en hållbar resurs i professionell utveckling. Kursen var en del av ett projekt inom programmet ERASMUS+. Inom Studieförbundet KSL, där jag arbetar som producent av utbildningsmaterial, har vi använt metoder som anknyter till coaching i våra kurser när vi har gett uppgifter till våra studerande och studiegrupper. Denna gång gällde perspektivet kamratcoaching, som var någonting nytt för mig. Vad skulle jag få ut av detta? Hur skulle jag använda det jag lärde mig? Och skulle jag ha tillräckligt med energi för att lära mig någonting nytt?

 

Våren var underbar, och vart man än tittade kunde man se att någonting nytt var på väg. För vår grupp av 11 kvinnor från hela Europa var det i högsta grad så.

 

Jag tror inte att jag någonsin kommer att sluta förundras över inlärningsprocessen.

 

Den påminner på många sätt om att plantera ett frö. Man börjar med små frön av nyfikenhet som planteras i jorden – vad ska resultatet bli? Sedan tar man hand om dem och ger dem sol och vatten, den kunskap de behöver för att växa. Men i början märks ingenting. Under ytan händer det massor, men ingenting syns ännu. Efter att ha tänkt över det nya en tid har man det mod och den kunskap som krävs för att säga något om det. Det är som när det första gröna skottet sticker upp ovanför ytan. Om man då har möjligheten att dela med sig av, diskutera och jämföra kunskapen är det som ett syretillskott, som ger energi, styrka och vilja att växa och öppna upp nya blad.

 

I vår grupp kunde vi verkligen se denna process. Denna process visar också vad kamratcoaching handlar om. Kamratcoaching är ett positivt och uppskattande sätt att diskutera, lyssna och ställa frågor. Dessa samtal hjälper samtalspartnern att vidga sina tankar och hitta nya perspektiv som kan vara till hjälp. Det viktigaste är att lyssna utan att ge råd eller döma, att försöka hitta de rätta frågorna som hjälper samtalspartnern att tänka och hitta sin egen lösning.

 

Metoden för hur vi använde dessa verktyg under kursen för att lära oss att använda dem i framtiden fungerade väldigt bra, åtminstone för den här gruppen. Under veckan lärde vi oss om coachingens grundläggande principer. Vi övade på några praktiska modeller och fick exempel på bra frågor att öva med. Vi fick prova på flera samtal och coachingövningar i par eller grupper på tre. Vi fick också några exempel på samtal mellan läraren och några av oss. Vi delade allt med varandra, fanns där för varandra, ställde frågor, skrattade och grät. Dessa diskussioner och reflektioner hjälpte mig att lägga den nya informationen på minnet. Lyckligtvis var de modeller som presenterades under kursen delvis bekanta för mig genom mitt eget arbete. Annars skulle det nog ha varit svårt att memorera all ny information.

 

Kursen leddes av den fantastiska Janja Rebolj, som delade med sig av sina kunskaper och exempel så öppet att det ibland kändes svårt att svara. Hon litade också på vår kunskap och vår önskan att lära oss och öva. Och hon hade rätt. Trots att dagarna inte var så långa var vi trötta och fulla av nya idéer efter varje kursdag. Alla ville lära sig och öva, och vi engagerade oss verkligen i diskussionerna och i att lyssna på varandra.

 

Så vilken nytta hade jag av detta?

 

När veckan var slut var vi alla väldigt mätta, inte bara på grund av den goda slovenska maten utan också mätta på ny kunskap. Vi hade fått en verktygslåda full av nya verktyg, nya perspektiv på att bemöta människor och idéer för hur vi kan använda detta på bästa sätt både hemma och på jobbet. Den sista dagen gjorde vi upp planer för hur vi skulle ta med oss allt vi lärt oss hem och öva mer. Jag började med att diskutera med mina kolleger som studerat coaching och delade det jag lärt mig med dem. Jag hoppas att vi kan utveckla användningen av dessa nya verktyg i vår yrkesgemenskap och även i samhälleliga organisationer runtomkring oss.

 

När jag promenerade omkring i Ljubljanas gamla stad i väntan på att åka till flygplatsen, kände jag mig lycklig. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag kom hit, men jag vet nu med säkerhet att jag vill använda kamratcoaching i mitt arbete i framtiden. Och jag vet att jag har en grupp fantastiska kvinnor från hela Europa att dela mina upplevelser med.

 

Krissu Sirola-Korhonen

Studieförbundet KSL

 

Den här artikeln ingår i en serie med artiklar om lärande på området för vuxenutbildning i ett europeiskt sammanhang. Vårt ERASMUS+ KA1-projekt heter ”European Educational Know-how Supporting Civil Society”.

 

TILLBAKA TILL BLOGSERIENS FRAMSIDA

 

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn