chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

De tysta kursdeltagarnas revansch?

29/06/2018
av Marja Beckman
Språk: SV

/sv/file/116083182831233d83311ojpg-111608318283_1233d83311_o.jpg

Introvert
Allas blickar riktas mot mig. Hjärtat skenar och strupen snörs åt. Som i ett töcken hör jag mig själv svamla fram något som bara vagt påminner om det jag hade planerat att säga. Det enda jag vill göra är att lämna scenen så fort som möjligt.

Händelsen är hämtad från min skoltid. I många år hade jag skräck inför att tala inför folk, och det begränsade mig ofta och sänkte förmodligen mina betyg. 

Jag är inte ensam. Distansnätverket inom Nordiskt nätverk för vuxnas lärande (NVL), har skrivit en guide för vuxenlärare med titeln ”Silent learners – a guide”. Guiden krossar myten om att tysta deltagare skulle vara ointresserade eller lata. Guiden är inriktad på distansundervisning, men många av tipsen kan också användas av den som träffar studenter öga mot öga.

Guiden, som är på engelska, kallar de tysta distansdeltagarna för ”lurkers” (ungefär smygare, en person som döljer sig) för att beskriva de studenter som bara läser/lyssnar men aldrig deltar i diskussioner. Det finns flera olika tänkbara skäl till att vissa personer är ”lurkers”. För en del finns inget behov av att diskutera, de är bara där för att de behöver eller vill tillgodose sig specifika kunskaper, utan krav på studieresultat. Men tystnaden kan också ha andra orsaker, till exempel språksvårigheter, andra studenter som tar för mycket plats, eller en rädsla för att ställa dumma frågor. Ett syfte med guiden är att se människors olika behov och kanske minska antalet avhopp från distanskurser.

Guiden ger bland annat flera tips på hur en kurs kan läggas upp för att alla deltagare ska våga ta plats. Ett förslag är att samla in information om deltagarna redan i kursens början, antingen ansikte mot ansikte på ett online-möte eller genom ett Googleformulär. Ett annat är att introducera regler som innebär att alla får chansen att tala och att bli lyssnade på. 

Variation i både uppgifter och undervisningsmetoder kan underlätta att fånga upp olika sorters kursdeltagare. ”Använd olika medier, varierade läromedel och erbjud både reflekterande och aktiva uppgifter”, står det i guiden.

Jag har idag börjat förstå varför det länge var så jobbigt för mig att tala inför folk. Poletten föll ner när jag läste Susan Cains bok ”Tyst – de introvertas betydelse i ett samhälle där alla syns och hörs” (2013). Flera forskningsresultat visar att hjärnan stimuleras olika mycket hos introverta och extroverta personer. Introverta har vidöppna informationskanaler, vilket betyder att de lätt blir översvämmade av stimulans. Extroverta har trängre kanaler och är därmed mer benägna att bli underaktiverade, rent av rastlösa. Det är därför de ofta gillar att mingla och delta i gruppaktiviteter. 

Att vara introvert betyder inte att du måste vara enbart tyst och försagd. Många skådespelare och framgångsrika talare är introverta. Skillnaden mot de extroverta är att introverta kan behöva mer tid för att förbereda och återhämta sig i samband med sina framträdanden.

När jag gick i skolan på 1980- och 90-talen fick jag jämt höra att jag måste ”ta mer plats” i klassrummet för att få bättre betyg. Blyghet och introvert personlighet var något som skulle tränas bort. Det extroverta var normen och jag gjorde allt för att verka extrovert.

Susan Cain vill lyfta fram de egenskaper som introverta kan bidra med när deras sanna jag får utrymme: Innovationer, kreativitet, nya idéer och arbetsuppgifter som kräver stor koncentration. ”Det finns många områden där det är omöjligt att bli riktigt duktig om man inte vet vad det innebär att jobba självständigt”, skriver Cain. Det är ingen slump att världens mest framgångsrika introverta person, Bill Gates, har Susan Cain på sin lista över favorittal på TED Talks.

När jag hade läst Cains bok tänkte jag optimistiskt att skolans värld kanske börjar bli mer förstående för människors olikheter. Men för en tid sedan skrev ekonomiprofessorn Micael Dahlén en krönika i Aftonbladet att dagens skolbarn hela tiden måste debattera, hålla föredrag och presentationer. Han skriver att han själv aldrig skulle ha överlevt ett sådant klimat, eftersom han som barn var tyst och blyg. ”I svenska skolan ska alla elever vara Donald Trump”, skriver han. 

Hoppas han har fel. I Susan Cains bok finns ett kapitel om att introverta personligheter premieras mycket mer i Asien där det inte alls ger samma status som i USA att vara högljudd och bufflig. 

Många spår nu att USA:s storhetstid är förbi och att Asien är på uppgång. För vem vill egentligen vara Trump?

 

”Silent learners - a guide” finns att ladda ner här.

 

Foto: Nguyen Hung Vu (CC BY 2.0)

 

Marja Beckman (link is external) är frilansande skribent som skriver mycket om utbildning och livslångt lärande. Marja är även Sverigeredaktör på www.nvl.org/dialogweb

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn