Både Eva Lindström och Maria Eklund Heinonen ingick i det team som under 2018 och 2019 arbetade med att ta fram materialet för kartläggning av nyanlända vuxnas litteracitetserfarenheter. Jag som har intervjuat dem på uppdrag av Skolverket heter Ivana Eklund. Under vårt samtal pratade vi mycket om hur de har tänkt kring kartläggningsmaterialet och vilka utmaningar de brottades med under resans gång, men också om vilka handfasta råd och tips som de kan ge till dig som arbetar med kartläggning inom vuxenutbildning. I detta inlägg får du läsa intervjuns andra del. Den första delen finns i detta blogginlägg.  

Kartläggningsmaterialet är utformat så att det ger stöd och en viss styrning vid kartläggningen. Samtidigt erbjuder det en hög grad av flexibilitet. Berätta lite mer om hur ni har tänkt för att uppnå den här balansen och varför den är viktig. 

Det var en utmaning att göra materialet överskådligt och användarvänligt men samtidigt med många tänkbara alternativ. Det fick inte bli för snårigt. Trots alla olika frågealternativ är det inte meningen att man ska ställa alla frågorna. Tanken är att kartläggaren väljer följdfrågor utifrån elevernas tidigare svar. Vi fick prova oss fram med olika struktureringsalternativ utifrån olika domäner.  

Just det visade sig vara särskilt svårt när det gäller den gröna ingången. Där är det nämligen inte så självklart att dela in materialet i domäner och kanske inte heller så funktionellt. Så där valde vi att i stället utgå från olika konkreta aktiviteter som eleven berättar om och nysta vidare utifrån dem för att den vägen komma in på de olika domänerna. Det var bland annat det som gjorde att vi landade i indelningen i grön och blå ingång. På det sättet försökte vi att ringa in en målgrupp som kunde behöva en annan typ av frågor för att bättre kunna komma till sin rätt. Materialet i den blå ingången är mer uppdelat från början. 

Genom att läsa igenom frågeunderlaget och se hur frågorna är ställda ska man också kunna få en klarare bild av vad syftet med kartläggningen är. Därför har vi tagit med några typfrågor för att visa hur man kan ställa frågorna för att få så informativa svar som möjligt. Det blir ingen bra kartläggning om du endast får ett ja eller ett nej som svar eftersom du kommer ifrån resursperspektivet* som kartläggningen är tänkt att utgå ifrån och hamnar i stället i bristperspektivet. Då blir kartläggningen en negativ upplevelse, särskilt för eleven. Vi ville helt enkelt visa hur man kan få igång ett samtal.  

Att det finns så många olika frågor eller frågeområden beror på att varje kartläggning är unik. Du kan inte på förhand veta i vilket område den här eleven kommer att ha någonting att säga. Därför måste du gå igenom frågorna för att hitta något att ta fasta på. Meningen är att när du som kartläggare hittar ett område där eleven har någonting att berätta om, så ska du ta tillfället i akt och fördjupa samtalet. Sedan behöver du inte fördjupa dig lika mycket inom de andra områdena, utan det kan vara gott så. 

*Resursperspektiv – att värdesätta elevers förmåga på förstaspråket och att förutsätta att de flerspråkiga eleverna kan lyckas oavsett deras kunskaper i andraspråket svenska (Källa: Greppa flerspråkigheten, Skolverket) 

Elevuppgifterna som finns i kartläggningsmaterialet fyller en speciell och konkret funktion. Berätta lite mer om hur uppgifterna i blå respektive grön ingång är tänkta att användas och fungera. 

Först och främst finns det en liten, men avgörande, skillnad mellan uppgifterna i grön respektive blå ingång. Uppgifterna i den gröna ingången gör du under samtalet tillsammans med en tolk eftersom eleven ska få visa vad hen kan och har erfarenhet av. Uppgifterna ska initiera ett naturligt samtal kring en viss typ av text så att även eleven förstår vad det är man vill åt och att kartläggningen inte bara handlar om skolgång.  

Just det kan vara en ganska stor utmaning eftersom de flesta förknippar text och texterfarenheter med skolan, och om man inte har någon erfarenhet av skolan kan det bli  ett nej på alla frågor. Därför gäller det att visa eleven vad en text kan vara och att man vanligtvis kommer i kontakt med texter i många olika sammanhang.  

Du ska inte fastna i uppgifter som inte känns relevanta för eleven, utan som kartläggare behöver du med tolkens hjälp känna in eleven. Det är mycket viktigt. Som vi sade tidigare så är det inte meningen att det ska komma ut något slags mätbart resultat av uppgifterna, utan de ska ge ett stöd till samtalet om elevens kompetenser och erfarenheter kring vanliga typer av texter i de olika domänerna. Du tittar till exempel på en tidtabell och frågar eleven om hen har sett en sådan förut. Med hjälp av följdfrågor kommer man igång och får förhoppningsvis eleven att berätta om sina erfarenheter. Då blir det ju individanpassning. Hitta saker som många i gruppen har gemensamt.  Känslan av att bli sedd spelar också roll för elevens inlärning. Att eleven vet att läraren vet lite grann vad man har gjort tidigare. Det är viktigt. 

Vi ansträngde oss mycket för att hitta uppgifter med en bred kulturell förankring, och vi ville att uppgifterna skulle vara någorlunda neutrala och breda eller ta upp alla de olika aspekterna av elevens litteracitetserfarenheter. Vi tänkte på olika kulturer men även på till exempel på stad och land. Eleven skulle inte gynnas av vissa uppgifter bara för att hen var uppvuxen i en speciell kontext. Samtidigt skulle kartläggaren kunna välja uppgifter som var relevanta utifrån elevens specifika kontext. 

När det gäller materialet i den blå ingången har vi utifrån vuxenperspektivet valt att eleverna skulle göra uppgifterna separat och som en förberedelse innan samtalet. Men man får fortfarande inte glömma att också de här uppgifterna är tänkta som ett underlag till samtalet och absolut inte tänkta som ett test. Du ska kunna gå tillbaka till de olika uppgifterna under samtalet och fråga eleverna om det är en typ av text som de känner igen och i så fall från vilka sammanhang. 

Det blir ofta fokus på de kortutbildade när det gäller kartläggning och individanpassning, men vi får inte missa de högutbildade. De har samma rätt att få utbildningen på sin nivå och utifrån sina behov, och därför behöver de också kartläggas. Man besitter inte automatiskt en viss typ av litteracitet bara för att man har läst på universitetet. Därför är det relevant att fråga högutbildade elever hur de har jobbat med texter även i högre utbildning och låta dem berätta hur de har gjort det.  

Du kan komma in på sådant som källkritik eller fråga om det var något som var svårt och i så fall varför. Vad eleven berättar under samtalet ger ledtrådar till vad eleven har för litteracitetserfarenheter sedan tidigare och hur elevens kontext har sett ut. Det är viktigt att undvika att dra felaktiga slutsatser av hur eleven har löst uppgifterna. Materialet i den blå ingången erbjuder konkreta exempel att utgå ifrån och ger på så sätt ett handfast stöd i samtalet. 

Vad kan man göra med kunskapen som man får av kartläggningen? Kan ni dela med er av era tankar kring det? 

Vi tror att det bland annat beror på hur man definierar begreppet individanpassning. Det är inte så enkelt att det bara handlar om val av studieväg och upprättande av en individuell studieplan och därmed tar individanpassningen slut. Det är snarare hur man lägger upp själva undervisningen, att det sker utifrån utgångspunkten att man har en heterogen grupp med olika erfarenheter. 

Lärare tolkar ibland individanpassning som något som behöver ske på individnivå, medan man lika gärna kan tolka begreppet på gruppnivå. Ju mer kunskap förutom kännedom om modersmål och utbildningsbakgrund du har om dina elever, desto lättare har du att göra olika typer av didaktiska val. Individanpassning kan med andra ord handla om val av material. Om det till exempel i kartläggningssamtalet kommer fram att eleverna har ett särskilt intresse för något eller särskilda erfarenheter av vissa typer av texter, så är det där du börjar.  

Det behöver inte vara så väldigt avancerat och komplicerat alla gånger. Det kan räcka med att du plockar upp de erfarenheter som eleverna har, påminner om dessa och knyter an till dem på ett lämpligt sätt. Till exempel genom att jobba med olika teman. Eller att du låter eleverna ta med sig texter som de behöver hjälp med. Då upplever eleverna att det som de ska lära sig är funktionellt och autentiskt, och därmed blir undervisningen mer meningsfull. 

Vi undervisar ju för att rusta eleverna så att de kan vara funktionella i samhället, och en sak som vi menar kommer fram under kartläggningen är hur elevernas erfarenheter matchar det som de behöver för att klara sig i vårt samhälle och var glappet är och var du som lärare behöver komma in för att fylla på. Också när det gäller högutbildade. Det går tillbaka till teorierna om litteracitet och hur man kan dra nytta av elevens litteracitet på modersmålet för att utveckla densamma på andraspråket..  

Litteracitetsverkstaden vill rikta ett stort tack till Eva Lindström och Maria Eklund Heinonen för att de frikostigt berättar om kartläggningsmaterialets innersta väsen och hur det kom till. Hoppas du som kartlägger eller funderar på det har genom intervjun fått mer kött på benen om avväganden, beslut och forskning som ligger bakom materialet. Här kan du läsa ett tidigare inlägg om kartläggningsmaterialets beståndsdelar.  

Kommentarer 

Dela gärna med dig av dina tankar kring och erfarenheter av kartläggning. Hur gör ni på din skola? För att kunna lämna kommentarer på plattformen, behöver du skapa ett konto på plattformen EPALE och vara inloggad. Det kan ta ett par dagar att bli registrerad. 

Litteracitetsverkstaden: en blogg och ett nätverk 

Litteracitetsverkstaden är inte bara en blogg, utan även ett nätverk som ska växa. Nätverkets syfte är att du ska kunna komma i kontakt med kollegor runt om i landet för kollegialt stöd och utbyte av erfarenheter kring kartläggning av vuxnas litteracitet. Vill du bli medlem, gå till sidan för nätverket och anmäl dig där. 

Samtliga hittills publicerade inlägg på bloggen Litteracitetsverkstaden hittar du här. 

Har du allmänna frågor om bloggen och nätverket, mejla till litteracitetsverkstaden@skolverket.se.