Hoppa till huvudinnehåll
Blog
Blog

Jyri Manninen: Är kontinuerligt lärande det största hotet mot livslångt lärande?

Modetermer inspirerar människor. Om man faller för begreppet kontinuerligt lärande kan detta dock leda till att det fria bildningsarbetet blir en stödtjänst för att utveckla arbetslivet.

Modetermer inspirerar människor. Om man faller för begreppet kontinuerligt lärande kan detta dock leda till att det fria bildningsarbetet blir en stödtjänst för att utveckla arbetslivet.

I en av Unescos rapporter från 1970-talet gjordes en rolig observation om det dåvarande modebegreppet ”öppen inlärning”:   

"...ett vagt begrepp som kan kombineras och som kombineras med många betydelser... och som alltid förblir odefinierat. Men som slagord på en banderoll i främsta ledet, som förenar anhängarna och entusiasterna fungerar det mer än väl."

 

För närvarande är modebegreppet ”kontinuerligt lärande” på ytan i Finland. Citatet från Unescos rapport passar som handen i handsken också för det här begreppet. Bakom banderollen marscherar ett gäng som har en helt ny iver att utveckla vuxenutbildningen. Vackert så. Det finns brister i yrkeskompetensen hos personer i arbetsför ålder, hälften av de vuxna deltar inte i den vuxenutbildning som organiserats under årets gång och deltagandet sker enligt utbildningsnivå och yrkesställning.

Det finns dock en helt klar definition av begreppet kontinuerligt lärande och det är möjligheten för personer i arbetsför ålder att utveckla sin kompetens. Denna definition glöms ofta bort när man är för entusiastisk, och entusiasmen leder i sin tur till vissa problem eller åtminstone konstiga fenomen.

SYMPATISK VUXENUTBILDNINGSIVER

Den nya entusiasmen för vuxenutbildning är lite märklig men sympatisk. De som levt längre kommer ihåg att man också tidigare försökt förbättra världen. Precis samma utvecklingsarbete har gjorts sedan 1950-talet, ibland inspirerat av ett begrepp och ibland av ett annat. Man kan själv simulera begreppen genom att på olika sätt kombinera prefixen "kontinuerlig, upprepad, livslång, periodisk" med termerna ”pedagogik, utbildning, lärande”. Vilket begrepp man använder spelar roll: till exempel deltog en skogsvetare av misstag i ett seminarium som på finska hette "jatkuva kasvatus" (direkt översatt kontinuerlig pedagogik), som ordnades i Helsingfors i mitten av 1990-talet. Misstaget berodde på att ”jatkuva kasvatus” egentligen är en term inom skogsbruket (kontinuitetsskogsbruk på svenska).

Året 1996 var Europeiska temaåret för livslångt lärande. I programmet Kunskapslyftet  (2003–2009) strävade man efter att höja kompetensnivån hos arbetskraft utan examen och för universiteten fastställdes teser för livslångt lärande 2009.

Efter dessa kom en mellanfas under vilken man aktivt försökte glömma hela begreppet och ämnet "livslångt lärande” till exempel genom att sluta med de uppgifter som satsade på ämnet vid ministeriet och Utbildningsstyrelsen, avskaffat Rådet för livslångt lärande vid Undervisningsministeriet, genom att slopa vuxenlinjerna inom yrkesutbildningen och genom att minska vuxenutbildningsstödet. På så sätt fick man deltagandet i vuxenutbildningen att 2017 för första gången på 35 år sjunka med hela fem procent. Deltagandet i intresseinriktad vuxenutbildning minskade ännu mer (för kvinnor från 26 procent till 19 procent, för män från 11 till 9 procent). Dessutom har universiteten sedan 2008 kört ner Europas bästa fortbildningscenter, som med stor möda har utvecklats sedan 1980-talet.

Nu håller man på att uppfinna hjulet igen, när ”kontinuerligt lärande” har tagits med i universitetens finansieringsmodell. Pengarna motiverar på ett märkligt sätt att återinföra de vuxnas möjligheter att studera.  

KONTINUERLIGT LÄRANDE – HOT ELLER MÖJLIGHET? 

Varför är kontinuerligt lärande ett hot mot livslångt lärande? Kontinuerligt lärande begränsar granskningen  och utvecklingen, så att den endast gäller utbildning för personer i arbetsför ålder och arbetsrelaterad utbildning. Livslångt lärande omfattar däremot alla åldersgrupper, från spädbarn till mormor och farfar, och allt slags livslärande, inklusive intresseinriktade och allmänbildande studier och lärande i lokalsamhällen. Om man glömmer bort dessa skillnader eller blandar ihop begreppen lider hela landet – också arbetslivet.

Problemen uppstår när aktörer på fältet och utbildningsutvecklare utan att tänka efter använder det nya begreppet eller när de använder det som synonym för livslångt lärande och som grund för utvecklingen av vuxenutbildningen. I universitetens förnyelser av "kontinuerligt lärande" finns också drag som tyder på "kontinuerliga studier”, då de huvudsakligen fokuserar på att utvidga studierätten.

En stark arbetslivsbetoning kan också leda till att det fria bildningsarbetet blir lidande eller inskränks till en stödtjänst för kompetensutveckling inom arbetslivet. Även annan allmänbildande utbildning, lärande i lokalsamhällen, organisationernas utbildningsverksamhet, de äldres universitet och andra funktioner som inte ryms med i den snäva definitionen av kontinuerligt lärande (och finansieringsmodellen) hamnar i offside. Den Snellmanska bildningsuppfattningen håller på att ersättas av kontinuerliga studier.

Det är också underhållande att se hur man på utbildningsfältet och till och med på förvaltningsnivå blandar ihop begreppen. Till exempel Kommunförbundet är ivriga över hur "kontinuerligt lärande är kompetens och kreativitet genom hela livet". Inom det fria bildningsarbetet erbjuds till exempel en ”bildkonstgrupp för kontinuerligt lärande”.   

 Bild: Pixabay

 

 

 

 

Jyri Manninen är professor i vuxenpedagogik vid Östra Finlands universitet. Han har bland annat forskat i nyttan med det fria bildningsarbetet, lärmiljöer, deltagande i vuxenutbildning och utbildningens genomslagskraft. Han har också länge arbetat med olika undervisnings- och utbildningsuppgifter vid Helsingfors och Östra Finlands universitet samt vid deras öppna universitet och enheter för fortbildning. 

 

 

Bild: Varpu Heiskanen, UEF

Texten har ursprungligen publicerats på finska i programmet Sivistystyön Vapaus ja Vastuus blogg Sivistystori 12.1.2021. EPALE Finland har låtit översätta texten.

Programmet Sivistystyön Vapaus ja Vastuu publicerar under 2021 bloggen Sivistystori. I bloggen skriver forskare och experter inom det fria bildningsarbetet samt SVV:s samarbetspartner som är intresserade av bildning om bildningsarbetet och bildningens betydelse i samhället. Bloggen kommer att publiceras ungefär en gång i veckan på SVV:s webbplats.  

Text: Jyri Manninen

Login (7)

Logga in eller Registrera dig så kan du kommentera.

Vill du byta språk?

Detta dokument är också tillgängligt på andra språk. Du kan välja språk här under.

Want to write a blog post ?

Don't hesitate to do so! Click the link below and start posting a new article!

De senaste diskussionerna