chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE - Електронна платформа за учене на възрастни в Европа

Ресурси

Bibliotek en helig plats för fria tankar och levande möten

Език: SV

Публикувано от Ewa GUSTAFSSON

Bibliotek har spelat en avgörande roll i historien för att frigöra tankar och hålla hotade kulturer vid liv. Anders Rydell förklarar varför biblioteken bör vara vitala mötesplatser och inte själlösa utlåningsstationer.

Bibliotek har spelat en avgörande roll i historien för att frigöra tankar och hålla hotade kulturer vid liv. Anders Rydell förklarar varför biblioteken bör vara vitala mötesplatser och inte själlösa utlåningsstationer.

För ett par veckor sedan försvann böckerna på biblioteket i Ramsberg, ett litet samhälle i norra Västmanland. En grupp bybor tömde hyllorna på 4 700 böckerna som togs till ett ”hemligt gömställe”. Politikerna i Lindesbergs kommun hade nämligen beslutat att Ramsbergsborna inte behövde ett eget bibliotek. I stället tyckte de styrande i kommunen att en bokbuss som stannade två gånger i månaden var tillräckligt.

Det tyckte inte de boende i Ramsberg, som länge protesterat mot nedläggningen. I stället för att se sina böcker skänkas bort, delas ut till andra bibliotek och slängas, vilket var planen, gick de till aktion. ”Böckerna ska inte härifrån förrän vi vet att vi får ha vårt bibliotek kvar”, sade en av initiativtagarna till Sveriges Radio.

Biblioteksupproret i lilla Ramsberg med sina omkring 250 invånare är också betydelsefullt i ett större perspektiv. De senaste decennierna har hundratals bibliotek och lokala filialer i Sverige lagts ner. De flesta har gått en tyst död till mötes. Över hälften av Sveriges skolelever saknar i dag ett bemannat bibliotek.

Det är en utveckling som knappast är unik för Sverige.

När jag tidigare i år besökte ett av Tysklands största offentliga bibliotek i Berlin berättade en anställd att en stor del av bibliotekarie­styrkan nu skulle ersättas av maskiner, som skulle sköta katalogiseringen av böckerna. Digitaliseringen och e-boken ställer biblioteken inför ett än större skifte. Det finns en uppenbar risk att e-boken kommer att utnyttjas som argument för att lägga ner fler bibliotek. Men att tro att bokbussar och e-böcker kan ersätta det fysiska biblioteket bygger på en mycket förenklad syn på vad ett bibliotek är. Vad de protesterande i Ramsberg sörjde var inte i första hand förlusten av ett lokalt bokutbud utan biblioteket som ”en viktig mötesplats” för samhället.

Att begränsa bibliotek till en utlåningsstationer är framför allt ohistorisk. I bibliotekens långa historia är denna funktion en nymodighet. Biblioteket som mötesplats har spelat en betydligt viktigare roll, som ofta förbises i dag. Och framför allt bibliotekens centrala roll för integration och identitetsskapande.

De första riktigt stora biblioteken i Europa möjliggjordes av en ny teknik som strax före 1000-talet e Kr spreds från Kina genom den muslimska världen till kalifatet på den pyreneiska halvön: papper. Tåligare än den fragila papyrusen och billigare än pergament möjliggjorde papperet den muslimska översättningsrörelsen, där många av antikens verk räddades för eftervärlden. Umayyadbiblioteket i Córdoba sägs ha hyst uppemot 400 000 böcker – någonting som ens kom i närheten fanns inte i det kristna Europa.

Biblioteken blev centrala mötesplatser, motsvarigheten till det antika Greklands agoras (torg), för tidens politiska, filosofiska och vetenskapliga samtal. Men de utgjorde även bryggor mellan kulturer, där antikens filosofi, muslimsk vetenskap och indisk litteratur möttes.

En särskilt viktig roll skulle biblioteken komma att spela för politiska och religiösa minoriteter. Inte minst för de sefardiska judar som från slutet av 1400-talet utvisades från Spanien och Portugal, när halvön återerövrades av kristna härskare. Sefarderna var i hög grad arvtagare och medskapare till ­medeltidens muslimska högkultur – det var ofta judar som skött översättningsarbetet från latin och grekiska till arabiska.

De sefardiska judarna skulle bära med sig denna bildningskultur både i öst- och västerled. I östra Medelhavet blev Saloníki (i dag Thessaloniki) ett sefardiskt lärdomscenter, berömt för sina bibliotek, tryckerier och skolor. I Västeuropa slog sig de flesta ner i Amsterdam, som med hjälp av de sefardiska flyktingarna skulle bli ”Europas tryckeri”.

För dessa flyktingar blev biblioteken livsviktiga existentiella mötesplatser, som kom att spela en dubbel roll. Dels som bevarare av deras unika kultur – men också som katalysator för integration i det nya samhället språkligt. Med hjälp av biblioteken formades en ny identitet, som både bevarade deras historia och omfamnade den nya tiden.

En liknande roll kom biblioteken spela för en annan grupp av flyktingar. Under 1800-talet blev Paris huvudstad för flera grupper av politiska flyktingar från öst. En av de första var de nationslösa polackerna. Under närmare ett sekel är det på Bibliothèque Polonaise i Paris som den fria polska litteraturen och kulturen lever vidare. Samma betydelse kom ett annat fascinerande emigrantbibliotek att ha för den ryska kulturen – Turgenjevbiblioteket som grundades 1875. Fram till 1917 var biblioteket den självklara mötesplatsen för tidens exilryssar. Lenin arbetade ett tag där som bibliotekarie. Efter ryska revolutionen ska biblioteket ärvas av ”vita” ryska flyktingar: aristokrater, borgare, författare, journalister.

Det var dessa bibliotek i Amsterdam, Paris, Thessaloniki och på andra platser som blev några av de första offren för nazisternas plundringskommandon under kriget. Genom att spärra av, plundra och skingra bibliotek berövades dessa kulturer sitt hjärta. Sitt center för identitet, språk och historia.

Redan under 1930-talet hade nazisterna skövlat många av folkbiblioteken i Tyskland, som stämplats som ”litterära bordeller”.

I Sverige blev de folk-, socken- och arbetarbibliotek som växte fram från andra hälften av 1800-­talet en grundbult i det breda bildningsprojekt som tog Sverige från fattig lantbruksnation till ledande industrination.

I dag genomgår vi ett annat skifte, det digitala. Och frågan är om biblioteken verkligen behövs när vi har internet? Skulle inte hundratals kunna ersättas med hemsidor som lånar ut e-böcker? Och bibliotekarier med algoritmer?

Ett sådant perspektiv bygger dock inte bara på en förenklad syn vad ett bibliotek är, utan också på ”digitaliseringen”. Internet och sociala medier ersätter inte den fysiska offentligheten, utan kompletterar den. Snarare har digitaliseringen förstärkt betydelsen av fysiskt rum och möten – ett behov att befinna sig i ett ”nu”.

I våras rasade en något förvirrad debatt på landets kultursidor om att biblioteken blivit tillhåll för ”stökiga ungdomar”, framför allt i förorter. Man skulle också kunna välja att se denna utveckling som ett uttryck för vår alltmer begränsade offentlighet. Biblioteket är en unik plats, som ett av få utrymmen där ett vaktbolag inte kör i väg dig om du inte köper något. Där du är medborgare (ett nästan bortglömt ord), inte konsument.

Biblioteket som litterär offentlighet är ännu viktigare i en tid då många flyktingar kommer till Sverige. Biblioteken kan, när de fungerar som bäst, utgöra kulturella och språkliga bryggor, så som de gjort i tusen år. De boende i Ramsberg gör rätt i att göra motstånd, ett bibliotek är mycket mer än böcker.

Anders Rydell är författare och journalist. Han är aktuell med boken ”Boktjuvarna. Jakten på de försvunna biblioteken” (Norstedts).

Автор(и) на ресурса: 
Anders Rydell
Дата на публикуване:
събота, 5 Септември, 2015
Език на документа
Вид ресурс: 
Статии
Държава:
Share on Facebook Share on Twitter Epale SoundCloud Share on LinkedIn