Hoppa till huvudinnehåll
Blog
Blog

Den digitaliserade vuxenutbildningen

Under förra året fattade regeringen beslut om en nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet. Det övergripande målet är att Sverige och medborgarna ska bli bäst i världen på att tillvarata de möjligheter som digitalisering innebär, en intention som är glädjande men kanske inte alldeles enkel att förverkliga. Eftersom vuxenutbildningens förutsättningar och utmaningar i flera avseenden skiljer sig från övriga skolformer finns det anledning att reflektera över hur strategin påverkar vår vardag och vilka särskilda problemområden som finns. Ytterst handlar digitalisering om att använda tekniska hjälpmedel på ett klokt sätt och om att ge alla människor förutsättningar för engagemang, utveckling och ett bra liv i ett demokratiskt samhälle.

För väldigt många människor har det dagliga livet stora inslag av digital hantering av data och kommunikation. Vi behöver bara tänka på sociala medier, näthandel och kontakter med myndigheter som t.ex. skatteverket. För en mindre grupp är allt detta inte en naturlig del av vardagslivet. Antingen har man, av något skäl, aktivt valt att ställa sig utanför digitaliseringens möjligheter eller så har man så stora svårigheter i användningen att man så långt det går försöker undvika sådana situationer. Till stor del handlar det om äldre människor men mera allvarligt är att även yngre hamnar/ställer sig utanför.

Sveriges resultat i PIAAC (förkortningen står för The Programme for the International Assessment of Adult Competencies och är en internationell undersökning av vuxnas färdigheter som Sverige flera gånger deltagit i) är generellt goda då det gäller användning av ny teknik men det finns oroväckande inslag. För en mindre grupp ligger resultaten i flera avseenden långt under vad som definieras som en acceptabel nivå. En stor utmaning för vuxenutbildningens och folkbildningens aktörer är att nå och hitta bra studieformer för denna grupp! Det fanns tidigare en gymnasiekurs, ”Datorkunskap”, som av många vuxenutbildare uppfattades som en bra introduktion för många studerande med begränsad datorerfarenhet.  Nu finns möjligheter till orienteringskurser men det är inte självklart att de blir ett lika kraftfullt redskap och möjligen riskerar man att tappa lite av den nationella likvärdigheten.

Många kommuner och utbildningsföretag har höga ambitioner men ser också svårigheter. En viktig dimension av digitalisering är hur förutsättningarna för lärande förändras och hur den pedagogiska vardagen påverkas. Under de senaste 20 åren har det skett en förskjutning från platsförlagd/lärarledd undervisning mot ett mera självständigt lärande på distans med olika former av stöd till den studerande. Men hur har det pedagogiska arbetet förändrats och hur kan det förändras? Vilka konsekvenser får det t.ex. för lärarnas arbetsvillkor och inte minst för de studerande? I en alldeles färsk avhandling med rubriken ”Digital Didaktisk Design. Att utveckla undervisning i och för en digitaliserad skola.” visar Sara Willermark hur nya aktiviteter och möten etableras med hjälp av digital teknik men hon påpekar också att detta kräver stora arbetsinsatser och ett experimentellt förhållningssätt under lång tid. Studien tar sin utgångspunkt i grundskolan men har också relevans för andra utbildningsformer. Hur studieresultat, avbrott och motivation påverkas skulle vara angelägna forskningsområden inom vuxenutbildningen.

Vuxenutbildare möter studerande med stor bredd i fråga om datorvana, förkunskaper, språkbakgrund och andra bakgrundsfaktorer. Detta är, särskilt i kombination med kort kurstid, en stor utmaning för lärarna. Ökade möjligheter till relevant kompetensutveckling och utvecklingsarbete är nödvändiga, men även en satsning på praxisanknuten forskning om vuxenutbildningens villkor och arbetsformer är nödvändiga förutsättningar för att digitaliseringsstrategins intentioner ska bli verklighet.

En digital utveckling som innebär att tekniska möjligheter tillåts förändra och förbättra verksamheten på alla nivåer som lärande, ledning och administration kräver resurser. Det handlar inte bara om ekonomi utan också om resurser för ledning och teknik. Det ovan nämnda kompetensutvecklingsbehovet gäller för alla personalkategorier.

Avslutningsvis kan det vara intressant att sätta in digitaliseringen i ett historiskt perspektiv som Lina Rahm, doktorand i Linköping gör. Detta är långt ifrån den första satsningen som görs och digitalisering har ibland beskrivits som ett hot och ibland som den stora möjligheten. Hur digitalisering är relaterad till medborgarskap och vilka grupper som ansetts vara i behov av datorutbildning är några av hennes huvudfrågor. Övergripande frågor av det här slaget är viktiga för att skapa balans i en debatt som ofta handlar om tekniska möjligheter.

 

Hans Melén är aktiv i föreningen ViS, Vuxenutbildning i Samverkan, och har lång erfarenhet som skolledare vid vuxenutbildningen i Stockholm.  

 

 

 

 

Login (0)

Logga in eller Registrera dig så kan du kommentera.

Want to write a blog post ?

Don't hesitate to do so! Click the link below and start posting a new article!

De senaste diskussionerna