chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE - Plataforma electrónica dedicada a la enseñanza para adultos en Europa

Blog

Planering av informellt lärande

15/10/2020
por Anna HANSEN
Idioma: SV

Mat är något vi alla måste förhålla oss till hela tiden eftersom vi alla måste äta. Det är därför ett ämne som är en bra ingång till andra ämnen så som odling, transporter, varifrån mat kommer, hur den produceras, insekters betydelse och mycket mer. Regionmuseet i Skåne driver tillsammans med Lillehammer museer i Norge och Den Gamle By museum i Århus, Danmark, ett projekt om mat, finansierat av Nordisk kulturkontakt och Nordisk kulturfond. Syftet är att skapa ett lärande om mat genom att producera en utställning som kommer att öppna våren 2022 i Kristianstad och sedan turnera runt i Skandinavien.

 

Det finns två dimensioner av lärande i detta. Dels det vi vill att besökarna ska lära sig om mat, dels vårt eget lärande. Hållbarhet kommer att vara en röd tråd genom utställningen, samtidigt som vi försöker skapa en stämning av att man kan bidra och påverka genom sina egna små val. Vi vill att besökaren ska känna hopp när de går därifrån och att de ska reflektera över sin egen matkonsumtion och vad den betyder för samhället i ett större perspektiv. Det gör att vi inte vill komma med pekpinnar. Det är ett stort arbete och kräver mycket bakomliggande arbete att skapa en utställning. Vilken typ av lärande och vilka effekter vi vill uppnå hos besökarna är en central del i planeringen av utställningar. I detta exempel kommer vi inte att berätta om de co2 utsläpp olika varor orsakar i produktionen eller jämföra om det är bättre att köpa produkter från Sydeuropa som färdats med lastbil än produkter från Sydamerika som färdats med båt. Då är det lätt att lämna besökaren villrådig och med en känsla av att det är oöverstigligt svårt att göra rätt val. Vi kommer istället försöka visa på olika sätt hur varor hanteras. Ett konstverk producerat av två isländska konstnärer heter ”Banana story”. Det visar ett pass som stämplas i olika länder som bananerna passerat för att komma till Island och lyfter fram de personer som hanterat bananerna längs vägen, från odling till butiken där de säljs. Det gör att man börjar reflektera över bananernas väg, och även över de långa kedjor av människor och transportmedel som behövs för att vi ska kunna ha det utbud vi har idag i butikerna, året om. Vi kommer också att visa på hur man kan kompostera sitt eget matavfall hemma i köket i små komposter, forskning kring framtidens mat – så som insekter och tång, hur matavfall kan bli nya produkter, så som kaffekoppar gjorda av kaffesump. Hela tiden har vi lärandet i centrum för de exempel vi väljer ut. Vi frågar oss vad besökaren ska få ut av varje exempel, vilken känsla vi skapar och hur besökarna kan ta till sig information genom alla sinnen. På det sättet är utställningsproduktioner ofta väl genomtänkta för att skapa lärande, museer lägger stor möda på att tänka kring detta och att sätta upp lärandemål för det informella lärandet som vi hoppas att besökarna ska uppleva. I detta ligger paradoxen att det informella lärandet ofta styrs av besökarens intresse och vilja att lära, och inte av i förväg utpekade lärandemål. Men för att skapa dessa möjligheter till det informella lärandet krävs att gruppen som producerar utställningen tänker på många olika alternativa lärandemål genom utställningen, så att det ska finnas olika saker, aspekter, aktiviteter och överraskande händelser som fångar olika besökare och får igång deras nyfikenhet, reflektion och lärande.

 

När det gäller vårt eget lärande, så handlar det naturligtvis också mycket om ämnet för utställningen som måste undersökas noga så att vi har all kunskap vi kan samla om det. I detta projekt är vi också tre museer från tre olika länder som samarbetar. Och det är inget ytligt samarbete, som i en del projekt där man kan skapa gemensamma metoder eller idéer och sedan genomföra dem på egen hand. I detta projekt är själva genomförandet gemensamt. Tre museers utställningsproducenter, scenografer, tekniker, pedagoger, chefer med mera ska bli eniga om målen för lärandet, vilka exempel som skapar detta lärande och känslan i utställningen. Texter ska översättas till alla språken, exempel komma från alla länderna. Det är en stor utmaning och väldigt roligt. Vi hittar stora skillnader i matkultur mellan länderna och samtidigt stora likheter. Att hur man äter korv skiljer sig åt – korv med bröd, röda korvar eller i ”lomper”, liksom produkter av vassle; brunosten i Norge, mese i (norra) Sverige, eller grisfoder i Danmark. Det historiska perspektivet blir ständigt närvarande, samtidigt som vi blickar framåt. Det kommer att bli en fantastisk utställning och vi fortsätter jobba hårt de närmaste åren för att den ska utformas på ett fint sätt som bidrar till att nordisk mat med perspektiv av hållbarhet och historia blir en intressant, spännande, rolig, tankeväckande, överraskande och mångfasetterad lärandeupplevelse.

 

Anna Hansen är museichef för Regionmuseet i Skåne. Anna är historiker och lärare med lång erfarenhet av att arbeta med informellt och icke-formellt lärande på museer och arkiv. Hon har ett stort intresse för hur man kan nyttja informellt lärande genom kulturarvet för att nå olika målgrupper och vilka vidare effekter man kan uppnå genom att erbjuda lärande, så som bättre hälsa, motivation att komma vidare i livet, ökad livskvalitet och mycket annat.

Foto:Pexels

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn Share on email