chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

Plataforma electrónica dedicada a la enseñanza para adultos en Europa

 
 

Blog

Funderingar kring det långsamma fördjupandets betydelse för lärande

23/08/2019
por Oona Hallasaari
Idioma: SV
Document available also in: FI EN

/es/file/epalemaariatuhkunenpngepale_maaria_tuhkunen.png

 

Kursen “Traditional Arts and ICT Art Tools for Teaching Your Subjects and Promoting Life Skills” i april i Barcelona gav upphov till funderingar kring betydelsen av långsamt fördjupande för lärande. Även Gaudís konst gav starka upplevelser.

Temat för Europass Teacher Academys en vecka långa kurs var en kombination av traditionella och digitala konstredskap och undervisning. Den lilla, livliga gruppen med endast fem konstpedagoger, som förutom mig hade två kollegor från Norge och två från Cypern, skapade en nära gruppanda.

Undervisningen skedde huvudsakligen i en klass sittandes vid datorer, och under veckan fick vi också en lång lista över olika slags applikationer och webbplatser som presenterades i en rask takt. Vår grupp som är van vid erfarenhetsbaserat lärande välkomnade också med glädje några små praktiska övningar.

Då gruppen som arbetat länge inom konstpedagogik var samlad delade man generöst med sig av erfarenheter och professionella idéer även utanför den faktiska undervisningen, vilket i det stora hela utgjorde en viktig behållning. Det var intressant och hoppingivande att till exempel höra om den nya planen för grundläggande utbildning i Norge som fokuserar på konst- och formgivningsprocesser, slöjdfärdigheter, visuell kommunikation och kulturell förståelse. Kanske någon gång också hos oss?

Då vi i klassrummet fokuserade på digitala verktyg, vandrade vi huvudsakligen i den ”analoga” konstens värld på egen hand utanför lektionerna, var och en efter eget intresse, delvis enligt tips från lärarna. En guidad vandring i den katalanska art nouveauns värld representerade den traditionella konsten i kursinnehållen. En rundvandring som leddes av en passionerad arkitekturguide var en upplevelse som stödde det erfarenhetsbaserade lärandet och förklarade tankesättet hos Antoni Gaudí och hans samtida.

Egentligen var också Barcelona kursens andra lärare. Dess kulturhistoria, arkitektur, konst, matkultur och människor erbjöd en oändlig inspirationskälla som närde den egna kreativiteten, gjorde oss känsligare och fräschade upp tänkandet.

Då vi satt i klassrummet intensivt vid datorn besannades det vilken väsentlig del sinnen, kroppslighet, fantasi och lek utgör i en inlärningssituation. Och hur hjärnan endast är en kroppsdel som deltar i situationen. Digitala redskap är absolut på sitt eget sätt upplevelserika och nyttiga då de kompletterar den övriga undervisningen. Jag påstår emellertid att till exempel att behandla en digital färgpalett på pekskärmen inte ersätter som inlärningserfarenhet upplevelsen av att blanda ”riktiga” färger, dvs. sådan verksamhet där taktila, visuella och motoriska förnimmelser förenas.

Man talar om kreativitet och närvaro som sådana framtida centrala mänskliga kärnfärdigheter som en robot inte klarar av att genomföra. Tillväxt förutsätter emellertid känslighet, långsamhet och funderingar som grogrund, den kan inte påskyndas. Väljer vi ett kvasidynamiskt sysslande på ytnivån eller att stanna upp inför företeelser och att fördjupa sig i dem? Betonar vi effektivitetstänkandet och snabbpaketering eller kvalitet och djuplärande? Vi pedagoger har nycklar till att skapa möjligheter för att lära sig färdigheter i att fokusera, stanna upp och öppet förundra sig. Kreativitet är inte något som tas ur skåpet då och då för att pigga upp och stimulera eller som ett undervisningsverktyg. Det är något som stöder människan och som har ett egenvärde.

Lärande är också en erfarenhet som utrymmet kring det antingen när eller tär på. Besöket i Gaudís livsverk katedralen Sagrada Família var en upplevelse som både satte känslorna i rörelse och var en fysiskt gripande upplevelse. Detta förutsatte emellertid att besökaren hängav sig i lugn och ro – att man precis som ovan nämndes var närvarande och stannade upp – eftersom ett snabbesök upplevt genom kameralinsen bara skulle ha gjort platsen till en sevärdhet bland många andra.

Gaudís övergripande tänkande inspirerade även som en verksamhetsfilosofi: hans sätt att genom en gudomlig dimension skapa något som samtidigt har samma storlek som människan och där det funktionella förenas med det organiska. Även ofullständigheten sätts i ett större perspektiv i verket som i skrivande stund har byggts upp i upp till 137 år och som först nu börjar närma sig den punkt då det ska blir färdigt. Medveten om att han inte skulle se då kyrkan skulle bli färdig konstaterade den store arkitekten på sin tid ödmjukt att han inte är besviken, eftersom ”jag blir äldre men efter mig kommer det andra”. Att på det viset se det som en del av en större helhet väcker respekt. Människans grundläggande behov är att hitta sin egen betydelsefulla bit i gemenskapen, samhället och världen, men mer sällan upplever vi kanske att vi är del av en mosaik som är större än oss själva. Till exempel så här: hur bidrar jag till hurdant livet här på planeten är när jag inte längre existerar?

Min vän Antoni har även sagt sådant som jag tycker gäller såväl för konst, pedagogik som hela livet: ”För att man ska kunna göra saker väl, kommer först kärlek och först därefter teknik”.

Maaria Tuhkunen

Opintokeskus Kansalaisfoorumi

 

Den här artikeln ingår i en serie med artiklar om lärande på området för vuxenutbildning i ett europeiskt sammanhang. Vårt ERASMUS+ KA1-projekt heter ”European Educational Know-how Supporting Civil Society”.

 

TILLBAKA TILL BLOGSERIENS FRAMSIDA

 

 

Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn