Bara den som själv har upplevt exempelvis en psykos eller en djup depression kan på djupet förstå den erfarenheten. Vi andra kan visa medkänsla, men vi förstår aldrig helt. Kamratstödjare inom området psykisk ohälsa är personer med egen erfarenhet som har återhämtat sig. 

“Psykologer kanske inte har haft samma problem som du, och då är det bra att också prata med sådana som också har haft det”, sa Oscar Bergek när han intervjuades om kamratstöd i tidningen Revansch.

Revansch ges ut av min arbetsgivare, Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), som använder kamratstöd som en metod för att medlemmarna ska må bättre. Kamratstöd bygger på samma grundidé som folkbildningen, det vill säga att alla har något att bidra med.

RSMH utbildar kamratstödjare inom ramen för folkbildningen. För en tid sedan var jag med vid en kurs i kamratstöd på Hagabergs folkhögskola. Kursledare var min kollega på RSMH, Östen Hannmyhr.

Ofta svårt sätta egna gränser

Ett av gruppsamtalen på Hagabergs folkhögskola handlade om hinder och gränser. Flera av kursdeltagarna talade om sina egna gränser, hur svårt det kan vara att sätta upp dem, men hur viktiga de är om man ska orka stötta andra och samtidigt ta hand om sig själv. Och hur hanterar man kroppsliga gränser, oönskade kramar och sexuella närmanden? 

Att sätta gränser mellan privatlivet och rollen som förtroendevald är också en utmaning. Det är speciellt att jobba i en förening. Man ska jobba tillsammans för en gemensam sak och alla är förhoppningsvis där för att de är engagerade. Men det är inte ovanligt att föreningar drar till sig speciella människor som inte får utrymme i andra sammanhang, som kanske inte passar in på en vanlig arbetsplats.

Riskerar att bränna ut sig

På kamratstödjarkursen talades det också om att föreningens ordförande ibland får lite väl mycket att göra. Det finns alltid personer som tar på sig mycket ansvar, mer än de egentligen orkar med. De brinner för att förändra och hjälpa och det leder ofta till att andra litar på att de ska fixa ”allt”. Risken är att de bränner ut sig själva på köpet.

– Jag har aldrig varit så mycket uppbokad som sedan jag blev pensionär. Du har tid, säger folk och lägger alla uppgifter på mig, berättade en deltagare. 

Man måste inte alltid vara stark

Dessa personer måste lära sig att sätta gränser och våga säga nej när det blir för mycket. En utbränd förtroendevald gör ju ingen glad.

Men lätt är det inte. En deltagare på kamratstödjarkursen berättade om oron för att den förtvivlade människan som hör av sig på lördagskvällen inte ska leva nästa morgon. 

En poäng med kamratstöd är också att kunna stötta varandra och att inte alltid behöva vara stark själv. Som någon sa: 

– När man inte orkar lyfta och bära andra måste man veta att man kan bli älskad ändå. 

---

Fotot togs vid kurstillfället på Hagaberg och föreställer medlemmar i RSMH. Foto: Marja Beckman

Läs en längre text om kamratstöd på RSMH:s hemsida.

Marja Beckman är frilansande skribent som skriver mycket om utbildning och livslångt lärande. Marja är även Sverigeredaktör för NVL (Nordiskt Nätverk för Vuxnas Lärande)