Kort biografi

Jag är 65 år och lärarpedagog i suggestopedi. Jag lär även ut svenska till asylsökande från världens alla hörn på Restad Gård i Sverige. Jag har undervisat vuxna genom hela min yrkeskarriär och har uteslutande använt suggestopedi de senaste tio åren. Sedan början på 2017 har ungefär 350 vuxna deltagit i vår språkutbildning varje år och, på det här sättet, har de fått en flygande start på sina liv här i Sverige.

Min berättelse

Mitt liv och mitt arbete har ändrats på tre sätt: För det första har jag själv blivit en livslång elev eftersom jag inte kan sluta att leta efter bättre sätt att stärka mina elever och sudda ut inlärnings- och kommunikationsbarriärer. Suggestopedi är ett perfekt tillvägagångssätt för att göra detta eftersom det är baserat på psykoterapi och utvecklingen av ens hela personlighet. Men det är inte tillräckligt att utöva suggestopedi. Jag behöver dessutom studera gamla och nya resurser och aktionsforskning genom att designa och designa om mina lektioner. Jag håller till och med på och skriver en bok om suggestopedi och andra metoder..

För det andra har jag själv blivit stärkt av att dagligen lära ut på det här sättet då jag har möjligheten att se teorin (ett tvärvetenskapligt komplex) omsättas i praktiken med verkliga personer från olika bakgrunder, ibland även analfabeter. Det här är en underbar utmaning och jag har alltid försökt mitt bästa för att lära ut på ett elevinriktat och inkluderande sätt (så är min personlighet) men nu vet jag hur och varför jag arbetar på det här sättet eftersom jag även har den teoretiska grunden. Jag har alltid fascinerats av lärande. Alltid experimenterat och gjort det andra skulle säga var lite annorlunda, och ibland har jag även blivit utfrågad om det. När jag fick chansen i medelåldern att lära mig italienska på ett sätt som både var familjärt men ändå helt annorlunda förstod jag att jag inte gjorde fel när jag vände ryggen åt traditionell undervisning i klassrummet. I tre månader studerade jag inte ett ord italienska, bara läraren. Och vet du vad? Jag nådde nivå B1 utan att göra en enda läxuppgift. Plötsligt, genom suggestopedi, fick jag ett namn på det jag hade gjort själv och bevis på att det går att lära sig väldigt snabbt om omgivningen och pedagogiken är helt rätt. Sedan min tid i Italien har jag lärt mig suggestopedi. Varje dag upplever jag samma sak i klassrummet som jag själv gjorde. Mina elever interagerar, kommunicerar och hjälper varandra att lära sig på ett entusiastiskt sätt, med en massa kul och aktiviteter. Det har helt glömt att man lär sig sämre när man är äldre och att de har svårt med varandra, de upptäcker att det faktiskt är väldigt roligt och lätt att lära..

Till sist har mitt arbete gjort mig ännu mer kreativ än tidigare! Jag kan inte sluta tänka på nya aktiviteter och inlärningsupplägg för mina elever för att helt utveckla deras inlärningskapaciteter. Det är efter allt det som suggestopedi handlar om: att frigöra de oanvända eller reserverade kapaciteterna för lärande och liv.

Några kommentarer från elever: 

Nazife Kormac från Turkiet: 

Det är många speciella saker med metoden. Det är inte bara orden som vi lär oss. Istället lär vi oss hela meningar i ett sammanhang. Jag vet faktiskt inte när jag lärde mig. Jag bara kan. Jag har också lärt mig som lärare. Materialet inkluderar alla bilder, böcker, sånger och spelkort. Allt är annorlunda från det jag är van vid. Här är det 100 % bättre! Inga prov, inga läxor, ingen stress. Det är väldigt viktigt. Jag säger till alla jag möter att gå här!

Faiq Äväzoglu från Azerbajdzjan: 
När skolan öppnade på Restad Gård började vi lära oss svenska i praktiken. Jag kommer aldrig att glömma verbhörnen på golvet och alla bilderna på väggarna. Jag gick till skolan varje dag. Det är viktigt att kunna tala svenska och känna till traditioner och sånt för att bli integrerade.

Abdolmallik Rajih från Jemen: 
Det var ingen vanlig skola. Vi pratade bara svenska och jag fick ett nytt namn. Daniel Lejon, det kommer jag aldrig att glömma. Jag kände att jag var svensk. Det gav mig ett driv att lära mig svenska. Det namnet innebar att jag var svensk och kunde vara som en svensk. Ingen stress, bara glädje. Livet har blivit lättare och det går lättare att få ett jobb om man kan svenska. Det räcker inte att vilja jobba. Man måste också kunna kommunicera med sin arbetsgivare. De hyr inte in tolkar för att hjälpa en att förstå sina uppgifter. Språket är nyckeln och det har öppnat flera dörrar för mig..