chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Att skapa en gemenskap uppifrån och ner

21/08/2018
av Sabrina Somersaari
Språk: SV
Document available also in: FI EN

/sv/file/gratisography-100hwebjpggratisography-100h_web.jpg

Endast cirka 10 procent av alla vuxna sysslar med något slags lärande, trots att flera globala trender tyder på att lärandet inte borde sluta efter skolan. Europeiska kommissionen önskar få se en tydlig ökning i siffrorna inom den närmaste framtiden.

 

 

 

Att skapa en gemenskap uppifrån och ner

 

 

Vuxenutbildning har varit ett förbisett område i fråga om allmän uppmärksamhet och finansiering. Europeiska kommissionens uppdrag har varit att ändra på detta. En del av lösningen är EPALE, en gemenskap med kollegor som ska ge detta mångsidiga område en röst.

”Jag kan inte påstå att det var jag som kom på den lysande idén om att skapa den. Jag var inte där vid befruktningen. Jag var inte ens där vid födseln, eftersom jag kom med strax före lanseringskonferensen. Kanske är jag en fadder”, säger Paul Holdsworth, ledare för teamet Skills for Adults vid Europeiska kommissionen.

Holdsworth talar om EPALE, den digitala mötesplatsen för vuxenutbildare i Europa, som Europeiska kommissionen startade år 2014 i syfte att skapa sammanhållning inom vuxenutbildningen i Europa.

Oavsett hur vardagligt en plattform än kan låta, verkar alla inom vuxenutbildningssektorn ha en åsikt om EPALE. Man verkar antingen hata eller älska den.

Plattformens tresårsjubileum i april var en god möjlighet att tala med representanter för EPALE och blicka tillbaka på hur det varit hittills.

 

Ett försummat utbildningsområde

På så sätt fick jag kontakt med Holdsworth. Han har i några års tid lett ett team på fyra personer som sysslar med vuxenutbildningspolitik vid Europeiska kommissionen. Det betyder att allting som har något att göra med EPALE i något skede hamnar på hans skrivbord.

 

 

Paul Holdsworth

  • född i Yorkshire i England, bosatt i Belgien
  • Teamledare för vuxenutbildningspolitik vid Europeiska kommissionen
  • har arbetat vid Europeiska kommissionen sedan 1996 med frågor kring språkpolitik, lärarutbildning och vuxenutbildning (sedan 2014)

/sv/file/paulholdsworthbw-700x700jpgpaul_holdsworth_bw-700x700.jpg

 

Han tycker att det är ett fascinerande arbetsfält, eftersom det finns så många aspekter inom utbildning: sociologi, psykologi och klassrumspraktik. Det finns också ett stort politiskt intresse för utbildning.

”Det är ett ämne som på något sätt alltid figurerar i nyheterna”, säger han.

Vänta nu. Trots att detta kanske stämmer för utbildning över lag gäller det knappast vuxenutbildning. Till att börja med finns det bara fyra personer i hans team vid kommissionen.

 

"Inom hela Europeiska unionen brukar vuxenutbildning få minst uppmärksamhet och minst pengar i nästan alla länder."

 

”Det finns 400 miljoner vuxna, så vi har ungefär 100 miljoner människor var”, skämtar Holdsworth. Han tillägger dock snabbt att det finns andra avdelningar som ansvarar exempelvis för vuxenutbildning inom Erasmus+-programmet, kompetensutbildning för vuxna som finansieras genom de Europeiska unionens strukturfonder, data och statistik osv.

Det låter ändå som ett rätt litet team som svarar för vuxenutbildningspolitiken i hela Europa.

”Jag föredrar att inte tala om huruvida vi har stora resurser eller inte”, skrattar Holdsworth när han blir tillfrågad om ämnet.

”Det jag kan säga är att vuxenutbildning över lag inom hela Europeiska unionen brukar få minst uppmärksamhet och minst pengar i nästan alla länder. Ordningen är högre utbildning, grundläggande utbildning, yrkesutbildning och till slut eventuellt lite uppmärksamhet till vuxenutbildning”, fortsätter han.

Detta är knappast en överraskning för någon som arbetar inom sektorn. Men vad är då orsaken till detta?

 

Ett heterogent fält

Enligt Holdsworth är en orsak att vuxenutbildningsfältet är så mångsidigt och diffust. Det kan innebära nästan vad som helst: matlagningskurser för medelklassen, idrott, it-kunskaper för äldre, läskunnighetskurser eller till exempel flyktingar som lär sig språk. Vuxenutbildningsanordnaren kan vara ett privatägt företag eller det offentliga, en frivilligorganisation eller till exempel en hälsomyndighet.

Politiker brukar fokusera mer på grundläggande utbildning.

”Det är svårt att tala för att öka budgeten för vuxenutbildning, eftersom det kunde innebära mindre pengar för skolor och universitet”, säger Holdsworth.

 

"Endast cirka 10 procent av alla vuxna sysslar med något slags lärande. Det är långt ifrån det stora engagemang i lärande för vuxna som behövs."

 

Bakom den komplexa fasaden ökar emellertid vuxenutbildningens betydelse. För det första finns det nu akademiska forskningsrön som visar att vuxenutbildning förbättrar hälsan, önskan att delta i demokratiska samhällsprocesser och de ekonomiska utsikterna.

För det andra är de förändrande förväntningarna på arbetslivet, digitalisering och migrationsflöden några fenomen som tyder på att lärande inte borde ta slut efter skolan.

Detta motsäger sättet som utbildningssystemet utvecklades på under 1800-talet. Då räckte det med att lära sig att läsa och skriva, och mer behövdes inte för att arbeta på en fabrik i 50 år.

”Jag tror att många ännu inte har kommit till rätta med idén om att världen faktiskt är väldigt annorlunda nu och att den förändras mycket snabbt. Endast cirka 10 procent av vuxna sysslar med något slags lärande. Det är långt ifrån det stora engagemang i lärande för vuxna som behövs”, säger han.

Enligt honom är det faktiskt människor som redan har en examen som är mest aktiva i livslångt lärande.

Å andra sidan är människor som aldrig fått avgångsbetyg från skolan, är marginaliserade eller saknar ekonomiska tillgångar helt enkelt så utstötta från lärandet att de kanske inte vet hur det kunde vara till nytta för dem. Till exempel finns det uppskattningsvis 63 miljoner människor med svaga grundläggande färdigheter i Europa.

”Det viktigaste budskapet just nu är att alla behöver lära sig genom hela livet. Om man slutar, hamnar man på efterkälken”.

 

Lobbyverksamhet i stället för lagstiftande

På ett praktiskt plan finns det emellertid ett stort hinder för kommissionen att omvandla visionen till praktiska åtgärder, och det är här EPALE stiger in i bilden.

”EU saknar makt inom utbildningssektorn, eftersom vi inte stiftar lagar. Men vi kan emellertid sammanföra experter, få dem att ta fram innovationer och uppmuntra dem att sikta mot högre standarder”, säger Holdsworth.

Det finns arbetsgrupper och nationella koordinatorer för vuxnas lärande. Det finns Erasmus+ och Europeiska socialfonden som finansierar projekt och utbildning. Det finns den europeiska agendan för vuxenutbildning, ”en ambitiös lista med visioner” som antogs av ministrarna i olika medlemsstater år 2011.

 

"Människor och organisationer som erbjuder vuxenutbildning samtalar ofta inte ens inom samma område i ett land."

 

”Vi försöker arbeta både nerifrån och upp och uppifrån och ner: nerifrån och upp när vi erbjuder finansiering till vuxenutbildningsprojekt och uppifrån och ner när vi försöker övertala politiker att sikta lite högre”, förklarar Holdsworth.

Enligt honom är dock avsaknaden av samarbete inom vuxenutbildningssektorn också ett problem. Människor och organisationer som erbjuder vuxenutbildning samtalar ofta inte ens inom samma område i ett land.

I skrivande stund firar EPALE, den digitala plattformen som lanserats för att ändra på detta, treårsjubileum med cirka 40 000 besökare per månad. Kommissionens mål har varit att göra plattformen till en plats där människor som arbetar inom sektorn kan arbeta tillsammans, oavsett om de är lärare, beslutsfattare eller forskare.

Detta är första gången någon har gjort detta, så man lär sig genom att göra.

”Det finns ingen annan onlineplattform som är särskilt avsedd för att sammanföra hela vuxenutbildningsgemenskapen någonstans i världen. Därför testar vi olika saker som vi sedan ändrar på utifrån användarenkäter”, säger han och nämner sedan några föreslagna förbättringar, som att öka webbplatsens hastighet och att göra det enklare att hitta relevant innehåll för användarna.

”Vi håller på att skapa den typen av gemenskap som vi siktar mot. Vi måste bara få den kritiska massa som vi saknar för närvarande – människor som kommer att använda EPALE varje vecka, något som gör det till en riktig gemenskap”, säger han.

 

Uppifrån och ner i stället för nerifrån och upp

På något sätt verkar detta uppochnervänt. Varför valde kommissionen att skapa en avancerad teknisk plattform och ställde sedan upp ett mål att bygga upp en gemenskap som använder plattformen, då behovet av teknisk support för kommunikation inte uppkom på gräsrotsnivå?

Som sagt är vuxenutbildning ett stort paraply som täcker människor från olika karriärvägar och sektorer. Är det ens möjligt att tillgodose olika behov på en och samma plattform?

Holdsworth svarar med att säga att det är bra med tanke på den personliga och professionella utvecklingen att ha ett bredare utbud av erfarenhet och jämföra vad som händer hos kollegor i andra länder.

Det besvarar emellertid inte frågan om varför yrkespersoner inom vuxenutbildningen borde använda EPALE, då det finns Facebook-grupper och otaliga andra applikationer och sociala medier?

 

"Är det ens möjligt att tillgodose olika behov på en och samma plattform?"

 

För att besvara detta nämner han ett ännu viktigare mål: att skapa en gemenskap med yrkespersoner inom vuxenutbildning som kan ge vuxenutbildningen en röst på ett europeiskt och nationella plan.

”Vi hoppas att kunna skapa en kunnig och livlig gemenskap som kan diskutera den önskade riktningen för vuxenutbildning och etablera dess vision. Kanske skulle den kunna bli en av kommissionens och den nationella regeringarnas samtalspartner inom vuxenutbildningssektorn och driva framåt agendan för vuxenutbildning”.

En gemenskap med kollegor som kan lyfta fram sig själv ur skuggorna.

 

 

 

 

 

Text:Karoliina Knuuti

Bild: Gratisography

Featureartikel, publicerad i ELM MAGAZINE den 28 juni 2018

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn