/sv/file/supermanlegosuperheroherosupermanclarkkent-570606jpgsuperman_lego_superhero_hero_super_man_clark_kent-570606.jpg

Bild: Pxhere.com

livsfrågorna med och uttrycka sina funderingar kring dem.

”Min dröm är att vara en superhjälte. Jag önskar att jag kunde påverka hur saker och ting går till här i världen. Jag skulle vilja göra något stort som skulle förändra sakerna till det bättre för många människor. Som superhjälte skulle jag ge alla ungdomar med invandrarbakgrund en egen studiehandledare”, sade en ung afghansk kvinna som kommit som kvotflykting till Finland som liten, på ett seminarium som ordnades av Svenska social- och kommunalhögskolan och Centret för livslångt lärande i Helsingfors i slutet av september.

Seminariet fokuserade på invandrarflickornas drömmar om studier och yrkeskarriär i Finland. På evenemanget, som särskilt riktade sig till yrkesmänniskor inom handledning i utbildningsförvaltningen samt arbets- och näringsförvaltningen, behandlades bl.a. hur islam och Koranen hjälper kvinnor att uppfylla sina drömmar. Imam Abbas Bahmanpour betonade att Koranens läror, som troslärda tolkar och förklarar, är en annan sak än de betydelser som fanatiska extremistiska rörelser och radikala grupper ger åt dem. Enligt Koranen är kvinnan jämställd med mannen bland annat i fråga om skapelsen och inför Gud, i arbetet och enligt strafflagen. Om att använda hijab konstaterade Bahmanpour att det är fråga om anständighet, och att man inte ska betrakta huvudduken som något som begränsar kvinnan. Ibland är det svårt för västerlänningar att förstå detta.

Finland öppnar alla möjligheter, men lämnar utanför

I paneldiskussionen berättade unga kvinnor med invandrarbakgrund om sina erfarenheter om hur svårt det emellanåt kan vara att balansera mellan de förväntningar som uppstår ur den egna etniska bakgrunden och kraven i det finska samhället. Det är inte enkelt att samtidigt tillhöra en minoritet och majoriteten. I Finland är det svårt att undvika känslan av utanförskap. Detta gäller särskilt ungdomar och vuxna som kommit till Finland från länder i Afrika, Asien och Mellanöstern. Deltagarna i paneldiskussionen berömde Finland för att här är nästan allt möjligt för dem. Mycket beror på människan själv. Om man är beredd att arbeta hårt, kan man få den studie- och arbetsplats man önskar. Därmed kommer man framåt i livet och blir allt djupare förankrad i samhället.

Handledning innebär att man möter människan

Unga invandrarkvinnor önskade att läroanstalterna skulle ha mer resurser för studiehandledning. Personlig handledning ansågs mycket viktigt för invandrare. Invandrarungdomar har nödvändigtvis ingen annan vuxen än skolans studiehandledare som de kan diskutera de stora livsfrågorna med och uttrycka sina funderingar kring dem. Studiehandledare väntas ha förmåga att möta människan som en människa samt att sätta sig in i hennes situation. Handledarna har emellertid inte alltid färdigheten att förstå allt som en ung person som kommit till landet som flykting redan har sett och upplevt.

En förtrolig handledningsrelation mellan den som handleder och den som handleds uppstår inte av sig själv. Anne-Mari Souto från Östra Finlands universitet konstaterade också i sitt inlägg att handledarna borde sluta vara rädda för att föra svåra frågor på tal med unga invandrare. Handledarna ska ha mod att fråga om förhållanden i den unga personens liv (bl.a. familjesituationen, hobbyer, religion, vänner, etnisk bakgrund), och de ska inte vara rädda att ett svar som den unga personen ger kan överraska med sitt innehåll och ta handledningsprocessen i en oväntad riktning. En brist på mod kan i värsta fall leda till att handledaren och den som handleds talar förbi varandra. Därmed är också handledarens roll i en handledningsrelation att vara en vuxen som på riktigt stöder, uppmuntrar, är intresserad och ställer frågor och som den unga personen lär sig att lita på och även kan berätta om känsliga ämnen för.

Likheter avgör

Mika Launikari från Utbildningsstyrelsen betonade att det i handledning alltid är fråga om möten med människor och kommunikation mellan dem. Att för mycket betona kulturella skillnader eller förklara saker genom dem kan medföra extra kontroverser till handledningssituationen. Det vore också viktigare att förstå hur livsmiljön och sociala förhållanden påverkar oss alla och hur de formar vår världsbild, våra värderingar, attityder, ideal och vårt beteende. Allra bäst fungerar handledningsrelationen när handledaren och den som handleds hittar åtminstone någon likhet som förenar dem och därmed lyckas med att bygga en bro mellan varandra.

Text: Mika Launikari, Utbildningsstyrelsen/Euroguidance