chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

ríomhArdán d’Fhoghlaim Aosach san Eoraip

 
 

Blag

Vuxnas matematiklärande- hur ser resultaten ut?

17/06/2018
by Hans Melén
Teanga: SV

Är det något speciellt med studieresultaten i matematik bland vuxenstuderande? Ja, faktiskt. De skiljer sig märkbart från resultaten i många andra kurser. Detta var en av anledningarna till att det för mer än fem år sedan bildades en nätverksgrupp för just matematiklärande inom organisationen ViS, Vuxenutbildning i Samverkan. Ett av målen är förstås att försöka förbättra resultaten. Innan jag ger mig in på hur detta skulle kunna ske vill jag bidra med några tänkbara orsaker, men också ge en bakgrundsbild utifrån tillgänglig statistik.

Människors känslomässiga upplevelser av matematik visar allt från engagemang, struktur och skönhet till resignation, avståndstagande och ångest. Detta gäller oavsett den studerandes ålder, men negativt laddade uppfattningar förstärks tyvärr ofta med åren. Det är därför vuxenutbildningen har en extra stor utmaning. Motivation ska ges, negativa förväntningar vändas och förståelse byggas upp och detta ofta på kort tid. Kanske har de negativa uppfattningarna om matematik delvis sin grund i matematikkursernas innehåll. I många kurser kan man ofta låta lärandet ta sin grund i erfarenheter som man gjort tidigare. Det gäller t.ex. inom språk, samhällsvetenskap och många andra områden. Ett informellt kunnande skapas ofta utan att man anstränger sig eller är medveten om det; man utvecklar sina förmågor t.ex. genom att se filmer, lyssna på sångtexter, delta i föreningsliv och kommunicera med andra under resor. För de mera abstrakta delarna av matematiken finns knappast dessa möjligheter. Delar av matematikkurserna utgör en egen värld. I vilken utsträckning matematikinnehållet (åtminstone i de lägre kurserna) tar sin utgångpunkt i vardags/yrkeslivets behov eller i en gammal tradition är värt att fundera över.

I Skolverkets resultatstatistik kan man göra många intressanta iakttagelser. Om man tittar på samtliga gymnasiekurser så når cirka 9% det högsta betyget medan cirka 13% får F. Det finns kurser, t.ex. hälsopedagogik, där värdena är avsevärt bättre. Motsvarande tal för matematik 2b är 1% som får A och cirka 36% som får F. Samma trend finns då det gäller resultat på nationella prov. Drygt 10% av deltagarna i engelska 5 får provbetyget F medan nästan 40% av matematikstuderande i 2a får provbetyget F.

Även avbrottsfrekvensen skiljer sig märkbart, räknat på samtliga deltagare avbryter knappt 20% sina studier medan motsvarande tal för matematik 2b är 38%. Samtliga redovisade mätvärden avser år 2016.

En rad obesvarade frågor hopar sig. Skiljer sig de som läser matematik på vuxenundervisningen från genomsnittet då det gäller t.ex. studievana, studiebakgrund, ambition m.m.? Har de relevanta förkunskaper? Har matematiklärarna rätt utbildning? Lägger de sin kraft på rätt saker? Hur påverkar ramfaktorer som antal undervisningstimmar och total kurslängd studieresultatet? I vilken utsträckning väljer den studerande studieform utifrån en analys av förutsättningar, tid m.m.? Alla dessa frågor och säkert flera andra borde lyftas fram. Den rådande situationen är inte bra för någon. De studerande riskerar att få sitt ofta svaga matematiska självförtroende ytterligare reducerat, lärarna får en otillfredsställande arbetssituation och utbildningsarrangören får dålig ekonomi.

Hur kan då situationen förbättras?  Området är komplext och kräver långsiktiga, kreativa lösningar. Vi är också i hög grad beroende av bidrag från och dialoger med didaktiska forskare. Tyvärr är detta forskningsfält väldigt smalt i Sverige Alla orsaker är inte heller direkt påverkbara.

Inom ViS matematiknätverk har vi valt att erbjuda vuxenutbildningens matematiklärare och skolledare stöd för att utveckla och fördjupa verksamheten. De senaste åren har vi arrangerat ett tiotal konferenser inom fyra olika fokusområden. Vi har satsat på områdena matematik-språk-kommunikation, vuxnas specifika matematiksvårigheter, problemlösning/modellering samt digitalisering och användning av digitala verktyg.

Vad kan man då mera göra för att förbättra resultaten? Jag är övertygad om att vi kan bli bättre på att göra studerande medvetna om hur det egna lärandet kan utvecklas. Vi kanske också behöver vara tydliga med den studerandes eget ansvar. Matematikstudier innehåller mognadsprocesser som är både arbets- och tidskrävande. Det finns sällan genvägar. Av konkurrensskäl talar vi ofta inte så högt om detta. Detsamma gäller betydelsen av förkunskaper. Vilka möjligheter får den studerande att läsa om underliggande kurs då förkunskaperna är otillräckliga? Hur ser vi till att studieform och kurslängd verkligen är anpassade till de individuella förutsättningarna och behoven? De senare frågorna utgör en viktig del av ansvaret för utbildningsarrangörernas ledare.

Ett avslutande önsketänkande då det gäller nationella styrdokument är någon form av enklare gymnasiekurs anpassad för vuxna, med tydlig vardagslivskoppling och med inslag av intresseväckande matematik. En sådan kurs skulle kunna fylla en viktig funktion för den grupp som uppfattar matematikstudier som svåra och kanske också ibland meningslösa.

 

Källor:

Skolverkets databas SIRIS

Skolverkets databas Jämförelsetal

 

Hans Melén är aktiv i föreningen ViS, Vuxenutbildning i Samverkan, och har lång erfarenhet som skolledare vid vuxenutbildningen i Stockholm.  

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn