chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Annika Tahvanainen-Jaatinen: Lyckade lösningar inom volontärarbetet och det fria bildningsarbetet i Holländska Lelystad

13/12/2018
by Linda JUNTUNEN
Språk: SV
Document available also in: FI EN FR DE IT NL PL ES PT CS

/sv/file/epalekslannika2jpgepale_ksl_annika2.jpg

Jobbskuggningsperioden jag genomförde i Holland i oktober 2018 som en del av rörlighetsprojektet Erasmus+ uppfyllde helt mina egna förväntningar. Det var roligt att återvända till landet där jag tidigare hade studerat. Denna gång passerade en vecka i volontärtjänstens och det fria bildningsarbetets tecken. Som souvenirer från min resa hade jag med mig kunskap om faktorerna som ligger bakom framgångsrik volontärverksamhet; volontärverksamhetens arbetsmetoder, utvärdering, sporrande av volontärer, deltagande beslutsfattande och mätning av verksamhetens effektivitet.

Det huvudsakliga målet för mitt besök var Welzijn Lelystad (Välbefinnande Lelystad), som koordinerar stadens välbefinnande-, integrations- och kulturtjänster samt regionens föreningsverksamhet och volontärtjänster. Welzijn Lelystads anställda och volontärer hade ordnat en programspäckad vecka för mig, under vilken jag fick följa volontärverksamhetens olika former samt träffa och prata med volontärer och personer som deltog i verksamheten. Besöken till de olika ställena gick händigt i holländsk stil med cykel. En vacker, ljusröd cykel med Welzijn Lelystads logotyper hade reserverats åt mig. Under veckans gång frågade jag många svåra frågor, eftersom jag ville veta vilka bakgrundsfaktorer som hade lett till att volontärarbetet i Welzijn Lelystad verkade redan vid första anblicken blomstra och producera välmående, kunnande och gemenskap för alla som deltar i verksamheten.

Integration genom volontärverksamhet

Redan från början fick jag följa Welzijn Lelystads invandrargrupp, som strävar efter att få holländskt medborgarskap och som fungerar genom samarbete mellan FlevoMeer-biblioteket och Hollands asylsökanderåd. Gruppens verksamhet betonar deltagande, utbildning och integration. Beroende på deltagarens egen situation kan deltagandet i gruppens verksamhet vara av engångskaraktär eller pågå till exempel ett år. Gruppen samlas en gång i månaden i biblioteket och besöker olika platser i staden med avsikten att deltagarna ska lära känna olika aktörer i samhället. Verksamhetens andra avsikt är att tillsammans med volontärerna gå genom det holländska samhällets värderingar och sedvänjor samt fundera på utmaningar och överraskande situationer som kan hända i vardagen samt få en förklaring på dessa. Jag fick observera då deltagarna gjorde ett test om genomgångna teman och skrev under en deklaration, där de band sig till att följa det holländska samhällets värderingar. Slutligen fick de betyg och de var återigen ett steg närmare holländskt medborgarskap.  

Sömlöst samarbete mellan anställda och volontärer

Volontärernas starka roll och det sömlösa samarbetet mellan anställda och volontärer kom fram redan vid det första stället jag besökte. Där började mitt eget forskningsarbete – hur har de lyckats med detta? Den första faktorn som möjliggör volontärernas aktiva deltagande är det faktum att många holländare arbetar kortare arbetsveckor. Det är helt normalt att man bara jobbar fyra dagar i veckan, vilket gör att man om man vill kan göra volontärarbete på den femte dagen. 

En eftermiddag fick jag följa Welzijn Lelystads, bibliotekets och Huis voor Taal:s (Språkens hus) samarbete, där volontärer höll s.k. ”step in”-grupper i holländska, där deltagarna var indelade i grupper på basen av nivån på språkkunskaperna. De hade möjlighet att ta med olika blanketter och brev och av volontärerna få hjälp att fylla i och förstå dem. Först observerade jag en diskussionsgrupp i holländska, där alla först inledde om något aktuellt ämne, varefter de övade användningen av nya ord genom rollspel och andra funktionella metoder. Det var fantastiska att upptäcka hur entusiastisk gruppledaren var. Gruppledaren sade sig ha fått stöd med att använda funktionella metoder i språkundervisningen. Gruppledaren visade stolt två resväskor fulla av material och spel som grupperna kan använda. Inom organisationen ansågs gruppledaren vara en mycket mångsidig sakkunnig. Att gruppledaren var volontär upplevdes inte som något märkvärdigt, eftersom man inte i verksamheten gör någon tydlig skillnad mellan anställda och volontärer. Detta syns i att alla volontärer har ett precis likadant passerkort med foto som de anställda. Dessutom får de ett gratis bibliotekskort och en liten summa pengar för gruppen att använda.

Jag fick också själv föreställa en finländare utan språkkunskaper som just anlänt i landet. Först var det svårt, men snart kom högstadieflickorna som utför sin arbetspraktik vid Huis voor Taal på att rita bilder åt mig och så började mitt holländska ordförråd att växa. De blir fantastiska volontärer. Och det var uppenbart att de i framtiden ville hjälpa just invandrare.

Marginaliseringsrisken kan också bemötas med volontärkraft

En del av detta omfattande samarbete mellan holländska organisationer är också att få personer som är i risk att marginaliseras att delta i volontärverksamheten på ett sånt sätt att de i enlighet med den egna förmågan kan sköta någon volontäruppgift. Jag bekantade mig med KWINTES-organisationens verksamhet, som erbjuder volontärtjänster för personer som genomgår mentalvårdsrehabilitering och en plats att samlas. Verksamheten bestod av köksskiften (vilket gjorde att man kunde köpa lunch till ett förmånligt pris vid centralen), lopptorgsverksamhet, keramik- och konstverkstäder samt framställning och försäljning av trycksaker. Vi besökte också återvinningscentralen De Groene Sluis, där volontärer skötte nästan alla uppgifter och får årligen bestämma till vilket ändamål årets vinst doneras. Dessa organisationers styrka är verksamhet med låg tröskel och tillhandahållande av olika former av deltagande och gemenskap i förorterna. 

IDO-centret är Lelystads olika församlingars gemensamma central, som erbjuder en samlingsplats och en möjlighet att delta som volontär bl.a. i lunchtillredning. Vid centralen kan man också göra loppisfynd, få råd i olika frågor och luncha varje dag för två euro.

Det kanske mest rörande mötet på min resa var med IDO-centralens nya volontär, en pensionerad konduktör, och hans volontär-mentor, en före detta banktjänsteman. Den nya volontären hade på grund av psykisk ohälsa varit marginaliserad från arbetslivet i över tio år. Åren hade gått genom att spela dataspel. Dygnsrytmen var förstörd och han var rädd för nya människor samt att gå utanför hemmet.

En anställd vid Welzijn Lelystad hade föreslagit en volontär mentor åt honom som skulle uppmuntra honom till volontärarbete samt stödja honom i volontäruppgifter. Volontären som genomgår mentalvårdsrehabilitering gör nu volontärarbete i IDO-centralens mottagning tre timmar i veckan. Just nu är det vad hans krafter räcker till. I framtiden hoppas han kunna utföra längre perioder av volontärarbete.

Verksamheten gjorde det möjligt att öva de sociala färdigheterna samt möta de egna rädslorna i en trygg omgivning. Det lär ha varit nära att även vår träff hade ställts in. Under tio år hade han inte klarat av ett sådant möte, men nu log han stort, pratade flytande engelska trots att han var spänd, analyserade den egna situationen och sitt förhållande till sin ledare. Han lär ha tyckt att det var givande att diskutera sin sjukdom, sitt mentorsförhållande och volontärarbetet samt se foton från Finland på min mobiltelefon. Förhoppningsvis har han nytta av mentorsförhållandet och blir återigen en aktiv medborgare genom volontärverksamheten.

I kärnan på framgångsrik volontärverksamhet

Welzijn Lelystads verksamhetsledare och direktören för välfärdssektorn berättade att organiseringen av organisationens synbart framgångsrika volontärverksamhet och organisationernas gränsöverskridande samarbete är baserat på fyra olika delområden – uppväxten i Lelystad, ett livslångt lärande, omsorg om andra och ett livligt grannskap.

Under dessa teman formar såväl stadens som organisationens anställda, volontärer, olika föreningar och kommunalt anställda sitt nätverkslika samarbete för att tjäna syftet, där varje invånare i Lelystad kan vara aktiv i samhället så länge som möjligt. Alla har talanger, färdigheter och kunskaper, som någon annan invånare och hela samhället kan ha nytta av att man använder. Organisationen upprätthåller ett brett register av volontärer dit var och en som vill göra volontärarbete kan registrera sig. Volontärverksamheten har en så central roll i staden att man ingår ett separat avtal med varje volontär där man kommer överens om volontärarbetets art och omfattning. Förutom det går volontärerna på ett utvecklingssamtal en gång per år, och ett råd bestående av volontärer deltar årligen också i utvärderingen av de anställdas och hela organisationens verksamhet. Volontärerna deltar också i varje administrativa delområdes beslutsfattande med hjälp av en sociokratisk metod för beslutsfattande som grundar sig på deltagande och konsensus. Metoden tillämpas på alla nivåer i hela organisationen. Man har märkt att dessa åtgärder ökar volontärernas engagemang i sina uppgifter, deras tillfredställelse samt förbättrar verksamhetens kvalitet och dess kontinuitet.

En öppen och uppmuntrande atmosfär samt möjligheten att hjälpa och lära av vardagens utmaningar motiverar

Under mitt besök hade jag också chansen att bekanta mig med en av Studiecentralen Sivis Improving Validation in the Voluntary Field -projektpartner, dvs. EDOS Foundation. Vi hade givande diskussioner om att identifiera och uppskatta volontärernas kunnande samt god praxis. De berättade också om sina utbildningar och gav tips om bra material.

Jag fick också följa med det lokala STIP Oud-West:s verksamhet. Det är en förortscentral med låg tröskel som fungerar nästan helt med volontärkraft dit vem som helst som bor i förorten kan promenera in med en fråga eller ett problem och få hjälp och råd. Vanligtvis behöver en invånare hjälp med att fylla i blanketter eller med att översätta dem. Vid vräkningssituationer behövs snabbt ett tillfälligt boende, vid skilsmässa behövs hjälp med barnskötsel. En behöver en vän, en annan hjälp med juridiska frågor och en tredje behöver tips om vardagssysslorna: för uppköp, barnuppfostran och frågor som berör den egna eller en närståendes hälsa.

Volontärer jobbar med de professionella vid centralen på så sätt att volontärerna svarar på de frågor de kan och hänvisar mer krävande frågor för att lösas av professionella. Rådgivningen, arbetsförmedlingen och socialnämnden är närvarande flera gånger i veckan.

Volontärverksamheten lockar, eftersom den i STIP är välorganiserad, människorna vet vilken uppgift de ska sköta och får utbildning för den. Arbetet sker i par med en mera erfaren volontär, tills det egna kunnandet är på tillräckligt hög nivå. När jag frågade volontärerna direkt vad som motiverade dem i sina uppgifter var svaret centralens öppna och uppmuntrande atmosfär samt möjligheten att hjälpa och samtidigt själv lära sig av vardagens utmaningar och lösningar, och genom dem utöka det egna kunnandet om samhället.   

Under veckans gång förstärktes min tacksamhet ytterligare gentemot Welzijn Lelystad. Mycket tid och ansträngning hade lagts på mitt besök. Jag lärde mig mycket under veckans gång och jag kommer också att använda det jag lärt mig i framtiden.

 

Annika Tahvanainen-Jaatinen

Studiecentralen Sivis

Den här artikeln ingår i en serie med artiklar om lärande på området för vuxenutbildning i ett europeiskt sammanhang. Vårt ERASMUS+ KA1-projekt heter ”European Educational Know-how Supporting Civil Society”.

 
TILLBAKA TILL BLOGSERIENS FRAMSIDA
Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn
  • Bild för Anna Kirstinä
    Onnittelut hienosta tunnustuksesta! :) Tämä kirjoitus on todella hyvä ja mielenkiintoinen pohdinta vapaaehtoistyöstä.