chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE - ePlatforma za izobraževanje odraslih v Evropi

Spletni dnevnik

Vuxenutbildning som kapital - hur kommer det sig?

11/09/2020
objavil Ann-Kristin Boström
Jezik: SV

Huvudriktningen för den livslångt lärande policyn fram till omkring år 2000 handlade i huvudsak om ökad produktivitet. Så småningom kom tankar på att utbildning i vuxenlivet skulle kunna innebära andra värden. Det kanske skulle kunna hjälpa till att öka engagemang i samhällslivet och ge möjligheter att delta i den demokratiska processen. Både ekonomer och samhällsvetare diskuterade begrepp för analys av livslångt lärande. Det var en anledning till att man började använda ord som kapital för att definiera så kallade ”mjuka” värden som vuxenutbildning.

Först kopplades vuxenutbildning till humankapitalteorin eftersom man ansåg att individens humankapital ökades genom mer utbildning i vuxen ålder. Den förste som tog upp detta var professor Theodore Schultz, president för American Economic Association. I sitt inledningsanförande för AEA kongressen 1960 höll han sitt berömda tal ”Investment in Human Capital”. Det var genombrottet för humankapitalteorin som definieras:

Humankapital är summan av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som en individ har och som gör honom/henne beredd att utvecklas genom att lära sig och träna sig för att kunna utföra sitt arbete. Human kapital kan minska när kunskap, färdigheter och kompetenser blir gamla, till exempel på grund av den tekniska utvecklingen

(översättning från CEDEFOP; European Centre for the Development of Vocational Training: “Benefits of vocational education and training in Europé for people, organisations and countries”2013)

Socialt kapital bygger på samarbete och relationer mellan människor till skillnad från den mer individualistiska humankapitalteorin. En definition av socialt kapital som använts är framtagen av professor James Coleman. Han menar att när människor arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål, samtidigt som de har respekt för varandras åsikter och har en bra och transparant kommunikation mellan varandra, så ger det en gemensam trygghet. Då kan socialt kapital bildas. Det var många forskare världen över som började intressera sig för detta och det började också användas när man använde livslångt lärande policyn. Det visade sig att det inte räckte att samla en mängd betyg eller utbildningar om man inte kunde samverka med andra människor eller medverka i samhället i stort. Man efterfrågade något annat än rent ekonomiska resultat av utbildning och tyckte att det fanns andra fördelar, både för individen och samhället. Därför började socialt kapital användas i större utsträckning än humankapital.

Om James Coleman intresserade sig för sociala relationer mellan människor så var professor Robert Putnam den forskare som analyserade det sociala kapitalets betydelse för samhället och den demokratiska processen i stort. Hans bok om det amerikanska samhället ”Bowling Alone” kom ut år 2000. Där tog han upp hur gemenskapen mellan människor minskat eftersom individer skötte sig själva istället för att som tidigare organisera sig. Det mest kända exemplet är från bowlinghallarna i USA. Tidigare hade man träffats efter jobbet och umgåtts och spelat matcher tillsammans, medan det på senare tid var enskilda individer som åkte till bowlinghallen och spelade.

Två kända professorer, Tom Schuller och John Field, har forskat om hur humankapital och socialt kapital har kopplats till forskning och policy när det gäller livslångt lärande. Ett par av deras viktigaste böcker i ämnet är ”The Benefits of Learning” och ”Social capital and lifelong learning”. De tar upp betydelsen av lärande i vuxen ålder för individens välbefinnande (wellbeing) som en positiv faktor både för individen själv och för samhället i stort. De ser skillnaderna i stort mellan humankapital och socialt kapital, men menar samtidigt att både humankapital och socialt kapital ger individen ett samlat identitetskapital.

 

Slutsatser:

  • Man började använda ord som kapital på så kallade ”mjuka” värden som vuxenutbildning eftersom det var både ekonomer och samhällsvetare som tog upp behovet av mer utbildning i vuxen ålder
  • Utbildning i vuxenlivet borde kunna hjälpa många att öka sitt engagemang och delta i den politiska diskussionen och den demokratiska processen i samhället
  • Utbildning har ett värde i sig för en persons självkänsla och identitet och blir mer nödvändig när den tekniska utvecklingen går fort och kunskaper blir gamla snabbare

 

Ann-Kristin Boström är fil.dr. Internationell pedagogik och docent vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University

 

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn Share on email