chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE - ríomhArdán d’Fhoghlaim Aosach san Eoraip

Blag

Glädjen och smärtan över att ha flera språk

11/09/2020
ag Marja Beckman
Teanga: SV

Johanna Gustafsson Fürst ”Vågen”, 2020. Installationsvy från andra delen av utställningen ”Ympa orden, piska min tunga” på Accelerator 2020. Foto: Christian Saltas.

I texter befriade från tvärsäkra fakta reflekterar konstnärer och poeter över vad det kan innebära att fråntas sitt språk och försöka anpassa sig. Texterna finns i en skrift som har publicerats i samband med en utställning i Stockholm.

Konsten kan uttrycka sådant som är svårt att sätta ord på, och den kan undersöka ämnen utan att behöva leverera tvärsäkra fakta. Jag tror att utbildningssektorn kan ha stor användning av konstens perspektiv. 

Så skrev jag i början av året, efter att ha sett första delen av Johanna Gustafsson Fürsts utställning Ympa orden, piska min tunga på galleriet Accelerator i Stockholm. Det som fastnade mest hos mig var skulpturerna av böjträ som fogats samman till krokiga figurer. Gustafsson Fürst gjorde en liknelse med ympning av äppelträd, en våldsam process där man skär ner mycket för att få fram nya äppelsorter. 

Att ympa sin tunga kan innebära att en människa måste tränga undan sitt modersmål för att anpassa sig.  

 

I september öppnade del två av utställningen. Den fortsätter diskussionen om att fråntas sitt språk och sin identitet, och om den kluvenhet som många tvåspråkiga känner. Johanna Gustafsson Fürst har, förutom nya skulpturer, tagit hjälp av personer som använder skrivandet för att uttrycka sig. De som besöker utställningen får en liten bok som heter Stridsskrift. Redaktör är kulturskribenten Sara Abdollahi som i sin tur har anlitat ett par andra författare och poeter. Deras texter ger olika perspektiv på ämnet språk och identitet. Precis som konstverken är det inga tvärsäkra inlägg om vad som är rätt eller fel, mer underlag för en diskussion kring hur vi tar till oss språket.

 

Poeten Ida Börjel skriver bland annat om språk och kommunikation i den digitala världen. Hur många förstår de språk som villkorar våra liv? frågar hon. ”Allt finns ju i mo-bi-len. Den är vår kun-skaps-bank. Har då minnet effektiviserats bort? Effektivisering som nedskrivning av det mänskliga. Av omdöme, empati, fantasi, komplexitet, det levande – i motsats till det maskinella. Mer strukturerat – mer effektivt. Men maskinerna åldras mycket fort.”

 

Författaren Negar Naseh reflekterar över namngivning. Hon döptes till Negar, ett vanligt namn i Mellanöstern. När hon var sex år bytte hennes mamma hennes namn till Nelly. ”Hon ändrade mitt namn när vi flyttade till en förort utanför Uppsala. Vita mexitegelradhus byggda på 70-talet. (…) Jag skulle bli retad där. Det var alldeles för uppenbart.”

Men Negar vande sig aldrig vid Nelly och nu har hon tagit tillbaka sitt ursprungliga namn. 

 

Scenkonstkritikern och doktoranden Loretto Villalobos skriver: ”Flerspråkighet är en konstig matematik – många språk kan lika gärna vara inget språk. Mitt modersmål är en lånad artefakt, som jag kan använda hur jag vill men måste lämna tillbaka vid minsta felsägning eller feluttal.” Hennes förstaspråk är svenskan, men upplever hon som att hon har stulit det, att hon inte riktigt har rätt att vara del av det svenska samhället.

Jag, som är född i Sverige (men med en finsk mamma) inser hur mycket jag tar för givet. Jag har aldrig tvivlat på att jag är svensk medborgare och har alla rättigheter som en svensk medborgare har. Istället kan jag avundas dem som har två språk, och gnälla över att mamma aldrig talade finska med mig. Tänk vilka jobbmöjligheter jag hade haft om jag kunde finska, ett språk som inte alla kan!

Tänker jag, men förstår att det är långt mer komplext än så. Sedan tänker jag på de ympade äppelträden. Att ympningen kan få nya äppelsorter kan växa. Johanna Gustafsson Fürst skriver i slutet av Stridsskrift att forskning visar att ett väl utvecklat modersmål underlättar inlärningen av ett annat språk. ”Men nu, när många tycks dela en övertygelse om att det går att mäta sig fram till rationella och effektiviserande lösningar och nationalism och anti-globalisering ökar, skriva motioner som verkar vilja kasta oss hundra år tillbaka i tiden”, skriver hon och syftar till politiker som bland annat vill begränsa modersmålet i skolan och hindra elever från att tala sitt modersmål på rasterna. 

Utställningen pågår till den 11 oktober. Läs mer om den här.

 

Bilden: Johanna Gustafsson Fürst ”Vågen”, 2020. Installationsvy från andra delen av utställningen ”Ympa orden, piska min tunga” på Accelerator 2020. Foto: Christian Saltas.

Text: Marja Beckman är frilansande skribent som skriver mycket om utbildning och livslångt lärande. Marja är även Sverigeredaktör på DialogWeb

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn Share on email