Hur står det till med digital kompetens inom vuxenutbildningen?
Visionen och verkligheten
Vuxenutbildningen brottas fortfarande med mycket ojämna nivåer av digital kompetens hos skolledare, lärare och elever och pandemin har blottat en stor ojämlikhet mellan huvudmän och utbildningsanordnare gällande tillgång till och användning av digital teknik som stöd i undervisningen och för elevernas lärande. Våren 2020 gjorde t.ex. Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) en enkätundersökning som entydigt pekar på olikvärdigheten inom svenska för invandrare (sfi) på distans. Detta både i fråga om förutsättningar, upplägg och organisering. Man behöver inte vara särskilt pessimistiskt lagd för att misstänka att det inte har blivit någon radikal förbättring på området sedan dess.
2017 fanns det en vision att senast 2022 skulle alla elever ha möjlighet och stöd i att utveckla adekvat digital kompetens. Digitala verktyg och resurser skulle bidra till att elevernas lärande blev kvalitativt bättre och lärarnas undervisning effektivare (t.ex. i betydelsen att individanpassa bättre eller att öka elevernas delaktighet). Vi är ännu inte riktigt där.
Uppdraget
Enligt vuxenutbildningens läroplan är målet att alla elever använder digitala verktyg för att söka och skapa kunskap, bearbeta information, lösa problem, kommunicera och helt enkelt LÄRA med hjälp av tekniken. Det är det där ordet lära som är särskilt intressant, tycker jag. Det är nämligen ingen självklar kompetens, ens om man är bra på att surfa på nätet, gillar att se på Youtube och kan skriva i Word. Att använda digitala verktyg som stöd för sitt lärande kan handla om sådant som talsyntes och uppläsning, flippat klassrum, kunna redovisa sina kunskaper multimodalt eller att utveckla förmåga till självbedömning och metakognition. Eleverna behöver utveckla en typ av digital kompetens som är mycket bredare än tekniska färdigheter på klicknivå.
Vad eleven ska kunna göra ställer förstås i sin tur krav på läraren. Hen är ju då tvungen att organisera och genomföra sin undervisning på ett sådant sätt att eleven verkligen får en reell chans att använda olika digitala verktyg som just stöd för sitt lärande. Då behöver läraren föra samman tre viktiga kompetenser: den pedagogiska, den ämnesdidaktiska och den digitala. Det handlar således om att välja vilket digitalt verktyg som passar vilket lärandemål, när under lärandeprocessen och på vilket sätt. För att läraren ska kunna utföra sitt pedagogiska uppdrag i enlighet med styrdokumenten, måste skolan ha en ändamålsenlig digital infrastruktur. Tillgången till digital teknik och en fungerande wifi är inte målet, men båda sakerna är en förutsättning för att digitalisera undervisningen och kunna ge ett individanpassat digitalt stöd till eleverna. Att lärarna behöver utveckla sin digitala kompetens parallellt med sin pedagogiska skicklighet måste vara självklart.
I kursplanen för kommunal utbildning i svenska för invandrare (sfi) vässas kravet på digitala stödverktyg ytterligare. Det går ut på att varje elev ska ha möjlighet att använda digital teknik som stöd för sin läs- och skrivutveckling. Superviktigt! Därför behöver läraren veta vilka digitala verktyg som finns att välja mellan, hur de fungerar och vilket typ av lärandestöd som eleven får genom att använda dem. Här handlar det med andra ord om att använda tekniken för individanpassning och att göra det proaktivt.
Nu och framåt
Arbetet pågår. Förra året gjorde Skolverket en uppföljning av digitaliseringsstrategin och för sfi:s del sammanställt en resurssida med stödmaterial för att stärka sfi efter pandemin. Det finns också en samlingssida med information gällande digital kompetens inom vuxenutbildning samt ett kommentarmaterial som heter Få syn på digitaliseringen inom vuxenutbildningen. EU har å sin sida tagit fram en ny handlingsplan för digital utbildning (2021–2027) i syfte att i alla EU-länder stödja en hållbar och effektiv digital anpassning av skolväsendet. Pandemin har ju tydligt visat hur viktigt det är att skolan har tillräcklig digital kapacitet.
Handlingsplanen fastställer ett antal mål och ett av dem är att varje land ska steppa upp sin undervisning om digital teknik, ge ökad stöd för utveckling av digitaliserade arbetssätt och arbetsformer plus bygga den infrastruktur som krävs för en inkluderande och resilient distansundervisning. Sedan finns det två prioritetsområden: att främja utvecklingen av ett högpresterande digitalt utbildningssystem och att förbättra digital kompetens och digitala färdigheter.
I mångt och mycket liknar innehållet i EU:s nya handlingsplan innehållet i den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet från 2017. Är det bara jag som upplever det som att vi är kvar på ruta ett?
(Ytterligare lästips: Digital kompetens för sfi-lärare. Vad innebär vuxenutbildningens digitalisering?)
Skrivet av: Ivana Eklund, föreläsare och utbildningskonsult inom vux/sfi
