Projektet ”Intercultural Awareness Through Experimental And Reflective Learning In the Context Of Immigration Integration” syftar till att ta fram nya sätt och metoder för positivt umgänge mellan invandrare och den inhemska befolkningen. Genom workshopparna har man reflekterat över sina rötter och sin kultur och med hjälp av konst bearbetat fördomar kring våra skillnader.

Håkansböle är den invandrartätaste orten i Finland. 30 % av ortsborna är invandrare och nästan 40 % av eleverna på Lehtikuusi skola har ett utländskt modersmål. Hakunilan kansainvälinen yhdistys har av denna anledning under en lång tid bedrivit ett mångsidigt arbete för att hjälpa finländare och invandrare att leva sida vid sida. Föreningens lokaler har använts till språkkurser i finska, sömnads- och matlagningskurser, gemensamma frukoststunder och mångkulturella konstutställningar.

Konsten är i fokus även i detta Nordplus-projekt som syftar till att främja integrationen och där Hakunilan kansainvälinen yhdistys samarbetar med aktörer från Litauen, Lettland och Norge. Tanken bakom projektet som startade 2015 är att samla de bästa metoderna till en metodbok som kan användas även i andra länder och inom andra föreningar.

– Integration är alltid en tvåvägsprocess som kräver samarbetsvilja hos både invandrare och den inhemska befolkningen. Eftersom det finns gott om fördomar på bägge sidorna är det viktigt att få folk att lära känna varandra, berättar verksamhetsledare Burhan Hamdon på Hakunilan kansainvälinen yhdistys.

Konst fungerar som ett gemensamt språk

I enlighet med projektplanen sökte man minst fem finländska deltagare och fem deltagare med utländsk bakgrund till de tio workshoppar som organiserades under 1,5 års tid.

Det var inte svårt att rekrytera deltagare eftersom föreningens lokaler används flitigt på daglig basis. Vissa workshoppar hade till och med tre gånger fler deltagare.

Utöver finländare samlade workshopparna i Håkansböle deltagare från Afrika, arabvärlden, Kosovo, Ryssland och Bulgarien. Den konstbaserade metoden lockade främst kvinnor.

– Det är lätt att kommunicera genom konst även när det inte finns ett gemensamt språk. Samarbetet inom grupperna hade sin grund i gemensamma reaktiva aktiviteter. Vi pysslade exempelvis ihop ett collage kring temat Finland som alla skulle komplettera utifrån andras val, berättar Olga Svanberg som organiserade workshoppen.

Workshopparna behandlande teman kring självkänsla, t.ex. de egna rötterna, att tala sanning, hur kärlek uppfattas inom olika kulturer, och framtidsdrömmar. Dessa teman gav upphov till en uppsjö av skapelser: drömkartor, målningar samt en mandala gjord av kryddor, frukter och annat ätbart som hjälpte deltagarna att reflektera över kulturskillnader genom smakupplevelser.

– Särskilt intressant var en workshop där vi behandlade vidskepelse. Till skillnad från i Finland ses vidskepelse i många länder inte som något som är separerat från den övriga kulturen, berättar Svanberg. 

Motsättningar mellan rädslor och hopp

Feedbacken från workshopparna har varit positiv och inspirerande, vilket indikerar att verksamheten kommer att behövas även framöver. Enligt Hamdon och Svanberg har invandrare en mer öppen inställning till finländare medan finländare själva är mer distanserade och föredrar att hålla sig för sig själva.

– När vi tog upp våra rädslor skrev en finsk kvinna att det hon var mest rädd för var att någon främmande ska sätta sig bredvid henne i kollektivtrafiken. En ung somalisk pojke å sin sida berättade att han känner sig ensam eftersom folk hellre står än sätter sig bredvid honom när han åker buss, berättar Svanberg.

Föreningens verksamhet har ändå fört ortsborna närmare varandra. I vår fortsätter verksamheten i Håkansböle med ett seminarium där man bjuder in konstnärer av olika nationaliteter att leda seminariet. Boken med de bästa metoderna blir klar senare i år.

Författare: Anna Väre. Foto: Hakunila International Organization​